Det svensk-spanska paret Maria Svahn och Fernando Álvarez Montalbán träffades i Málaga 1984 när Maria gick en kurs i spanska. När de först möttes kunde de inte varandras modersmål.
– Vi kommunicerade på lite svenska, lite spanska och lite engelska. Vi förstod nog inte varandra alls egentligen, skrattar Fernando.

Sedan dess har Maria lärt sig flytande spanska, och Fernando talar utmärkt svenska. Det var viktigt för dem att lära sig den andres språk.

Fernando hade ingen tydlig bild av Sverige när de träffades. Han kommer ihåg första gången han besökte Marias hemland.
–Vi kom fram till Arlanda och alla var så tysta. Marias pappa hämtade oss. Han sa “hej, hej” och sen satt vi knäpptysta i bilen under hela den 40 minuter långa resan hem.

Nu bor paret sedan många år i ett stort trähus utanför Axvall i Sverige. Där driver de mötesplatsen Himmelskällan med spanskakurser, spanska aftnar och musikkvällar. Trots att de bor i Sverige sedan många år så pratar de fortfarande nästan alltid spanska med varandra.
– Det började så, och sen har vi bara fortsatt med det, berättar Fernando.

Paret har tre barn och de har talat både svenska och spanska med dem. Trots det har barnen väldigt olika relation till språken.
– Intressant nog är en helt tvåspråkig, en pratar ingen spanska alls och den tredje är väl lite mitt emellan, berättar Fernando.

Under de senaste årtiondena har antalet interkulturella par ökat till följd av globaliseringen världen över. Antalet flerspråkiga kärlekspar förväntas bli ännu fler i framtiden. Det gör dem till en relevant grupp att undersöka, menar Ingrid Piller som är professor i språkvetenskap vid Macquarie University i Sydney. Hon har bland annat specialiserat sig på interkulturell kommunikation i den privata sfären.
– Personer som är involverade i den här typen av intima, flerspråkiga relationer ger oss möjlighet att studera hur långvarig, interkulturell kommunikation förändrar människor och påverkar deras identitet, språkinlärning och övergripande syn på livet.

En annan forskare som har studerat ämnet är Kaisa Pietikäinen. Hon forskar vid institutionen för fackspråk och interkulturell kommunikation på NHH, Norges handelshögskola. Hon har studerat kommunikation bland flerspråkiga par och deras användning av engelska som ett lingua franca – alltså ett tredje språk som inte är någon av parternas förstaspråk.

Pietikäinens forskning visar att flerspråkiga par i stor utsträckning är medvetna om att potentiella missförstånd kan uppstå till följd av språkförbistring. De har därför en rad strategier för att underlätta kommunikationen. De använder hela sin gemensamma lingvistiska repertoar, vilken kan bestå av ord och meningar från flera olika språk. Personerna ställer ofta frågor för att säkerställa att de förstått vad partnern menar. Därutöver är det vanligt att de upprepar vad partnern nyss sa för att säkerställa att båda har förstått innebörden av samtalet.

Hon framhäver vidare att människor i interkulturella relationer är väldigt bra på att identifiera när deras partner inte riktigt har förstått dem. De är också öppna för att deras partner kan ha tolkat situationen på ett annat sätt än de själva.
– Trots att paren inte delar samma språk är stora missförstånd faktiskt ovanliga i denna typ av relationer. Dessutom brukar de missförstånd som kan uppstå initialt i relationen försvinna över tid.

Vissa par väljer att tala ett av parternas modersmål, medan andra föredrar ett lingua franca. Ytterligare andra par väljer att samtala på en kombination av flera olika språk. Ingrid Piller framhåller att den person vars modersmål talas tenderar att ha ett övertag i relationen.
– Den i relationen som får prata sitt modersmål kan behöva ta extra hänsyn för att stötta sin partner. Paren som jag har studerat uttrycker att användningen av ett lingua franca gör relationen mer jämlik. Samtidigt kan det beröva den ena personen chansen att öva på det språk som talas i sin partners hemland. Varje par hittar helt enkelt den lösning som passar dem bäst.

Valet av språk kan spela en viktig roll för dynamiken i relationen. Det är något som Annika Ignell, 28, från Trollhättan och Ricardo García Verástegui, 34, från Madrid kan intyga. De träffades i Malmö 2015. Ricardo, som är kock, hade flyttat till Sverige för att jobba på en restaurang.
– Jag kunde inte så bra svenska när vi träffades. De första två åren pratade vi bara engelska med varandra, berättar Ricardo.

Nu har Ricardo lärt sig flytande svenska. Annika håller dessutom på att lära sig spanska. De vittnar om att valet av språk har en viss inverkan på relationen och hur de ser på varandra.
– När vi började prata svenska med varandra så blev det som att vi fick lära känna varandra på nytt, säger Annika.
– Det kanske inte går att lära känna varandra till hundra procent när man inte kan varandras modersmål. Skämt och humor kan vara lite svårare att snappa upp. Ibland kan jag tänka: “Hon skulle bara veta hur rolig jag är på spanska”, fyller Ricardo i.

Ytterligare något som påverkar kommunikationen i flerspråkiga par är det faktum att en av parterna ofta har flyttat till ett nytt land för att kunna leva med sin respektive. Det innebär att personen är en immigrant i det nya landet och ställs inför kommunikationssvårigheter även utanför relationen. Piller framhäver att detta kan påverka dynamiken i relationen. Hon menar att det är vanligast att personen som immigrerar lär sig sin partners språk.
– Personen som talar sitt modersmål har fördelen att det även är det språk som talas av majoritetssamhället. Den andra parten lever som immigrant och kan behöva utstå diskriminering och svårigheter i kontakten med det offentliga samhället.

Detta är inget problem som Annika och Ricardo brottas med. Snarare trivs de lite väl bra i varandras respektive land. För medan Annika gärna hade bosatt sig permanent i Spanien, vill Ricardo inget hellre än att bo i Sverige. Efter att ha bott ett år i Spanien har de nu flyttat tillbaka Malmö, något Ricardo är väldigt nöjd med.
–Han är som en svensk som råkade födas i Spanien, skämtar Annika.

I en relation behöver paren inte bara ta hänsyn till kommunikationen mellan varandra, utan även till varandras vänner och familjer. I ett flerspråkigt par kan detta vara extra komplicerat, eftersom den ena parten, eller båda, inte behärskar det språk som svärföräldrarna eller kompisarna talar.
– Första gången jag träffade Ricardos familj så kunde jag ingen spanska. Så jag satt bara och log och nickade hela kvällen.

Även Maria och Fernando har under årens lopp hamnat i en del komiska situationer till följd av kulturkrockar. Svenskarnas tidiga middagsvanor blev till exempel ett problem för Fernando.
– En gång när jag var hemma hos Marias föräldrar åt vi kvällsmat klockan sex. När vi skulle gå och lägga oss var jag vrålhungrig, så jag smög upp för att ta något att äta. Hennes mamma kom på mig med att stå och rota i kylskåpet.

Sammanfattningsvis menar forskarna trots allt att kommunikation inte är en större utmaning för interkulturella par än för par med ett gemensamt modersmål. Att ha olika kulturella och lingvistiska bakgrunder kan dessutom vara en ständig källa till spännande samtal och jämförelser.
– När paren delar med sig till varandra av sina personliga språkliga och kulturella erfarenheter bidrar det till att skapa deras egen “parkultur”, säger Pietikäinen.

Båda paren som Sydkusten pratat med framhåller att det nästan bara finns fördelar med att komma från två olika länder.

– Vi har tillgång till två världar, säger Maria.