Namnet “croqueta” kommer från franskans “croquer”, som betyder knaprig. En väl tillagad krokett har ett knaprigt yttre och ett krämigt innehåll. De serveras ofta som tapas, men det går utmärkt att beställa in en hel portion. Fyllningen kan vara smaksatt med alltifrån serranoskinka, svamp och skaldjur, till chorizo, cocido, torsk, bläckfisk eller ost. Bara fantasin sätter gränser. Rätten är en av det spanska kökets stoltheter, men den kom inte till landet förrän i slutet av 1800-talet.

Aristokraten Louis de Bechamel brukar felaktigt benämnas som krokettens fader. Han var skatteindrivare och ansvarade dessutom för köket i hovet under Ludvig den XIV, Frankrikes kung 1643–1715. Louis efternamn skvallrar om kroketternas huvudingrediens – bechamel. Såsen må bära hans namn, men den var inte hans påhitt. Under den här tiden var det vanligt att kockar namngav maträtter efter adelsmän som ett sätt att ställa sig in hos eliten. En version av bechamelsåsen existerade redan sedan länge i det franska köket.

Den äldst bevarade referensen till kroketter är kokboken “Le cuisinier royal et bourgeois” från 1691, skriven av François Massialot – en riktig kändiskock som lagade mat för att tillfredsställa aristokratins smaklökar. Kroketterna gjordes i den här versionen av små bollar av köttfärs och ägg, som sedan panerades och stektes.

Receptet på kroketter som vi känner dem idag skulle dröja över hundra år. Det var fransosen Antoine Cámere, känd under epitetet “kungarnas kock”, som kom på idén att använda kall bechamelsås och panera de ovala bollarna i ströbröd. Rätten serverades första gången på en middag i slottet Versailles 1817, dit ärkehertigen av Ryssland var inbjuden. Den blev snabbt ett stående inslag på fina middagar. Dess popularitet spred sig snart, både till alla samhällsklasser och geografiskt till bland annat Spanien.

I början av 1900-talet drabbades det spanska folket av hungersnöd till följd av spanska sjukan och inbördeskriget. Kroketter var en tacksam rätt att laga eftersom ingredienserna var billiga. Det var nu som människor började experimentera med olika smaksättningar. De tog helt enkelt det som fanns till hands – gårdagens kikärtsgryta, kanin eller skinkbitar. Den spanska kroketten var född.

Runt om i världen finns det olika varianter av maträtten. Den är så populär att den varje år firas på den internationella krokettdagen, som infaller 16 januari.

Här kommer ett recept på klassiska, spanska kroketter. Det här receptet innehåller svamp, men det går bra att byta ut mot önskad ingrediens. Testa dig fram helt enkelt!

Ingredienser, 6 personer:

100 gram smör
1 dl vetemjöl
4 dl mjölk
1 tsk salt
1 tsk svartpeppar
200 gram valfri svamp, t.ex Boletus
1 liten lök
1-2 ägg
2 dl ströbröd
Olja att fritera i

Gör så här:

Skölj och hacka svampen i små bitar
Finhacka löken
Stek svampen och löken i smör eller olja. Ställ sedan undan och låt svalna.
Sedan är det dags för bechamelsåsen. Smält smöret i en kastrull.
Tillsätt mjölet och rör om för att lösa upp det i smöret.
Späd ut med mjölken. Låt det koka på svag värme tills det tjocknar. Rör om regelbundet så att det inte bränner i botten.
Krydda med salt och peppar
Låt bechamelsåsen svalna. Blanda sedan i löken och svampen i såsen.
Smörj en form med smör och strö lite mjöl i botten. Häll blandningen i formen, fördela den jämt och täck med plastfolie.
Ställ formen i kylen och låt den stå på kylning i minst sex timmar, gärna mer. Ju längre den står, desto bättre resultat.
När massan har stelnat är det dags att panera. Vispa äggen i en skål och häll ströbröd på en tallrik. Salta ströbrödet med en nya salt.
Pudra händerna med mjöl och forma kroketterna till runda eller avlånga bollar.
Doppa kroketterna i ägget och rulla dem sedan i ströbrödet.
Lägg dem på en tallrik eller plåt och låt dem vila i kylen i en timme. Det går även att frysa in dem och spara dem till en annan dag.
Hetta upp olja i en kastrull.
Fritera kroketterna, några åt gången, i några minuter tills de har en gyllene färg.
Lägg dem på en tallrik med hushållspapper så att oljan droppar av.
När alla är klara är det bara att lägga upp på en tallrik och servera. En garanterad favorit hos både stora och små!