Alfonso X såg dagens ljus den 23 november 1221 i Toledo. Han var tronarvinge till kungen av Kastilien, Fernando III. Stora delar av sin barndom tillbringade Alfonso i Galicien, långt bort från hovet i Kastilien. Där stod han under adelsmannen García Fernández de Villamayors beskydd. Han gavs en gedigen utbildning, vilket anses vara grunden till att han senare engagerade sig i kulturfrågor. Med det sagt spenderade inte Alfonso hela sin uppväxt med näsan i en bok. Hans pappa Fernando III var främst känd för sina militära erövringar. Det var till exempel han som enade Kastilien och León till ett gemensamt kungadöme. Fernando involverade tidigt sin son i sina militära strapatser. Bland annat fick Alfonso redan som tioåring följa med på en ridtur till morernas landvinningar.

När hans far gick bort 1252 var Alfonso redo att ta över tronen. Genom Fernando III hade den nye monarken både ett omfattande kontaktnät och militär erfarenhet. Han genomförde också flera framgångsrika militära aktioner. Till exempel erövrade han Cádiz. Men det är inte erövringarna på slagfältet som blev monarkens eftermäle, utan hans arbete med att genomföra kulturella och sociala förändringar.

Listan på Alfonsos bedrifter är lång. En av dem var att låta översätta delar av bibeln till spanska. Han spelade en viktig roll i arbetet med att standardisera det spanska skriftspråket. I de vetenskapliga texter han lät uppföra fanns helt nya spanska ord, som till exempel “ángulo”, “diámetro” och “planeta”, alltså vinkel, diameter och planet. Kungen lät också utarbeta flera historiska verk, bland annat “Estoria de España” som tros vara den första krönikan som kartlade Spaniens historia. Utöver det var Alfonso X en musikfantast och han komponerade själv flera klassiska musikstycken.

Juridik var ett annat område som intresserade monarken. Han ville instifta en lagbok som skulle appliceras över hela kungariket. Det resulterade i skriften “Las Siete Partidas”, som kan översättas till “de sju skrivelserna”. Verket bestod av sju kapitel och klassas idag som ett av de viktigaste bevarade dokumenten i Kastiliens juridiska historia. Det skulle dock dröja innan lagarna började tillämpas. Adelsmännen i kungariket var inte förtjusta i tanken på ett centraliserat lagsystem. Det slutade med att de gjorde uppror mot sin kung. Det var först 1348, när Alfonsos barnbarnsbarn och namne Alfonso XI kom till makten, som “Las Siete Partidas” officiellt förklarades som lagar.

Adelsmännen var inte de enda Alfonso kom på kant med. Hans önskan att själv utse biskopar istället för att acceptera påvens utnämningar landade inte i god jord hos kyrkan. Dessutom utropade han sig till guds representant på jorden, vilket inte förbättrade kyrkans inställning till honom. Konflikterna sträckte sig även till hans närmaste familj. Alfonso X lät helt sonika avrätta sin egen bror, eftersom han misstänkte att denne konspirerade mot honom. Under sina sista år i livet hamnade han dessutom i konflikt med sin son, tronföljaren Sancho IV. Det ledde till att han gjorde Sancho arvslös, innan han till slut förlät honom på sin dödsbädd.

Alfonso X var en nytänkare som vågade fullfölja sina visioner att förändra samhället. Hans arbete speglade en nyfikenhet och ett intresse för andra kulturer. Under monarkens styre var hovet i Kastilien känt för att husera många internationella gäster. Alfonso var bra på att knyta kontakter och han behärskade flera språk. Dessutom lät han använda flera av byggnaderna som morerna upprättat, som till exempel moskén i Córdoba. Hans samlade livsvärv ledde till att han för eftervärlden blivit känd som Alfonso “el sabio”, vilket betyder “den vise”. Just nu visas för första gången en samling av hans skrifter för allmänheten. De går att se i en utställning på kungliga biblioteket i Madrid, fram till februari 2022.