Konstnären Monica Winberg är full av entusiasm när hon berättar om sina hittills sex år i Spanien tillsammans med maken Lars.

- Första halvåret bodde vi i Nerja och via ett annat halvår i Torreblanca landade vi så här i Fuengirola, där vi trivs storartat. Hade det inte varit för Spanienflytten tror jag aldrig att jag hade kommit loss med mitt konstnärliga skapande på samma sätt som nu. Här har jag fått tid och dessutom sluppit alla dessa "måsten".

Paret bor i en rymlig våning vid Kyrktorget, mitt i centrum och det är här Monica skapar sina konstverk, vare sig det handlar om färgsprakande textila applikationer eller om målningar i olika tekniker.

När vi träffas har hon just avslutat sin andra separatutställning på Club Nórdico och, precis som förra gången, var det tätt mellan dom röda lapparna.

Separationsångest

- Det är klart att det känns roligt att kunna sälja sina verk och få uppskattning för sitt arbete, men samtidigt är det inte helt smärtfritt. Ibland kan det kännas svårt, nästan ångestladdat, att skiljas från en del saker.

Och inspirationen, var kommer den ifrån?

- Det här med inspiration är ganska intressant egentligen tror jag inte man kan skilja mellan inspiration och själva arbetet. För mig fungerar det i alla fall så att jag måste arbeta, och då gärna med flera saker samtidigt, och medan jag jobbar så växer det fram en vilja att skapa ännu mer.

Vem är hon då, konstnären Monica Winberg?

- Egentligen är jag förskollärare, men sytt har jag alltid gjort. Tecknat och målat också. Men det är först sedan vi flyttade till Spanien som jag kommit i gång på allvar. Nej, förresten det började nog lossna en del när jag gick en målarkurs för Aulikki Bondesson i Halmstad, där vi bodde innan vi lämnade Sverige.

Monica Winberg föddes som Enderlein i Lund, "fast vi bodde i Eslöv". Pappa var civilingenjör och arbetade som teknisk chef inom Flygvapnet. Mamma hamnade (eller säger man landade?) så småningom också inom Flygvapnet. Hon undervisade inom Lottakåren.

Kringresande liv

Familjen bodde bland annat på Frösön i Storsjön, med flygflottiljen som närmaste granne. Det var också här som Monica träffade sin blivande make Lars, numera pensionerad flygöverste. Paret flyttade som de flesta officersfamiljer runt till olika platser i Sverige och bodde dessu-tom några år i Schweiz där Lars var försvarsattaché.

- Egentligen hade jag ett tag en dröm om att väva bildvävnader, och gick därför också en vävkurs. Men en vävstol är stor och tar mycket plats och passar inte för ett så kringflackande liv som vi levt, berättar Monica och tillägger att familjen faktiskt en gång tidigare gjort ett försök att helt byta livsstil.

- Vi tog båda tjänstledigt och flyttade till Rhodos där Lars fått jobb som platschef för en resebyrå och vi trivdes väldigt bra. Men det var svårt med skolor på Rhodos, så när äldsta dottern Cecilia (som för övrigt också jobbat inom Flygvapnet!) skulle börja skolan, så bestämde vi oss för att flytta tillbaka till Sverige. Ett beslut som vi i dag inte ångrar, när det nu blivit som det blev.

Innan vi skils åt vill Monica ha framfört ett tack till goda vännerna Tove och Rolf Emfeldt, som också är grannar i huset vid Kyrktorget.

- Utan Toves och Rolfs otroliga support så hade jag säkert inte nått dit jag nått i dag. Dom har varit ett fantastiskt stöd; alltid ställt upp och hjälpt till, stöttat och donat...

Text och Foto: Morgan Skantz

© Sydkusten Media S.A.