Det är självklart värt all uppmärksamhet när spansk polis genomsöker kontoret till borgmästarens make samt efterlyser och senare griper i Brasilien hennes styvson. Konstigt vore om denna händelse inte uppmärksammades av media. Vad som varit så anmärkningsvärt med den senaste veckans mediestorm är att tillslaget ifråga inträffade i februari förra året, det vill säga för 18 månader sedan.

När tillslaget skedde i Marbella skrev naturligtvis alla medier om det, inklusive Sydkusten. Vi lyckades få uttalanden från anhöriga till borgmästarens familj. Senare informerades om gripandet av borgmästarens styvson i Brasilien och hans utlämnande några månader därefter till Spanien. Efter det hade det varit ganska tyst om den påstådda skandalen, som uppges handla om narkotikabrott och penningtvätt.

Det var tidningen El Diario som 23 oktober toppade med nyheten om borgmästarens anhöriga och citerade uppgifter i den pågående utredningen, som bland annat inkluderar telefonavlyssningar. Av dessa skulle framgå att styvsonen till Ángeles Muñoz, efter PP:s nya valseger i Marbella 2019, skulle ha skrutit om att de nu hade ”hela fucking Andalusien”. Citatet är min tolkning av vad som troligtvis sagts på svenska och som ser ut att ha förvanskats i den spanska översättningen. I artikeln uppges styvsonen nämligen ha sagt ”hela förbannade (jodida) Andalusien”, alltså i en nedlåtande ton. Jag fann flera andra detaljer i artikeln som mot bakgrund av de uppgifter jag själv har verkade felaktiga eller åtminstone tveksamma.

Till en början var det endast El Diario som återuppväckte utredningen och de toppade med påstått nya uppgifter tre dagar i rad. Det har dock varit tunt med egentliga nyheter, utan handlat mest om spekulationer och hänvisningar till tidigare påstådda korruptionsskandaler som skulle kasta skuggor över borgmästaren Ángeles Muñoz, som representerar Partido Popular. Bland annat redogörs för gränsdragningen mellan Marbella och Benahavís, som trots ett flertal försök de senaste åren att tillskriva Muñoz misstankar om korruption för att gynna sin make, slutat med en juridisk nedläggning. Detta är heller inget nytt och har behandlats tidigare av Sydkusten.

Det tog nästan två dygn innan fler medier började haka på nyheten. För den oinsatte som följt den senaste rapporteringen har det förefallit som om skandalen just brutit ut och det är just så som den behandlats av mediedrevet. Den enda verkliga nyheten dock, där uppgifter dessutom går isär, skulle gälla att nära 30 personer officiellt delgivits misstanke om brott, bland dem borgmästarens make och styvson. De senare uppges ha kallats till förhör i november och ska ha krävts på en depositum på 25 miljoner euro, inför väntad rättegång. Samtidigt gör flera medier gällande att makens dåliga hälsotillstånd skulle ha lett till att processen mot honom lagts på is.

Jämte det enorma genomslag som en nyhet som varit känd i 18 månader fått är det mest anmärkningsvärda hur Marbella plötsligt blivit föremål för hån från flera håll. Presentatören på La Sexta Cristina Pardo inledde ett inslag om den nyuppväckta skandalen med orden ”stackars marbellabor”. För mig som bott här sedan 1993 kändes kommentaren nedlåtande och väckte olustiga minnen från GIL-tiden. Upplösningen av Marbellas kommunfullmäktige i mars 2006 var den första stora kommunskandalen i Spanien och blev ett sådant åtlöje i media att jag under flera år undvek att säga var jag bodde, när jag var på resa i andra delar av Spanien.

Oavsett vad som framkommer av den nuvarande utredningen är det oacceptabelt att den brukas för att svartmåla Marbella och dess invånare. Medierna har en avgörande roll i att ställa makthavare till svars, men denna uppgift måste förvaltas med ansvar och det är trist att se hur så många hoppar på ett mediedrev utan att kritiskt ifrågasätta om det som publiceras verkligen är korrekta uppgifter eller ens en nyhet.