Jag skaffade det som behövdes. Sedan gjorde jag en mäsk på socker jäst och vatten och när detta var klart startade jag apparaten. Det viktigaste härvidlag är att man är extremt renlig och att man använder bara de renaste råvaror och bränner långsamt på låg värme. Man kan även filtrera det hela i träkol. Då får man en produkt som inte står systembolagets efter i kvalité.

Lagom till Tage Erlanders 70-årsdag, den 13 juni 1971, hade jag gjort fem liter brännvin. Hans födelsedag firades på Tekniska museet på Djurgården. Där skulle Finn Zetterholm och jag sjunga, men även Monica Zetterlund och Monica Nielsen ackompanjerade av en fin orkester. Jag hade en hela hembränt med mig och här, just på tekniska muséet, såg jag för första gången en automat där jag kunde handla lemonad. Jag bjöd de båda monickorna och deras musiker på varsin grogg. Vi gjorde jobbet och allt var succé. Efteråt gick jag runt och morsade på några socialdemokratiska koryfeer som Per Edvin Sköld, Östen Undén och Ernst Wigforss. Alla mycket ämabla personager. Tage tackade för vår hyllning och var glad och belåten.

Löjligt att man inte får göra sitt eget brännvin, tyckte jag. Jag skrev en visa som heter ”Ett recept” där jag lär ut hur man gör brännvin. Den sjöng jag in på vår nästa LP som heter Hemtjörda visor och som kom ut 1971. Vill inte ödsla plats på att skriva ner hela texten här. Då är det bättre att du lyssnar på den på Youtube. Den heter ”Ett recept” (se nederst). Visan spelades i radions P3 ett otal gånger under de första fjorton dagarna.

Så skrev Kvällsposten en stor artikel om låten med rubriken ”Han bildar radioskola i hembränning”. I denna artikel intervjuade man en man vid namn Sven Elmgren som var internationell ordförande i IOGT och satt med i skolöverstyrelsen och som suppleant i Sveriges Radios styrelse. Man frågade honom om vad han tyckte om att denna visa spelades i Sveriges Radio. ”Har den visan spelats i radion så skall jag omedelbart se till att den blir stoppad” löd hans svar. När jag läste det skrev jag ett pressmeddelande till 42 tidningar där jag klagade över att han ville stoppa min visa. Stora rubriker och massor av artiklar. Några tidningar valde att ställa frågor till Sven Elmgren och den dumskallen svarade på deras frågor, vilket gjorde att jag fick anledning att ge ut ytterligare ett pressmeddelande vilket resulterade i ytterligare publicitet. När man efter det ställde frågor till Sven Elmgren så sa han bara: ”Nu svarar jag inte. Jag förstår nog att den där herr Sändh försöker skaffa sig personlig PR på min bekostnad.”

Efter ett par veckor var visan förbjuden att spelas i Sveriges Radio, så jag valde att i stället sjunga den i fem olika TV-program. LP-skivan såldes nu i en rasande takt. I Norge var det vid denna tid förbjudet att tillverka brännvin men inte att sälja destillationsapparater. En stor svensk veckotidning hade en bild på en glad norrman med en apparat i famnen och rubriken ”Hans största exportartikel: Hembränningsapparater till Sverige.”

I Stockholm startades ett företag som hette Essensspecialisten. Nu fick man inte sälja hembränningsapparater i Sverige men det löste man genom att sälja halva apparaten i sin butik på Södermalm och den andra halvan på Norrmalm. Man gav även ut en bok som hette Grabbarnas kokbok och den var skriven av ett par anonyma ingenjörer på Chalmers. De vågade inte stå med sina namn så man bad mig att skriva baksides- och annonstexten. Alla trodde att jag skrivit boken. Skit samma. Den mycket kända och populär konstnären Bror-Eric i Hälsingland gjorde en målning som även trycktes upp som vykort i 20.000 exemplar. Det är den bild du ser ovan. På baksidan stod hela texten till ”Ett recept”.

Nu puttrade det i stugorna i hela vårt land, men låt mig förklara följande: Det är inte alkoholister som bränner brännvin. De kan inte bygga en apparat, sätta en mäsk och vänta i över en månad på snapsen. De har bråttom till Systemet. De som bränner är goda medborgare med en egen liten apparat i tvättstugan eller köket.

I visans näst sista vers lämnade jag ut mitt riktiga telefonnummer: ”99 68 18 ringer du till och jag kommer hem med potatis och sill”. Det gjorde att jag fick massor av telefonsamtal från folk som ville diskutera hembränning. När jag skildes från min fru fortsatte man att ringa numret så hon skaffade ett nytt abonnemang. Jag provade ett antal gånger de närmaste åren att ringa numret och en gång var det en förtvivlad grönsakshandlare som fått det. Nu är numret dött sedan länge.

Hur vet jag då att hembränningen i Sverige ökade med över 200 procent. Jo i Sverige har vi statistik på allt och en nitisk journalist kollade upp hur mycket jäst det såldes före och efter min visa samt hur mycket mjöl som såldes. Jo, jästförsäljningen hade ökat enormt men försäljningen av mjöl hade inte ökat nämnvärt. Journalisten gjorde ett överslag och kom fram till ovanstående.

Om jag bränner brännvin här i Spanien? Svaret är nej. Här är det inte förbjudet och då är det inte roligt.

Här kan du lyssna på ”Ett recept”. (Det lönar sig dock inte längre att ringa efter potatis och sill!):