Jag har inte haft tid att träna ordentligt på många år, så när jag skaffade hund, kändes det som att jag fick en personlig tränare som tvingade mig till 10.000 steg dagligen oavsett väder och vind. Jag älskar att promenera men ska erkänna att det ibland känns som tjusningen försvann när det förvandlades till något rutinmässigt och kravfyllt.

Men jag har ändå varit glad över att få en rejäl dos vardagsmotion som inte går att tumma på. Den senaste tiden har jag dock känt ett växande behov av något mer pulshöjande, något som gör mig svettig och ger träningsvärk.

Det där att man inte har tid är ju egentligen aldrig sant, för det handlar ju oftast om prioriteringar. Så nu försöker jag varannan dag lägga på en halvtimme efter hundpromenaden som är ren träning för bara mig. Plötsligt blev jag tacksam över att jag inte sålt min motionscykel som har stått oanvänd sedan Zingos inträde i familjen.

Tack vare mina veckoliga samtal med en coach, funderar jag just nu mycket på hur jag kan stilla mitt sinne och har blivit påmind om just träningens effekt på hjärnan. Vad vi behöver för att må bra, handlar ju om rena klichéer. Ändå är det så lätt att man som människa glömmer bort det mest banala.

Jag observerar hur de tärande tankarna studsar fram och tillbaka i hjärnan. I takt med att pulsen höjs och mina muskler tar allt mer av min energi, lugnar dock den där enerverande apan ned sig. Den hamnar liksom i bakgrunden och blir allt suddigare. Det bästa är att effekten håller i sig långt efter det fysiska ansträngningen är över. Boken Hjärnstark av Anders Hansen som kom ut för några år sedan handlar ju om precis detta. Jag har inte läst den, däremot lyssnade jag på hans sommarprat 2019.

Eftersom det är viktigt med balans i livet vill jag nu även berätta för er som missat det att det öppnat en ny svensk godisbutik i Arroyo de la Miel, Goody. Jag har varit där två gånger och har råkat köpa närmare ett kilo smågodis båda gångerna. Jag är väldigt lycklig för den här affärens existens, men även för att jag inte har den inom gångavstånd, det hade varit fullständig katastrof för min hälsa.

Det är så konstigt det där med svenska och spanska sötsaker. Varken godis eller bakverk i Spanien är särskilt gott tycker jag. Det är alldeles för sött och har inga andra smaker än just socker. Det är kanske också anledningen till att spanjorer i allmänhet inte är så förtjusta i sötsaker. I Sverige jobbar man så mycket mer med smakupplevelsen.

Barn kan ju glatt suga på en sockerbit, men som vuxen har man lite större krav på upplevelsen. Sedan handlar väl kärleken till svenskt lösgodis även om nostalgi och vad man vuxit upp med. Min son gillar svenskt godis för att det finns mycket att välja på, men plockar oftast de bitar som är mest lika det spanska godiset, som gummibjörnar i glada färger. Min besatthet är att blanda surt och salt och jag kan äta precis hur mycket som helst!

Jag är en alltså gottegris men när det gäller spanska sötsaker är det ganska lite jag äter med glädje. Men det finns några saker. Churros såklart, det är en favorit och där är det precis mixen av den friterade (osötade!) degen, den mörka chokladsåsen och starka kaffet som ger den perfekta balansen.

Sedan gillar jag traditionella spanska efterrätter som arroz con leche (som en lösare och sötare risgrynsgröt) och flan som inte heller är så extrem söt. Jag kan också absolut äta Roscón de Reyes men då med nata (grädde) så att det blir lite som en semla. Men genomgående är tyvärr spanska sötsaker så söta att man blir lätt illamående efter bara några tuggor.

Jag skulle även vilja dela ut en Veckans ros till hör och häpna, Movistar! Ni som följt mig genom åren vet att jag har ett särskilt hat gentemot spanska telefonoperatörer. Vem har inte det? Så när jag upptäckte stora extra kostnader på Iváns SIM-kort, svor jag en lång ramsa över vad som väntade. Jag upptäckte dock att de numera har en kundservice via Whatsapp som faktiskt fungerade. Efter en stund chat hade de hittat boven i dramat och kunnat stoppa betalningarna.

Det har väl inte undgått någon av SK-premiumprenumeranterna att Mats Björkman släpper sin första roman i maj. Fem veckor i Granada. Jag fick äran att läsa ett råmanus redan sommaren 2020 och håller nu stolt på att läsa det färdiga resultatet, det vill säga den riktiga boken. Jag vill varmt rekommendera er att köpa denna underbara och välskrivna historia som har så många olika djup, skrymslen och vrår.

Den är intressant, häpnadsväckande, vacker, romantisk, sorglig, spännande och inte minst lärorik. Den är lättläst på ett intelligent sätt, precis så som en journalist ska skriva, med precis så målande beskrivningar som behövs för att man själv ska flyttas mellan 1922, 1996 och nutid. Läs den!

Slutligen en försmak av sommar. I söndags packade jag in hund, barn och picknick i bilen och drog till Playa de los Vaqueros i Tarifa. Det var precis lagom mycket folk och alldeles perfekt varmt. Soligt med en svag bris och vattnet var inte alls kallt.

Zingo fick springa fritt och jag tänkte att det är fasen inte så dumt med sommar trots allt. Jag som varje år får lätt ångest när de varmaste månaderna närmar sig, bestämde mig för att göra upp en plan för hur jag ska ta mig an sommaren med större optimism. Men den planen återkommer jag till. Håll utkik i en tidning nära dig!