Eloge till ett otacksamt skrå

PLUS CARIN OSVALDSSON Efter 8,5 år i fastighetsbranschen slår jag denna veckan igen det kapitlet helt efter att under tre månader ha fasat ut mig själv långsamt. Det har varit roliga och lärorika år som gett mig en del skinn på näsan. Nedbitna naglar och sömnlösa nätter. Det är dags för förändring och jag återvänder fullt ut till min barndoms kall, journalistiken.

PLUS CARIN OSVALDSSON Efter 8,5 år i fastighetsbranschen slår jag denna veckan igen det kapitlet helt efter att under tre månader ha fasat ut mig själv långsamt. Det har varit roliga och lärorika år som gett mig en del skinn på näsan. Nedbitna naglar och sömnlösa nätter. Det är dags för förändring och jag återvänder fullt ut till min barndoms kall, journalistiken.

Det är lätt att tro att karriärbytet beror på sämre tider. Men faktiskt har det föga med mitt beslut att göra. Jag inledde min bana på Fastighetsbyrån i Nerja, maj 2012. Spanien befann sig då mitt i en pågående lågkonjunktur.

Till skillnad från vad många tror, hänger en lyckosam karriär i mäklarbranschen inte så mycket ihop med konjunkturer. De flesta mäklare på Costa del Sol där jag varit aktiv, jobbar mer och tjänare mindre än vad många föreställer sig. De mest framgångsrika säljer knappast miljonvillor genom att köra runt och öppna dörrar.

Det handlar som det mesta om idogt arbete. Dag och natt. Vecka ut och vecka in. I solsken och regn. Ingen mäklare tjänar tusentals euro på några timmars jobb. Det handlar om kundvård och investeringar som ibland betalar sig. Ibland inte.

Osäkerheten är en av branschens baksidor. En allmänt utbredd gnidenhet en annan. Jag vet ingen bransch där så många anser att den som utför en tjänst, bör göra det gratis. Mäklarjobbet är slit, obekväma arbetstider och höga krav på tillgänglighet. Arbetsvillkoren är i bästa fall acceptabla, men det är alltid individen som tar risken. Många har enskild firma med fasta kostnader oavsett intäkter. Få har fast ersättning och den räcker absolut inte till att betala räkningarna.

Fördomarna om svenska mäklare i Spanien är många; att de inte har någon utbildning, att de tar mer betalt än spanska mäklare, att de bråkar sinsemellan och att det går att tjäna mycket pengar utan ansträngning.

Det är visserligen sant att de flesta inte har en svensk mäklarlicens. Vilket ju inte är så konstigt då vi befinner oss i Spanien och processen ser helt annorlunda ut här. En del har dock utbildat sig i Spanien, andra har fått internutbildning på företaget de jobbar för. Många har lång erfarenhet att luta sig mot.

Svenska mäklare tar generellt inte mer betalt än spanska mäklare. Däremot är de större franchisekedjorna noggrannare med att inte tumma på provisionen än en liten enmansfirma utan kontor eller anställda. Pengarna läggs på marknadsföring, internutbildning, en struktur av kompetens och verktyg som kommer både säljare och köpare till godo genom att trygga processen.

Ibland ligger ett objekt ute direkt med säljaren för ett pris och på en mäklarsida för ett annat. Det är olyckligt, men har sina förklaringar. Den som vill (och är spansktalande) är fri att kontakta säljaren direkt och slipper därmed mäklaravgiften. Den utgör betalning för en mängd tjänster som hjälper båda parter att stänga affären. Att undvika dem gör inte alltid operationen billigare. Mäklare jobbar inte gratis. Ingen annan heller.

Konkurrensen är i teorin hård men det pågår också ett intensivt samarbete mäklare emellan. Det är vanligt att mäklare hånas när de på Facebook lyfter fram sig själva när någon ber om tips. Men vilken säljare i någon bransch någonsin har gjort affärer genom att hålla tyst? Mäklaryrket präglas dock av mer samarbete med konkurrenterna än i någon annan sektor. Du har objektet, jag har kunden, perfekt, låt oss jobba ihop och dela på provisionen.

Jag har sett en hel del flytta ned från Sverige i tron att mäklarjobbet här handlar om att köra runt kunder till fina fastigheter, öppna dörrar, vara trevlig och bra på övertalning. Så kommer pengarna in på kontot. Oftast handlar det dock om många timmar i telefon och på gatan för att ragga bra objekt. Många veckor eller månader av förberedelser med kunderna, innan de ens kommer till Spanien. Många och långa dagar med visningar där mäklaren är alltifrån chaufför, turistguide, områdesexpert, Spanienexpert, personlig rådgivare, diplomat, förhandlare till spindeln i nätet i kommunikationen mellan köpare, säljare och advokater.

Så vad gör mäklarna för pengarna? De duktiga lyssnar på vad kunden vill ha, scannar och silar en rörig marknad med tusentals objekt, presenterar några få väl utvalda som uppfyller kriterierna i verkligheten, inte bara i annonsen, organiserar och koordinerar visningarna, visar omkringliggande områden, förklarar och guidar i köpprocessen (har någon hört talas om spansk byråkrati, kulturkrockar och språkförbistringar?), förhandlar pris, tillträdesdatum och andra detaljer med säljaren, håller handen och fungerar som medlare inte bara när reservationen skrivs, utan fram till dess köparen har fått nyckeln i handeln.

Vem betalar? Det gör säljaren. En del tycker att det är värt priset för att nå ut till och komma i mål med utländska kunder. Andra ser mäklarna som parasiter. Det här är mitt försvarstal och min hyllning till alla er som förstår vad det handlar om. Tack för den här tiden.

Carin Osvaldsson