Många har blivit Barcelonafans de senaste 20 åren och tacka sjutton för det. Vilket lag det växte fram, under ledning av Pep Guardiola. Förmodligen det bästa fotbollsvärlden hittills skådat. Enastående spelare och ett fantastiskt lagspel ledde till en enorm skörd av titlar, som kulminerade med samtliga sex möjliga året 2009. Med en bonus dessutom, i form av 2-6 segern över Real Madrid borta i El Clásico.

Med all respekt för enastående spelare som Iniesta, Xavi och Busquets så har fotbollsundret i Barcelona haft en odiskutabel huvudrollsfigur. Leo Messi anlände blott 13 år gammal till Barcelonas fotbollsskola La Masía. Under sina 21 år i klubben kom han att skörda makalösa 35 titlar och själv erhålla sex guldbollar.

Många menar att Messi är den bästa fotbollsspelaren genom alla tider. Ingen ifrågasätter att han är den främste som burit Barças rödblåa tröja, så när hans sorti bekräftades skakade nyheten naturligt nog klubben i fogarna. Barçafansen, ”los culés”, blev till stor del föräldralösa.

Jag är en av dem. Men till skillnad mot alla som förälskat sig i laget med Messi i spetsen, är jag en betydligt mer ålderstigen anhängare. Jag har varit barçafan sedan jag var sju år gammal och min tröja hade också nummer sju på ryggen, som var Carles Rexach´s, dåtidens Iniesta. Det kunde likaväl ha varit Johan Cruyffs nia också, eller Johan Neeskens sexa, men i vilket fall skulle tröjan vara rödblårandig, när alla andra barn i min ålder höll på Real Madrid (detta var på Francos tid…).

Varför berättar jag detta? Jo, för jag nyligen kom till en intressant insikt. När det blev klart att Messi lämnade Barcelona kändes det nämligen som att jag skulle förlora intresset för ligan. Till min förvåning så har det dock bestått från första omgången och även om jag aldrig hört talas om flera av de nya spelarna i Barcelona så hejar jag på dem varje vecka. Och till min stora glädje har gänget Alba, De Jong, Braithwaite och inte minst nyförvärvet Memphis startat riktigt lovande, med underhållande attackfotboll.

Än en gång har jag fått styrkt att kärleken för en klubb som växer fram i barnaåren består livet ut. Till och med efter att man gått miste om den bästa spelaren någonsin.