Då jag först besökte Spanien

PLUS BENGT SÄNDH Barbro Svensson, gemenligen kallad Lill-Babs, hade varit borta från scenen i ett år då hon kamperat med en fotbollsspelare i Norge. Nu var det slut med det så nu skulle hon fortsätta sin artistkarriär i Sverige med en månadslång show på restaurang Hamburger Börs i Stockholm. Hon var fruktansvärt nervös och behövde ett stöd och det blev jag. Jag skrev ett par gemensamma sångnummer, ett par låtar till henne och det gick vägen så vi fortsatte med en månad på Restaurang Valand i Göteborg och en månad på Kronprinsen i Malmö. Sommaren 1971 var vi landets mest bokade artister med 110 folkparker. Efter avslutad turné blev vi intervjuade av ett antal journalister på Jönköpings stadshotell och jag hörde att Barbro fick frågan:
–Och vad skall du göra nu?
–Jag skall fara på en sex veckors semester.
–Vart då?
–Det är hemligt för nu skall jag vara ifred och vila ut ordentligt!

PLUS BENGT SÄNDH Barbro Svensson, gemenligen kallad Lill-Babs, hade varit borta från scenen i ett år då hon kamperat med en fotbollsspelare i Norge. Nu var det slut med det så nu skulle hon fortsätta sin artistkarriär i Sverige med en månadslång show på restaurang Hamburger Börs i Stockholm. Hon var fruktansvärt nervös och behövde ett stöd och det blev jag. Jag skrev ett par gemensamma sångnummer, ett par låtar till henne och det gick vägen så vi fortsatte med en månad på Restaurang Valand i Göteborg och en månad på Kronprinsen i Malmö. Sommaren 1971 var vi landets mest bokade artister med 110 folkparker. Efter avslutad turné blev vi intervjuade av ett antal journalister på Jönköpings stadshotell och jag hörde att Barbro fick frågan:
–Och vad skall du göra nu?
–Jag skall fara på en sex veckors semester.
–Vart då?
–Det är hemligt för nu skall jag vara ifred och vila ut ordentligt!

När journalisterna gått frågade jag Barbro:
–Vad är det för hemlig plats du skall resa till?
–Jag skall till Spanien och bara koppla av.
–Så lustigt, svarade jag. Det skall jag också!
–Neeej, skrek Barbro, Jag är döless på dig.
–Var i Spanien?
–Marbella!
–Dit skall jag också.
–Nej det är inte sant! Men jag skall inte inte bo i stan jag skall bo en bit utanför.
–Jasså, Nueva Andalucía!
–Säg inte att du också skall dit.
–Jo!
Fan också, sa hon som aldrig svor. Jag kommer inte ens hälsa om vi ses.
–Det lovar jag också!

När jag och min fru Naomi varit i Spanien i två dygn och var ute på promenad mötte vi Barbro och hennes familj på inalles sex personer som sjöng för fulla halsar:
”Gynna din folkpark hit går man om kvällen, grabbarna får en snyting och tjejerna blir på smällen.”

Det var avslutningslåten från får folkparksshow som jag skrivit.
Så blev det partaj med hela gänget den kvällen men sedan sågs vi inte mer under Spanienvistelsen.

När jag och Naomi var ute på promenad såg vi en stor krog som hette Margareta Bar & Restaurang.
–Dom är nog svenskar, sa min fru och vi gick in.
–Krögaren hade känt igen mig och snart satt vi med honom och Margareta och åt middag.

När det blev dags för kaffe passerade en äldre man vårt bord. Han hade spatserkäpp, golfbyxor, rutiga strumpor, keps och kraftiga promenadskor. Hans ansikte var av sten. Han rörde inte ens läpparna när han talade. Precis som när Bengt Ekerot spelade döden i Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet.
Gubben gick rakt ut i köket utan att hälsa.

Ett ögonblick sa krögaren och följde efter och där genom den öppna dörren kunde vi se de två när det bläddrade i en pärm full med papper innan den äldre mannen gick bort och satte sig ensam i baren med en drink. När den var urdrucken passerade han oss där han sträckte sig över bordet och tog krögarens cigarettpaket. Han skakade ur hälften av cigaretterna som han stoppade i sin bröstficka och gick utan att säga vare sig tack eller adjö.
–Vem fan var det där, undrade jag.
–Polischefen i San Pedro fick jag till svar. Han kommer ett par gånger i veckan för att kolla alla tillstånd, men då bjuder jag på en grogg så är han nöjd några dagar. Det funkar bra. När jag gick hem till vår villa häromnatten för att hämta en grej så satt det två tungt beväpnade Guardia Civil i trädgården och jag undrade vad dom gjorde där.
–Jo, vi såg att ni båda var på restaurangen i kväll så vi vaktar huset och barnen, svarade de.
Tjänster och gentjänster.

Några kvällar senare satt vi åter på restaurang Margareta som var till hälften fylld med gäster. Då klev en något berusad svensk dam, i 60-årsåldern, in och ställde sig mitt på golvet och förkunnade med hög röst så alla kunde höra:
–Den här restaurangen är stulen!
Hon pekade på krögaren med ett darrande finger och fortsatte skrikande:
–Den där idioten var gift med min dotter och dom har två barn. Sen tömde han hela deras bankkonto och stal deras Mercedes.
Därpå pekade hon på Margareta och fortsatte:
–Sen tog han med den där jävla horan och flyttade hit och startade den här restaurangen och köpte villa. Fy fan!

Nu rådde en mycket pinsam stämning i lokalen men när krögaren närmade sig skyndade hon sig ut. Några kvällar senare kom hon tillbaka och körde samma framträdande, men nu hade krögaren ledsnat. Han ringde sin vän polischefen och strax anlände fyra Guardia Civil och tog med svärmodern till arresten där hon fick sitta i fjorton dagar innan hon kunde anträda återresan till Sverige. Det var sista gången han såg sin svärmor.

Vid denna tid fanns inget utlämningsavtal mellan Sverige och Francos Spanien. Den som förbrutit sig i Sverige kunde känna sig helt trygg här.

Bengt Sändh