(Publicerad: 2000-06-02)

En oansenlig skylt på motorvägen från Ronda mot Sevilla visar vägen till en av världens mest legendomspunna män, den spanska legionen. Väl framme vid grindarna och passerkontrollen kommer en ung man fram till bilen och frågar vilket ärende jag har och om identifikationspapper. Medan han telefonerar översten för fjärde regementet ser jag att stängslet runt området är bevakad av kameror och rörelsedetektorer.
– Här är ditt inträdespass, säger ynglingen i gröna kläder. Kör fram till nästa soldat så ska han visa er var sergeanten finns.

Nästa soldat pekar uppåt backen, till huvudkontoren som mer ser ut som plåtburkar, där de gnistrar silvrigt i solen.
– Du har tur som fick komma hit så snabbt. I vanliga fall tar det veckor. Det är egentligen försvarsdepartementet som ska godkänna intervjuer och inte pressavdelningen i Sevilla, säger sergeanten medan han går med raska steg och visar mig till ställföreträdande översten Mariñas del Rio
– God dag Överste, hälsar sergeanten efter att han tagit av sig den gröna mössan. Sydkustens reporter är här nu.

Kungen ÖB
Jag kliver in och bakom skrivbordet hänger en almanacka med La Legións emblem, planer över regementets övningar samt en bild av en ung kung Juan Carlos. Jag får senare förklarat att skälet till att kungens foto finns upphängd på väggarna beror på att han är befälhavare över den spanska legionen enligt den spanska författningen.

Så blir jag förd till major Fernando Alvarez, chefen för tionde bataljonen, den flygburna specialstyrkan. På väg till hans barack passerar jag den enda staty som finns i området. Den föreställer spanska legionens grundare Millán Astray. Förläggningen består av låga baracker, stora asfaltytor och grönområden som används till övningar.
– Under de 19 år jag varit i legionen har jag aldrig haft bättre manskap, berättar majoren. Han är född i spanska Sahara och fick 1975 flytta till Spanien då Marocko fick tillbaka landområdet. Jag kan inte låta bli att lägga märke till att han har samma rektangulära brunlila glasögon som sergeanten. Likformighet även i detaljerna gäller för legionen.
– Vi ska åka och titta på några av de dagliga övningarna som våra legionärer utför, säger majoren och visar mig till jeepen.

"Gör du också detta?", frågar jag honom där vi står i det vildvuxna gräset och tittar på när en grupp legionärer tränar på att fira ned sig för ett hål i en tegelbyggnad. Byggnaden skall simulera firning från en helikopter.
–Självklart, alla måste träna och vara beredda. Chefen kan inte stå och se på när hans mannar firas ned från helikoptern in i fiendezon, säger han barskt.

Historia
Spanska legionen, La Legión eller som den förut hette "Tercio de Extranjeros" bildades av befälhavare José Millán Astray y Terreros 1922. Legionen firar sin födelsedag baserat på det datum då den första legionären anmälde sig, 29 september.

Legionen bildades bland annat på grund av den orättvisa uttagningen av spanjorer till krig. I slutet av 1800-talet förlorade Spanien sina kolonier i Asien och Sydamerika och med dessa krig också tusentals soldater. Krigen på Kuba och Filippinerna låg färska i minnet hos de familjer som tvingas skicka sina män och då oroligheterna började i spanska Marocko blev protesterna högljudda bland de familjer som återigen skulle sända makar, fäder och söner.

"Sänd de rika också" var ett slagord som hördes på gatorna i Barcelona. Katalanerna var inte pigga på att kriga för att ett fåtal rika kastilianska familjer i Madrid skulle behålla sin rikedom. Arbetarrörelsen var emot det marockanska kriget och regeringens beslut att skicka soldater dit.

Det som började som en generalstrejk slutade i kravaller och blodbad. Massakern i Barcelona har gått till den spanska historien som den tragiska veckan.

En annan bidragande orsak till att Legionen bildades var Millans egna krigserfarenheter. Han upptäckte att de spanska soldaterna inte var pigga på att kriga i ett annat land. Endast professionella soldater kunde kriga utan att tveka, var hans åsikt. Ett tiotal år efter att Millan Astray kommit på tanken att bilda en legion fick han regeringens tillåtelse att studera den franska främlingslegionen och bilda en egen. Astray utnämnde den icke helt obekante Francisco Franco att utbilda de första legionärerna. Franco blev sedermera överste. Det var också hans kontakter med legionen som hjälpte honom ett tiotal år senare att ta över makten genom spanska inbördeskriget. Det är dock en annan historia.

När legionen bildades rådde krigstider. Därför var uttagningskraven inte hårda. Annonser med ord som nedan sattes upp;

"Ni som älskar armén och dess ära, ni som skulle gilla fälttåg. Ta värvning! Utlandsregementet är en del av infanteriet som kommer att ha egen flagga och soldaterna kommer att beskyddas av henne. Det är ett stolt regemente som kommer att gå främst med ära, uniformen är praktfull, lönen tillräcklig, maten nyttig och riklig. De som blir bra soldater, disciplinerade och modiga, kan göra karriär inom armén."

Det enda kravet var att de sökande, både spanjorer och utlänningar, skulle vara under 40 år. Värvningsbonus var för fyra år på 400 pesetas och för fem år 500 pesetas. Det som lockade tusentals män att söka var värvningsbonusen, befordran i krig och fred, medaljer och en löneökning. De 400 första legionärerna placerades i Ceuta.

Skiljer sig från franska främlingslegionen
Skillnaden mellan den franska främlingslegionen och den spanska legionen är att den franska nästan bara har utlänningar i sina led och lyder under premiärministern. Spanska legionen är en del av det spanska försvaret, lyder under försvarsministeriet, tar inte emot utlänningar som legionärer samt har egna etikregler, El Credo Legionario.

Från att ha varit en slags blandning av galenskap och äventyr att gå med i legionen är situationen idag betydligt annorlunda. Genom åren har legionens struktur förändrats. Förband har lagts ned, flyttats, slagits ihop och uppstått. Som mest har legionen haft runt 11 000 legionärer. Just nu är de omkring 6 000, uppdelade på fyra regementen. Antalet professionella soldater, legionärer, bestäms av försvarsdepartementet. Regementen finns i Melilla, Ceuta, Almería och Ronda.

Regementet i Ronda
Fram till 1975 var det fjärde regementet, Tercio 4 Alejandro Farnesio, i Ronda förlagt till spanska Sahara. Den 150 hektar stora förläggningen i Ronda består av två förband, den flygburna specialstyrkan och specialförbandet. Totalt är de cirka 950 soldater. Det är dessa elittrupper som går in först i konfliktområden.
– Förenta Nationerna eller Europeiska Unionen kan be vår regering om hjälp. Ordern kommer då till oss och på fem dagar kan vi vara på väg in i ett främmande land, berättar major Fernando Alvarez, chef för den flygburna specialstyrkan. Vi var till exempel de första i Bosnien och Albanien. När vi hade sonderat situationen under tio månader kom de reguljära trupperna dit och vi åkte hem.

–Numera är det sällan vi går in och krigar, berättar ställföreträdande översten Gerardo Mariñas del Rio. Vi har till uppgift att bibehålla freden. Det farligaste är när vi måste skilja två stridande sidor åt och ställer oss mittemellan, i interposition. Det gjorde vi i Bosnien där vi också hade som uppgift att öppna en korridor mellan Mostar och Sarajevo, så att humanitär hjälp kunde komma fram till de behövande.

För att söka till legionen måste du vara spansk medborgare mellan 18-26 år, ha grundskoleexamen och inte ha begått något brott. Kvinnor är välkomna men sedan 1988 kan inte utlänningar bli legionärer.
– Vi har några utlänningar men de var legionärer innan lagen ändrades, berättar översten Mariñas del Rio.
– Jag tror att den lagen kommer att ändras snart igen. Vi inom legionen vill ha utlänningar, säger major Alvarez. Utlänningar har ju nästan alltid varit en av legionens grunder.

Legionen består som sagt inte enbart av män utan det finns kvinnor. De arbetar dock inte i stridsförbanden utan i förband som till exempel samband, transport och stab.

Under en av dagens krypskytteövningar pratar jag med korpral Juan Santa Cruz. Medan han tar av sig den gröna hjälmen och sätter ned geväret berättar han att han varit legionär i 16 år.
– Jag började när jag var 16 år. Tre år senare gifte jag mig och bildade familj. Min fru vet vad det innebär att vara gift med en soldat men visst är det svårt för henne.

Bor hemma
En av de saker som skiljer den spanska legionen från den spanska armén är att de flesta av legionärerna bor utanför förläggningen och kan ha ett familjeliv.
– Jag har en arbetstid från åtta på morgonen till fem-sex på kvällen, säger korpral Santa Cruz, som varit i Bosnien och i Albanien.

Major Fernando Alvarez som står intill tillägger att de visserligen vet när de börjar på morgonen men egentligen inte när de slutar. Det blir mycket övningar och även om de jobbar måndag till fredag så går många helger åt till parader och övningar
– Att vara legionär är mer än att bara vara en soldat och mer än ett yrke. Det är ett sätt att leva, fortsätter major Alvarez. Vi har inom legionen en speciell anda, El Credo Legionario. Den kom till för att förena alla soldater från skilda nationer och bakgrund, för att ge legionärer något mer att kämpa för än bara pengar.

Legionens grundare, Millan Astray inspirerades av samurajernas etikbok, Bushido, när han skapade legionens egna etiklagar. Den legionärsprinciperna är tolv till antalet. De berör kamratskap, enighet, strid, döden med mera. Stommen i legionen, som i andra arméer, är disciplinen; "Göra sin plikt, lyda till döden". Annat som särskiljer legionen och som förklarar varför en legionär ibland kallas "dödens fästman" är legionens syn på döden. De anser att livet är underbart och även döden som försvarar den. Döden blir därför inte heller slutet. Slutet är att leva som en fegis. Legionärsandan betonar gemenskap och handling.

Sträng disciplin
Under rundvandringen i området är det tydligt att dessa etikregler följs, speciellt disciplinregeln. Var gång jag passerar med en överordnad tar soldaterna av sig mössan och hälsar. De talar inte om de inte blir tillsagda och ifrågasätter inte övningarna. När majoren säger att jag kan intervjua vem som helst av dem hörs inga protester. Här lyds ordrar, vad det än handlar om.

Det finns olika sätt att bli legionär. Antingen kan man studera på militärskola i Zaragoza i fem år, tre år på militärskola i Lleida eller följa en tre-fyra månaders grundkurs i Murcia. De som bara går några månaders kurs blir vanliga soldater medan de som gått på militärskolor får ledarbefattningar. Men det utesluter inte att vanliga soldater efter ett antal år kan få högre befattningar. Alla legionärer förnyar sina kontrakt vart tredje år.

Legionärerna kan efter varje tvåårskontrakt säga upp sig och kan då till exempel söka jobb inom polisen och Guardia Civil. De kan också studera vidare eller jobba inom det som de under soldattiden blivit experter på, till exempel radiokommunikation.
– Din tid är ute, säger majoren en stund efter att soldaternas skott tystnat vid skjutbanan. Männen säkrar gevären och går mot jeeparna. Det är tid för den efterlängtade siestan. Även inom legionen värdesätts lunchvilan. På vägen till bilen säger översten:
– Du är alltid välkommen hit. "Nuestra casa es su casa". Det känns ändå som jag aldrig kommer att kunna förstå den gemenskap som finns bakom stängseln, bland dessa legendariska legionärer. Bakom mig lämnar jag porten, legionärer till strid, legionärer tills döden.

Intressant att veta:
Under 1960- och 70-talet hade spanska legionen ett par danska och norska legionärer. Svenskar kan eventuellt ha funnits men vi har inte lyckats spåra några i arkiven

Fakta:
Inträdesprovet för blivande soldat består av; psykologutvärdering, intelligenstest, oral och numerisk förmåga, personlighetstest, läkarundersökning, vighet, olika fysiska tester såsom löpning på kort- respektive långdistans (50 meter under 8,6 sekunder och 1 000 m under fyra minuter och 30 sekunder).

Minimilönen var 1996 1 280 562 pesetas/ år. Fördelarna som nämns är bland andra fri läkarvård, karriärmöjligheter inom legionen, jobb inom poliskåren efter avslutad tjänstgöring, bidrag till universitetsstudier, pension samt annan ersättning.

Dunia F. López/Sydkusten