Andalusien är med sina 8,5 miljoner invånare den region i Spanien som har störst befolkningsmängd. Varje år firar dess invånare “Día de Andalucía” – Andalusiens dag.

Efter Francos död 1975 utvecklades Spanien successivt från att vara en centralstyrd diktatur till en demokrati med autonoma regioner. Det var också då Andalusien på allvar påbörjade resan mot att bli mer självbestämmande. Den 4 december 1977 demonstrerade över 1,5 miljon andalusier i olika provinser för regionalt självstyre. Turbulens utbröt under demonstrationen i Málaga och tragiskt nog sköts en demonstrant, Manuel José García Caparrós, till döds av polisen.

Det satte inte stopp för andalusiernas strävan att uppnå en egen autonom region. Junta de Andalucía, regionstyret, bildades 1979. Året därpå hölls den folkomröstning som skulle stödja eller förkasta Andalusiens autonoma status. Ja-sidan vann i sex av de åtta provinserna. För att få påbörja processen mot autonomi krävdes det dock enligt spansk lag att ja-sidan uppnådde över 50 procent av rösterna i samtliga provinser. I Jaén och Almería röstade 49 procent respektive 42 procent för Andalusiens autonomitet.

Flera partier ifrågasatte resultatet och lämnade in en överklagan. Det beslutades att rösterna i Jaén skulle räknas om. Denna gång skulle även de valkuvert som innehöll fler än en röstsedel anses vara giltiga, vilket inte hade varit fallet i den första räkningen. Detta förutsatt att röstsedlarna var av samma slag. I den nya rösträkningen i provinsen landade ja-sidan precis över 50 procentsgränsen.

Nu stod bara Almerías resultat i vägen för Andalusiens autonomi. En utdragen förhandling inleddes mellan de lokala politikerna i regionen och den spanska regeringen, för att försöka få till en lösning. Andalusierna bad om att det skulle göras ett undantag i lagen. Till slut fick de sin vilja igenom och lagen reglerades. Regionen kunde så inleda proceduren för att bli en autonomi. Två år senare hölls de första regionala valen till Junta de Andalucía.

Andalusiens kamp för självbestämmanderätt sträcker sig dock längre tillbaka än 1980. En nyckelfigur i regionens identitetsskapande var politikern, författaren, historikern och musikvetaren Blas Infante. Han föddes 1885 i Casares (Málaga) och var en av de som tog fram det så kallade “Manifiesto andalucista de Córdoba” – ett manifest från 1919 i vilket Andalusien klassas som en nation. Det var också Infante som designade Andalusiens sköld baserad på legenden om Herakles stoder och de två lejonen, som pryder regionens grönvita flagga. Dessutom skrev han texten till det som idag är regionens nationalsång. I inledningen av inbördeskriget, 1936, avrättades Blas Infantes av fascistiska militärer. I efterhand har han kommit att kallas för “det andalusiska fosterlandets fader”.

Andalusiens dag är en regional helgdag, men firandet brukar inledas redan några dagar i förväg. När dagen infaller på en veckodag, som i år, får många uppskattad extra ledigt i och med de klämdagar som bildas. Skolbarnen har alltid ledigt i minst en vecka kring Andalusiens dag, då det sammanfaller med sportlovet, som i Spanien kallas ”Semana Blanca” (vita veckan).

Högtidsdagen firas genom en rad aktiviteter runt om i regionen. Det är tradition att börja dagen med vita mjölpudrade bröd av typen “molletes” som äts med olivolja, en klassisk andalusisk frukost. Dagen passar utmärkt för att njuta av regionens musik, kultur och gastronomi. Flera av museerna i de olika provinserna har speciella program och workshops för att uppmärksamma besökarna på den andalusiska kulturen. Därtill anordnas en rad konserter och musikframträdanden.

I samband med Andalusiens dag delar regionen dessutom ut ett antal medaljer inom olika kategorier för att uppmärksamma människor som utmärkts sig inom områden som konst, vetenskap och mänskliga rättigheter.