I Spanien är godisklubban känd som Chupa Chups. Denna söta uppfinning, som gläder och uppskattas av barn som vuxna i hela världen, utvecklades av Barcelona-födda Enric Bernat. Bernat tillhörde en konditorfamilj och 1957 kom han på den geniala idén att sätta fast en godisbit på en pinne. Han ska ha fått idén då han betraktade ett barn som fick skäll av sin mamma på grund av sina kladdiga händer efter att ha mumsat i sig godis.

På den här tiden var godsaker inte alls anpassade till barn på samma sätt som idag. Det ville Bernat ändra på. 1958 grundade han varumärket Chupa Chups, som också blev klubbans namn. Namnet kommer från det spanska verbet ”chupar”, som betyder suga, men det är också ett onomatopoetiskt - alltså ljudhärmande - namn, med tanke på hur det låter när små barn suger i sig en slickepinne.

Bernat gjorde mycket reklam för sin nya produkt, som för allmänheten beskrevs: "Den är rund och räcker länge,". 1969 bad han sin vän, den världskände surrealistiske konstnären Salvador Dalí, att designa loggan till klubban. Såväl den gulröda blomliknande och karaktäristiska loggan som den söta fruktiga klubban blev snart kända och populära varumärken välden över. 1995 nådde Chupa Chups ytterligare höjd då den blev den första karamellen att inmundigas i rymden.

Ytterligare en spansk uppfinning som bygger på det enkla men briljanta konceptet “redan existerande produkt plus pinne” är golvmoppen. Den ses idag som en självklarhet i hem världen över men få vet nog att den är en relativt ny uppfinning. Den som officiellt under lång tid tillskrevs uppfinningen var ingenjören och officeren vid det spanska flygvapnet Manuel Jalón Corominas. 1956 kom han på idén att fästa en skurtrasa på ett kvasthandtag. Han kompletterade detta med en hink på vilken han placerade en stor sil med valsar och en pedal – en smart konstruktion för sköljning av skurtrasan.

Manuel Jalón ställde ut sin uppfinning i ett skyltfönster i Zaragoza. Men till en början betraktades den med skepsis. Den sågs som ett onödigt lyxföremål och ingen begrep riktigt hur den skulle användas. Jalón döpte den då till ”fregasuelos” som han tyckte lät elegant. Försäljningsnamnet förenklades snart till ”fregona”, ett ord som nu är upptaget i ordboken och som förr i tiden användes om en kvinna som skurade golv. Jalón menade att han uppfann sin fregona just med tanke på alla gamla kvinnor som låg på knä och skurade golv. Uppfinningen kom att revolutionera städmetoden världen över och allt fler varianter kom ut på marknaden. I mitten av 60-talet började skurmoppen att produceras i plast och blev var mans – eller kanske snarare var kvinnas - egendom.

Något som dessvärre, och ironiskt nog, blivit bortskurat från de flesta historieskrivningar är att några år innan Manuel Jalóns uppfinning fanns det två spanska kvinnor som redan hade kommit på en liknande produkt. 1953 skrev Julia Montoussé Frages och hennes dotter Julia Rodríguez-Maribona in en golvmopp med tillhörande skurhink i Spaniens patentregister. Det står att läsa i katalogen ”200 år av patent” som 2011 gavs ut av Spaniens patentverk, OEPM, och Universidad Autónoma de Madrid. De erkänns där som golvmoppens sanna uppfinnare.

Text: Hanna Sundblad