År 711 blev det kristna Spanien invaderat av en morisk armé som gjorde sitt intåg från norra Afrika. Truppen fortsatte att storma fram och lade under sig stora delar av den iberiska halvön. Den nya riket kom att kallas al-Andalus.

Under en lång period levde här muslimer sida vid sida med kristna och judar. De delade kunskaper såväl som gator och torg och influerade varandras kulturella uttryck. Islam var utbredd på halvön och än idag finns många symboler som vittnar om den kulturella rikedom som den muslimska civilisationen gav upphov till. Det kanske allra tydligaste exemplet är Alhambra, borgen som fått sitt namn av sina roströda väggar, efter arabiskans ord för röd. Ett imponerande och vackert borg- och palatsområde beläget på en frodig höjd i Granada.

Granadas storhetstid inföll under nasriderna, en arabisk-muslimsk dynasti som härskade i staden med omnejd 1238-1492. Det var också nasriderna, som på en flera hundra år gammal borgruin, lät uppföra Alhambra under 1200-talet och 1300-talet. Den äldsta delen av palatset är borgen Alcazaba. Borgen var från början avsedd för militära syften, men under nasriderna blev palatset residens för stadens nobless och dess hov.

Under de kommande tre århundradena utvecklades Alhambra till en citadell som rymde två huvuddelar, en bostad för furstarna och en försvarsanläggning, därav dess tjocka murar och höga torn. Men tanken med Alhambra var också att under en orolig tid med stridigheter mellan kristna och muslimer skapa en arkitektonisk hyllning till frid, eftertanke och skönhet. Ändå pågick förstås ett stenhårt maktutövande i och kring palatset och murarna dolde överdådig lyx.

Granada var det sista moriska fäste som höll stånd mot kristenheten. Efter tio års strider kapitulerade stadens siste sultan Muhammad XII, känd som Boabdil. Staden föll 1492 i händerna på de katolska regenterna, Ferdinand och Isabella, som även lade grunden till riket Spanien. Det sägs att Boabdil ska ha stått på en klippa och under tårar betraktat sitt palats som han måste lämna, varvid hans mamma ska ha sagt: “Gråt inte som en kvinna över det du inte kunde försvara som en man.” Sägen har gett upphov till kullens namn “Morens sista suck”.

De katolska regenterna lovade att de kapitulerade muslimerna skulle få behålla sin religion och sedvänjor, men överenskommelsen bröts senare. Under morernas blomstringstid hade kristna, muslimer och judar levt i någorlunda fredlig samvaro, men nu ökade spänningen mellan grupperna.

Under 1500-talet byggdes delar av Alhambra om i västerländsk renässansstil. Det kom sedan att förfalla under århundraden, när Granada som stad blev allt mer perifer. Men under 1800-talet blev palatset återigen uppmärksammat och renoveringar inleddes. En av dem som bidrog till monumentets nyvunna popularitet var den amerikanske författaren Washington Irving som under en period 1829 bodde i palatset för att samla information till sin bok ”Tales of the Alhambra”. Hans skildring av platsen lockade nyfikna besökare från hela Europa.

År 1870 förklarades Alhambra som nationellt kulturminnesmärke i Spanien och 1984 sattes palatset upp på Unescos lista över världsarv tillsammans med de angränsande trädgårdarna vid El Generalife och det gamla arabiska kvarteret Albaicín, på höjden mittemot Alhambra.

I palatset och dess tillhörande trädgårdsanläggningar avlöser de rikt utsmyckade och mytomspunna partierna varandra. Palacios Nazaríes är själva huvudattraktionen, ett sagolikt palats som är ett praktverk av arkitektur vars stuckatur sätter igång fantasin och för tankarna till mytomspunna gamla sagoborgar. Här finns bland annat Lejongården, som fått sitt namn av de tolv skulpterade lejon som bär upp en stor fontän, en symbol för livets källa. I närheten ligger Myrtengården som ståtar med en stor bassäng omgiven av myrtenbuskar. Det sägs att den tidigare nämnde Washington Irving tog simturer i just denna bassäng under sin vistelse här.

Ett besök på Alhambra kräver biljettbokning i god tid. För att få ut mesta möjliga av besöket rekommenderas även en guidad tur.

Mer information:
https://www.alhambra-entradas.org