Jag har verkligen försökt inleda 2023 i en optimistisk anda. Min första blogg för året var ett exotiskt restaurang- och utflyktstips och min senaste vlogg radade upp ekonomiska skäl till att se det nya året an med tillförsikt. Men som så ofta tar den dystra verkligheten kommandot och jämte den sedvanliga politiska pajkastningen i Spanien har slutet av 2022 och början av 2023 skakats av ett flertal mord på kvinnor. En fjärdedel av kvinnomorden förra året utfördes i december och 8 januari i år föll inte mindre än fem kvinnor på ett och samma dygn offer i Spanien för sina partners eller tidigare partners.

En av de senaste att mördas hette Natalia. Hon var en 46-årig colombianska som arbetade som hemhjälp och som förra året anmälde sin tidigare pojkvän, som inte accepterade att hon gjort slut med honom efter en relation som varat i fem månader. I december dömdes den tidigare pojkvännen till sex månaders villkorligt fängelse och kontaktförbud, något som han bröt för att mörda Natalia. Det skedde av allt att döma framför en bekant, som hjälpte mördaren att göra sig av med kroppen. Men först efter att förövaren kapat huvudet och händerna på offret, för att försvåra identifieringen.

Det var Natalias kropp som flöt i vattnet bara ett stenkast från var jag tog min söndagspromenad, i östra Marbella. Samma dag mördades som sagt ytterligare fyra kvinnor i Spanien av partners eller tidigare partners. Och i provinsfängelset i Alhaurín de la Torre hittades två dagar senare en man hängd i sin cell. Han hade i sin tur tilldelat sin tidigare hustru åtta knivhugg strax före jul i centrala Estepona. Hon överlevde, av allt att döma tack vare att hennes två minderåriga döttrar gick emellan.

Spanien började särskilja specifika fall av mord där kvinnor faller offer för partners eller tidigare partners först 2003. Det första fallet som klassades som kvinnomord utfördes av en svensk i Fuengirola. Mikael Hellström dömdes senare till drygt 15 års fängelse för att ha knuffat ut sin flickvän genom fönstret på trettondagen. Sedan dess har ytterligare nära 1.200 kvinnor mördats i Spanien. Det är 50 procent fler än antalet människoliv som skördades av terroristorganisationen ETA under nära ett halvsekel.

Morden på kvinnor är den dramatiska toppen på ett isberg, som döljer hundratusentals fall av fysisk och psykisk misshandel. Bara under 2021 belades 43.736 män i Spanien med kontaktförbud.

Allt större andel kvinnor uppges våga ta steget att anmäla sina misshandlare men mörkertalen är fortfarande stora. Det behövs dock inte fullständig statistik för att konstatera att kvinnomisshandel är ett så omfattande problem att det inte kan skyllas enskilda psykiskt sjuka män. Forfarande idag finns en utbredd mentalitet där kvinnan betraktas som ett objekt som är underställd mannen. Anmärkningsvärt många män ser dessutom frågan om jämställdhet som något av ett existentiellt hot

Problemet är lika omfattande som svårlöst. Det räcker inte med utökade polisiära resurser eller skärpta juridiska straff för utrota ett av samhällets i dagsläget största gissel. Det krävs en grundläggande mentalitetsförändring där det tydligt markeras att ingen människa äger någon annan och att inget kön dominerar det andra. Detta kan förefalla självklart för de flesta, men siffrorna talar som sagt ett entydigt språk. Kvinnomisshandel är ett utbrett fenomen.

Några önskar finna enkla förklaringar och skyller våldet mot kvinnor på kulturella faktorer och gör gällande att det främst skulle utövas av personer av andra nationaliteter, kulturella bakgrunder och religioner. Det förklarar långt ifrån alla de hundratusentals fall som anmäls i Spanien.

Speciellt oroväckande är tendensen bland ungdomar, där det verkar finnas en utveckling som går i motsatt riktning än den önskvärda. En anmärkningsvärt stor andel av Spaniens tonåringar (och inte enbart av pojkarna) uppger i undersökningar att en viss grad av svartsjuka är naturligt och att det är acceptabelt att pojkvänner kräver att få gå igenom flickvännens mobil eller bestämma vilka kompisar hon träffar.

De mest akuta insatserna är naturligtvis att skydda de kvinnor som är direkt hotade till livet. Men för att våldet mot kvinnor en gång för alltid ska kunna förpassas till historiens mörkaste kapitel krävs en strukturell mentalitetsförändring som går via att erkänna problemet. Det är inte acceptabelt eller ens en åsiktsfråga att hävda att uttryckligt våld mot kvinnor inte förekommer, utan att det skulle vara en del av allmänt våld mellan familjemedlemmar.

Först när män som har tendens att förtrycka kvinnor inte finner någon i sin omgivning eller på sociala nätverk som försvarar beteendet, kan vi börja se en verklig förändring. Och detta omfattar speciellt uppfostran av den nya generationen, som i allt högre grad bygger upp sina värderingar på vad de läser i posts på nätet och hör i de låttexter som de dansar till.