Torka avslöjar spökstad

PLUS Som en verklighetens Atlantis ligger flera byar begravda under vatten vid gränsen mellan Galicien och Portugal. Extrem torka i regionen gör nu att en av byarna efter 30 år träder fram under ytan.

PLUS Som en verklighetens Atlantis ligger flera byar begravda under vatten vid gränsen mellan Galicien och Portugal. Extrem torka i regionen gör nu att en av byarna efter 30 år träder fram under ytan.

Det var i början av 90-talet som en vattenreservoar inrättades i Lindoso, en liten församling som ligger precis vid den norra gränsen mellan Spanien och Portugal. Beslutet om att genomföra projektet hade tagits långt tidigare. Det var en överenskommelse som slutits mellan de två ländernas diktatorer, Spaniens Francisco Franco och Portugals António de Oliveira Salazar, i slutet på 60-talet. Anläggningen ägs idag av energibolaget Energias de Portugal samt kinesiska staten, via energibolaget China Three Gorges.

Priset för uppförandet av vattenreservoaren var att låta fem byar i området täckas av vatten. Något som starkt motsattes av samhällets invånare. Den åttonde januari 1992 stod regnet som spön i backen och floden Limia höll på svämma över. Trots protesterna stängde Energias de Portugal slussportarna och dalen började fyllas med vatten. Byarna Aceredo, Buscalque, O Bao, Lantemil och A Reloeira hade varit hem till nästan 300 personer. Den där regniga dagen för tre årtionden sedan stod människorna och såg på medan deras hem, tillhörigheter, spannmålsmagasin, trädgårdsland, och till och med samhällets kyrkogård, långsamt hamnade under vattenytan.

En ovanligt svår torka har nu lett till att en av byarna, Aceredo, har trätt fram och återigen är tillgänglig för människor. Under de senaste åren har delar av byn ibland kunnat skymtas, men inte i så stor omfattning som i år. Varken hösten eller vintern har bjudit på så mycket regn som är normalt för säsongen. Det har varit den näst torraste januari sedan 2000. Torkan har drabbat hela Spanien och landets vattenreservoarer hade i mitten av februari bara 44 procents kapacitet.

I takt med att Aceredo har blivit synlig har den lockat till sig ett stort antal turister från båda sidorna om gränsen. Ruinerna av hus, gångar, en skrotad bil och en bro är nu så pass torrlagda att besökare kan gå omkring bland dem. Något som inte varit populärt hos anläggningens ägare. Energias de Portugal har skickat ett mejl till borgmästarna i kommunerna Lobios och Entrimo där de efterlyser ett stopp på inflödet av nyfikna turister. Ramón Alonso, borgmästare i Entrimo uppger till El País att de inte kommer agera för att hjälpa energibolaget. Han skräder inte orden. “Det känns som ett stort skämt att EDP gör storvinster och sen tror att de kan komma hit och be oss om hjälp.”

Den medvetna översvämningen av byarna är fortfarande ett öppet sår för många av de före detta invånarna. Att den nu återigen är synlig drar upp känslor bokstavligt talat till ytan hos de berörda. Juan Carlos González var tio år när vattenreservoaren byggdes. Han säger till El País att han helst ser att byn återigen täcks med vatten. “Det är förödande att se tillståndet på allt det vi förlorade. Familjer splittrades, många gav sig av och för oss som blev kvar känns det som att vi befinner oss i ingenmansland”.

Aceredo går att besöka i provinsen Ourense i Galicien. Men vänta inte för länge. Om torkan upphör och regnet tilltar kan spökstaden återigen hamna på dammens botten.

Felicia Sundblad