Prins Harry, drottning Elisabeth II:s barnbarn, har under våren varit på allas läppar efter att han och hustrun Meghan meddelat att de lämnar det brittiska kungahuset för gott, för att leva ett vanligt liv i USA. Harry gav upp sin prinstitel för kärleken Meghan Markle, skådespelerska med afroamerikanska rötter och i vilkas vener det inte rinner en enda droppe blått blod. Modigt och hedervärt, men de är knappast pionjärer.

Många historiska adelsmän och aristokrater har före dem valt att avstå från privilegier, arv och titlar, för ett liv vid sidan av den deras hjärta slår för. Lady Di och prins Charles son har ett nära exempel inom den egna familjen, nämligen Charles farbror Edward VIII, som lämnade ett liv som kung för att gifta sig med Wallis Simpson, även hon amerikanska (och skild) som Meghan.

Historien om Edward och Mrs Simpson är vida känd. Det är dock inte berättelsen om Alfonso de Borbón y Battenberg, prins av Asturien och tronföljare i Spanien som förstfödd till kung Alfonso XIII och drottning Victoria Eugenia, gammelfarföräldrar till nuvarande kung Felipe VI. När monarkin föll 1931 tvingades Alfonso fly landet med sin familj. Han behöll dock titeln som prins även i exil.

Vad tillkännagivandet av den så kallade Andra republiken i Spanien inte lyckades med, gjorde dock en kvinna. Edelmira Sampedro var kubanska, visserligen med spanskt ursprung, men hennes ordinära härkomst passade inte Borbónfamiljens normer och ambitioner.

Kärlekshistorien har fler paralleller med Harry och Meghans. Båda lärde känna varandra i Schweiz dit Alfonso de Borbón hade rest för att behandlas för sin blödarsjuka, på sanatoriet i Leysin. Sjukdomen är ärftlig och kännetecknar de kungliga familjer som härstammar från drottning Victoria av Storbritannien, även kallad Europas mormor.

Enligt ryktet träffades Alfonso och Edelmira på en biograf och det lär ha uppstått ömsesidig kärlek vid första ögonkastet. De inledde en relation utan tanke på konsekvenserna. 

– Alfonso hade fram till dess levt ett ganska enkelt liv, utan att behöva bekymra sig vare sig för politik eller statsangelägenheter, citeras forskaren Javier Remis i La Opinión de Málaga.

Remis framhäver prinsens ointresse överlag för att gifta sig. Han hade bland annat avvisat prinsessan Ileana av Rumänien, tills han mötte den vackra kubanskan i Lausanne.

Prinsen lyckades dock inte övertyga sin far om att få ingå äktenskap med sin kärlek. Det spanska hovet accepterade aldrig förlovningen. Kung Alfonso utövade påtryckning från sin exil i Paris genom att kraftigt minska prinsens månatliga underhåll, konfiskerade hans fem bilar och tvingade honom att ge upp sin rätt till tronen. Prinsen lär ha sagt “Jag älskar henne och jag vill gifta mig med henne. Låt Juan få tronen”. Han blev tvungen att avsäga sig alla sina titlar, med undantag för den som hertig av Covadonga.

Paret gifte sig 1933 i kyrkan Sacré-Cœur de Ouchy, i Schweiz. Den förargade kung Alfonso XIII var inte närvarande, däremot modern Victoria Eugenia och Alfonsos systrar. Paret tog sig därefter över Atlanten och bosatte sig på Kuba (Edelmira härstammade från en rik familj i sockerbranschen), där de dock skilde sig fyra år senare. De ska ha haft det ganska besvärligt, dels på grund av Alfonsos sjukdom, dels på grund av Edelmiras svartsjuka.

Så småningom blev hennes misstankar bekräftade. Det visade sig att Alfonso hade en relation men den kubanska modellen Marta Esther Rocafort-Altuzarra, som han gifte sig civilt med 1937. Även de skilde sig dock efter endast några månader. Alfonso de Borbón bröt aldrig banden med Edelmira under sitt relativt korta liv. Han sägs ha tillbringat mer än hälften av sina 31 år i sängen, inlagd på sjukhus, med ett flertal operationer och olidlig smärta. Han kunde inte få några barn, då han blev impotent efter ett av ingreppen några år innan han gifte sig.

Året efter skilsmässan från Edelmira var Alfonso med om en bilolycka i Miami. Han körde av vägen och krockade med en telefonkiosk. Olyckan i sig ska inte ha varit så allvarlig, men han fick en inre blödning och på grund av sin sjukdom avled han på sjukhuset.

Alfonso begravdes i Miami men resterna flyttades till El Escorial utanför Madrid 1985, några år efter att den spanska monarkin återupprättats efter Francos död. Edelmira, som fick behålla sin titel som hertiginna av Covadonga, bjöds in till den nya gravsättningen men avböjde. Hon ska dock ha sagt adjö till sin före detta make på flygplatsen i Miami.

Trots skilsmässan och prinsens död ska Edelmira ha behandlats väl av den spanska kungafamiljen. Relationen förbättrades efter prinsens död och hon beviljades de rättigheter som tillhör en änka inom kungafamiljen, däribland en änkepension. Hon ärvde även smycken efter sin svärmor, drottning Victoria Eugenia. Hon gav inte en enda intervju under hela sitt liv och gifte heller aldrig om sig. Edelmira bodde kvar i Havanna fram till den kubanska revolutionen och flyttade därefter till Florida, där hon blev kvar till sin död 1994.