Av arkeologerna beskrivs det än idag som något enormt och brutalt. En svindlande attack mot det historiska arvet och en plundring utan motstycke. Ett sår som fortfarande är öppet och svider för Córdobaborna. Det var kejsar Maximiano Hercúleo som mellan åren 293 och 305 lät uppföra palatset. Ett byggnadskomplex på totalt åtta hektar som skulle komma att ödeläggas med start i maj 1991.

Palatsområdet bestod dels av ett enormt torg, dels av ett flertal stora byggnader och uppfördes nordväst om den romerska staden Colonia Patricia Corduba, drygt 600 meter från stadsmuren. Här låg det politiska centret för stiftet Hispaniarum, varifrån Maximiano styrde hela den Iberiska halvön och Nordafrika. Det skriver tidningen El País.

Redan på 1800-talet hade tågstationen Cercadilla uppförts på marken. Den inkluderade en liten stationsbyggnad, en perrong, parkering och en järnvägskorsning där tågen kunde byta riktning. Den 22 maj 1991 körde grävmaskinerna in på platsen för att jämna allt med marken och förbereda för den nya stationen, som skulle ersätta den gamla. Arkeologerna arbetade med kniven mot strupen för att rädda vad som räddas kunde. Men på bara några dagar hade maskinerna bearbetat ett område på tio hektar.

I tidningarna talades det vid tidpunkten om gravstenar, mosaiker, en romersk teater, ett tempel, en cirkus, en amfiteater och ett palats. Allt var skövlat. Arkeologerna som ansvarade för utgrävningarna sov bredvid lämningarna på natten och betalade för annonser i tidningarna för att försöka förhindra ödeläggelsen. Men de lokala, regionala och nationella myndigheterna lät sig inte ruckas i sitt beslut. AVE-tåget mellan Madrid och Sevilla, där världsutställningen skulle hållas året efter, skulle stanna i Córdoba på precis denna plats. Och så blev det.

Enligt arkeologen Camino Fuertes var det fråga om en regelrätt plundring och hon menar att det arrangerades en kampanj baserad på fake news, mot platsen.
– Det sades att om utgrävningarna inte avlägsnades skulle AVE-tåget aldrig komma till Córdoba, att det som fanns där saknade värde, att vi arkeologer tjänade pengar på utgrävningarna, att resterna skulle integreras i tågstationen och slutligen att tågspåren skulle flyttas. Allt var lögn, citeras Fuertes i El País.

Dåvarande borgmästaren i Córdoba Herminio Trigo (Izquierda Unida), kallade utgrävningen för “fyra stenar”. Magasinet Época skrev i mars 1992 att varken centralregeringen eller regionalstyret i Andalusien, båda ledda av PSOE, gjorde något för att rädda de historiska lämningarna. Tvärtom uppges de ha vänt bort blickarna och till och med ha stöttat förstörelsen. I september 1992 varnade en internationell expertkommission för att det skulle kunna röra sig om ett unikt monument i världen, som borde respekteras och studeras. Enligt platsens chefsarkeologer var det till ytan det största palatset i hela det romerska imperiet.

Arkeologerna ansökte 1991 om att utgrävningarna med akut karaktär skulle deklareras allmänt kulturintresse (BIC), vilket är den högsta möjliga skyddsnivån. Regionalstyret svarade inte ens på förfrågan. Flera år senare, 1995, när mer än hälften av lämningarna redan var förstörda, satte det regionala kulturdepartementet igång processen och 1997 fick de sin utnämning.

År 2006 öppnades det som hade räddats, för allmän beskådan, tätt intill cementmuren som omgärdar stationen. År 2015 lade regionalstyret över ansvaret på kommunen, som numera håller platsen stängd. Det finns inte heller någon strategi för underhåll eller bevarande.
– Tänk om palatset hade bevarats. Tänk om besökarna som anländer med AVE-tåget till Córdoba hade mötts av resterna av det största romerska kejsarpalatset som världen känner till. Tänk om… avslutar arkeologen Fuertes.