Arne Dahl, eller Jan Arnald som är hans egentliga namn, har en diger litterär produktion bakom sig, med både diktsamlingar, litterära avhandlingar, noveller och barnböcker. Men det är framför allt för sina tre thrillerserier, och kanske då främst den om den fiktiva A-gruppen, som han är känd. De populära böckerna om A-gruppen har också blivit tv-serie som visats i 40-talet länder. Seriens skickliga poliser utgör ”rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art” men har sin bas i Stockholm. Precis som författaren själv. De senaste åren har han dock tillbringat allt mer tid i lägenheten på spanska sydkusten, för både avkoppling och skrivande.

Hur kom det sig att det blev just Spanien?

– Jag fastnade för landet i samband med att jag deltog på en bokfestival på sydkusten för en 7-8 år sedan. Vi hyrde en bil och körde längs medelhavskusten och jag kände bara att jag vill komma tillbaka hit, jag vill vara mera här. Jag blev till exempel väldigt förtjust i Málaga, som jag tycker är en trevlig storstad. Och jag charmades av folket och av solen förstås.

Svenska deckare säljer bra i Spanien. Du själv har gott om spanska läsare och genom åren som sagt medverkat på spanska festivaler och mässor. Varför tror du att svensk deckargenre är så populär i Spanien?

– Dels tror jag att den nordiska berättarstilen attraherar. Den är inte så övertydlig som den sydeuropeiska stilen utan mer fokuserad och inriktad på spännande och avancerade historier. Den ger heller inte lika mycket utrymme åt beskrivning av till exempel långa middagar, mys och karaktärer. Dessutom tror jag att de nordiska miljöerna, mörkret och kylan upplevs som spännande och exotiska.

Du har sagt att du vill tolka tidsandan i dina böcker. Hur vill du beskriva tidsandan just nu – och skiljer den sig åt i Sverige och Spanien?

– Framför allt är vi ju präglade och begränsade av pandemin, överallt. För övrigt är samhällena i både Sverige och Spanien påverkade av gängbrottslighet. Men det tar sig lite olika uttryck. I Spanien har man gått in med lite hårdare tag och folket är mer härdat av sin historia. Minnet av diktaturen lever kvar och i viss mån också misstro till myndigheterna.
– Man räknar med att kriminalitet och korruption i viss mån är en del av ett samhälle medan man i Sverige ser det som ett stort nederlag. En annan sak som skiljer är synen på individen. I Sverige upplever jag att individualismen är starkare. I Spanien har man till exempel varit mer benägen att göra som myndigheterna säger när det gäller pandemirestriktionerna, misstron till trots.

Du är en av Sveriges mest framgångsrika författare. Men starten var lite trög och du ägnade dig först åt en annan typ av lite tyngre litteratur. Varför bytte du spår?

– Dels ville jag nå fram till fler läsare, som 25-åring höll jag nämligen på med en väldigt smal genre. Dessutom upplevde jag att skrivandet gick rätt trögt. Jag ville helt enkelt att det skulle gå lättare och få känna lusten i historieberättande. Som ung läste jag mycket deckare och tänkte att den genren kanske kunde passa mig om jag skrev ur ett samhällskritiskt perspektiv.

I samband med att du ändrade litterär stil började du också skriva under pseudonym. Varför?

– För att jag var så trött på kändisfixeringen, det där att man i princip köper en Guillou istället för en särskild bok man är intresserad av. Jag var nyfiken vad som skulle hända om det inte fanns någon etablerad författare bakom titeln.

Men nu har du själv blivit kändis..?

– Ja, det är ju lite absurt, haha. Men jag fick i alla fall de läsare jag ville ha. Jag var faktiskt lite “hemlig” i början men numera försöker jag se fördelarna med sociala medier, mässor och annat - att jag verkligen kan möta mina läsare.

Är det inte lite opraktiskt med två namn? Och lever Arne och Jan separata liv – eller är de sammanflätade?

– Arne är offentlig och Jan privat, eller snarare Janne. Ibland är det skönt att var “två” och ibland komplicerat, haha. Till exempel när man får hotell- och flygbiljetter i fel namn och ska försöka förklara under stress...

Du verkar vara oerhört produktiv – har skrivit 28 böcker. Hur hinner du?

– Det gör jag väl för att skrivandet är en så stor och viktig del av mitt liv. Jag blir faktiskt lite orolig när jag inte skriver. Det är nästan lika viktigt för mig som att andas.

Känner du aldrig något motstånd till skrivandet?

– Jo, numera gör jag det ibland. Nej förresten, inte till själva skrivandet men jag kan känna motstånd inför att skapa nya historier och hitta en ny originell plott gång på gång. Det blir allt trögare med tiden.

På tal om det, i höstas kom den avslutande delen i serien Berger och Blom ut. Är du igång med något nytt projekt eller ligger framtiden som ett oskrivet blad?

– Jag har faktiskt en ny serie på gång och är i en pågående tankeprocess. Det är alltså inte så mycket konkret skrivet än. Men jag kan väl avslöja så mycket att karaktären på polisarbetet i serien kommer att hamna ganska nära A-gruppens.

Till sist – det blir ingen deckarserie framöver som utspelar sig i Spanien?

– En jättebra fråga faktiskt, för tanken har föresvävat mig. Kanske inte en hel bokserie, men det är inte omöjligt att jag förlägger en del av en serie eller en helt fristående bok i Spanien. Inte omöjligt alls.

Fakta:

Namn: Arne Dahl/Jan “Janne” Arnald
Bor: Stockholm, samt periodvis i lägenhet på spanska sydkusten.
Ålder: 59 år
Familj: Två vuxna barn och en sambo.

Bakgrund: Litteraturvetare, kritiker, poet och romanförfattare under det egna namnet Jan Arnald. Började 1998 ge ut deckare under pseudonymen Arne Dahl.

Aktuell med: Släppte i höstas sista delen "Islossning” i thrillerserien om utredarna Berger och Blom.

Dold talang: “Jag är faktiskt jäkligt bra på slalom.”

Drömmer om: “Jag har lyckligtvis infriat många av mina drömmar, men hoppas väl på att jag ska kunna skriva vidare, länge. För mig är det nästan ett sätt att andas. Jag upplever en stor tomhet utan skrivandet. Och så drömmer jag om att vara ännu mer i Spanien, förstås.”

Bästa med Spanien: Mentaliteten, godmodigheten och klimatet.

Spansk favoriträtt: En vällagad paella.

Spanskt smultronställe: Den medeltida bergsstaden Ronda. “Även Ernst Hemingway lär för övrigt ha älskat Ronda och hängde en hel del där under sina Spanienvistelser".

Text: Hanna Sundblad