För ett år sedan skev jag en krönika med rubriken “Eloge till ett otacksamt skrå” där jag gjorde officiellt att jag lämnade mäklarbranschen efter 8,5 år. Men livet hörni. Så härligt det är. Och så mycket en tror och lite en vet.

När allt några månader senare föll på plats för att jag skulle kunna driva ett eget projekt med gott partnerskap, kunde jag inte hålla mig borta. Den här platsen är dock inte till för reklam för egen verksamhet, men helt kommer jag inte kunna hålla mig ifrån att reflektera över ett och annat fastighetsrelaterat.

Intresset för fastigheter är stort bland svenskar i gemen. Många har som sin största hobby att knarka Hemnet och jag vill nog påstå att andelen fastighetsintresserade svenskar är ännu större bland Spaniensvenskarna. Dels för att det är många som jobbar i branschen, dels för att de allra flesta har gått igenom en köp- eller säljprocess. Och inte minst för att det ju är så kul att bråka om vilka områden som är bäst att bo i, häpnas över de spanska husens brister och potential och kanske framför allt, raljera över mäklarna och hur annorlunda allting fungerar här.

I allmänhet tycker jag nog att svenskar som kommer hit är ganska medvetna om att de befinner sig i Spanien och inte i Sverige. Men när det kommer till att köpa fastighet så undrar man ibland. Var och varannan dag ber svenskar andra svenskar om råd i diverse grupper på Facebook; var de ska köpa, hur de ska tänka och vem de ska prata med. Trådarna blir alltid långa och aldrig saknas de bitande varningarna för att mäklarna här minsann inte är mäklare så akta er för guds skull för dem.

Underförstått, mäklarna i Spanien har inte en svensk mäklarutbildning. Öh..? Personligen tycker jag det skulle vara jättekonstigt om mäklarna i Spanien tvingades utbilda sig i Sverige. I samma veva anser några att det är bättre och billigare att inte anlita någon mäklare alls. Trots att de inte tar något betalt av köparna lyckas de tydligen ändå på något vis sko sig på andras bekostnad.

Självklart går det att köpa en fastighet i Spanien utan en mäklares inblandning. Kanske får du till och med ned priset lite, då säljaren ju inte behöver betala någon provision. Förutsatt förstås att du själv är bra på att förhandla (läs bättre än en erfaren mäklare) och helst talar samma språk som säljaren.

Det går alldeles utmärkt att sätta sig i en bil och själv köra runt och lära känna områden och parallellt gå igenom och sålla bland hundratals objekt på diverse portaler. Plocka ut dem som verkligen, det vill säga på riktigt, uppfyller sökkriterierna och som verkligen ligger där du söker. Inte minst, som fortfarande är till salu.

Det går jättebra att ringa runt till mäklare (faktum är att även i Spanien finns det objekt som enbart ligger ute med mäklare så helt kommer du inte undan), privatpersoner och en och annan halvprivat förmedlare. Boka in dem och sedan organisera rutten med hjälp av Google maps samtidigt som du prickar in var varje objekt ligger i förhållande till skolor, mataffärer, padelbanor, sjukhus och kontaktar byggare, Internetoperatörer och diskuterar elpriser, energieffektivitet och marknadens upp- och nedgångar med dig själv för att kunna ta ett klokt beslut.

Givetvis går det att kommunicera med hjälp av Google Translate, ställa de viktiga frågorna, förhandla om priset, komma överens om tillträde, se till att advokaten får all dokumentation (en lista med nio punkter), läsa och förstå de spanska avtalen, fastställa villkoren. Allt går, om man verkligen vill.

Ovanstående är en liten del av vad en mäklare i Spanien gör för sina kunder. Säljaren är den som betalar för kalaset. Vad denne värdesätter är att mäklaren har ett nätverk och når ut även till de köpare som inte passerar nedanför på gatan och en färdig infrastruktur och ekonomi för annonsering på internationella portaler. Samt att de talar kundernas språk.

Dessutom visar mäklarna alltså köparna runt så att de har det underlag de behöver för att kunna komma i mål och fatta ett beslut. Svenska mäklare i Spanien och spanska mäklare i Spanien, jobbar på ungefär samma sätt. Hur svenska mäklare jobbar i Sverige har väldigt lite med processen här att göra. För att inte säga, ingenting alls.

Precis som det är upp till var och en att välja mellan att anlita en byggare eller renovera själv, låta någon bygga en hemsida eller själv knåpa ihop en, klippa håret själv eller gå till en frisör. Så står det var och en fritt att leta bostad på egen hand eller ta hjälp av en mäklare.

Jag önskar bara att ni som föredrar att göra jobbet själv, kunde sluta att beklaga er över att mäklarna i Spanien inte har en svensk mäklarutbildning. Eller att de tar betalt för sitt jobb. Det finns självklart mäklare som gör ett dåligt arbete och som inte har den kompetens de skulle behöva. Men de får inte rätt kompetens genom att utbilda sig till svensk mäklare i Sverige. Här är vi “agentes inmobiliario”, inte svenska fastighetsmäklare.

Är det så att vi måste sluta översätta det till svenska, för att svenskar ska sluta blanda äpplen och päron? Är grunden till missförståndet just att många av de spanska “agenterna” är svenskar? För i ärlighetens namn så är det ju ingen som förväntar sig att en spansk mäklare i Spanien ska ha en svensk mäklarutbildning. Men konstigt nog verkar en del tycka att bara för att man är svensk så borde man ha en svensk mäklarutbildning. Trots att man inte jobbar i Sverige. Det viktiga är väl att vi fyller vår funktion enligt det spanska systemet?