Coronakrisen orsakade det snabbaste raset någonsin på den spanska arbetsmarknaden. På endast drygt två veckor försvann nästan en miljon jobb, efter att nödsituationen utropats. Effekten var dock begränsad i relation till hur omfattande den ekonomiska nedgången var. Under tidigare kriser har förlusten av jobben i Spanien varit maximal, vilket lett till en mängd negativa biverkningar, som sedan försenat återhämtningen.

När Spanien förlorade fyra procent av sin BNP under förra krisen, gick samtidigt 7,2 procent av jobben om intet. Spanien var förutom Irland och Lettland, enda landet i eurozonen där jobbraset var större än BNP-nedgången. Det förklarar varför krisen i Spanien kom att bli mycket längre och djupare än i andra EU-länder.

Effekterna på arbetsmarknaden har den här gången begränsats med hjälp av de statligt finansierade permitteringarna (ERTE). Trots att BNP-raset var mycket större och snabbare än förra gången, har jobbförlusten varit betydligt mindre. BNP-fallet under årets första halvår var 22 procent, medan sysselsättningen samma period gick ned med 8,1 procent. Det skriver tidningen El Confidencial.

Det finns ingen garanti för att det inte försvinner fler jobb längre fram. Många av de som nu är permitterade, kommer sannolikt inte att återvända till sina jobb. Det är inte heller hugget i sten att en del av de inledningsvis försvunna jobben inte hade kunnat räddas i återhämtningsfasen. Men när sysselsättningen går kraftigt ned har det en direkt påverkan på hushållens konsumtionsbeslut. Bevarad sysselsättning är viktigt för att begränsa intensiteten och längden på en kris.

Permitteringarna har spelat en nyckelroll i förbättringen jämfört med den förra finanskrisen. Under pandemins värsta veckor i april, permitterades 3,3 miljoner personer, jobb som antagligen försvunnit helt utan det statliga stödet. I mitten av september återstod mindre än 800 000 som fortfarande var permitterade, vilket visar att hjälpen lyckats dämpa förlusten av sysselsättning och även spridit ut den över tid.

Den annorlunda situationen kan inte enbart härledas permitteringarna enligt artikeln i El Confidencial. Även den pågående krisens unika egenskaper har spelat en nyckelroll. Under mars och april var ekonomernas bedömning att krisen skulle bli kort med en snabb V-formad återhämtning. Det tydde på att företagen skulle behöva återställa personalstyrkan snabbt efter lockdown. Uppsägningar skulle ha kostat mer än det smakat, med låga besparingar som resultat.

Även övriga Europa har sett en förbättring jämfört med den förra krisen gällande sysselsättningen. Det tyder på att krisens temporära karaktär generellt har påverkat företagens beslut.

Ett problem som återstår i Spanien är den stora mängden tillfälliga anställningar, hela 26 procent av totalen. Dessa kontrakt kan brytas utan varken legala eller ekonomiska konsekvenser för arbetsgivaren. Om permitteringarna konsolideras som ett sätt att skydda jobben så länge krisen fortgår, lär Spaniens nästa utmaning vara att komma tillrätta med de tillfälliga kontrakten.