Barndomen fångad med en penna

PLUS MATS BJÖRKMAN En nyhet härom veckan kastade mig automatiskt till mina yngre år, med en blandning av nostalgi och vemod. Det var beskedet att den spanske serietecknaren Francisco Ibáñez, skaparen av ”Mortadelo y Filemón” avlidit. Hans seriefigurer betydde lika mycket för min barndom som Astrid Lindgren och ”Fem myror”.

PLUS MATS BJÖRKMAN En nyhet härom veckan kastade mig automatiskt till mina yngre år, med en blandning av nostalgi och vemod. Det var beskedet att den spanske serietecknaren Francisco Ibáñez, skaparen av ”Mortadelo y Filemón” avlidit. Hans seriefigurer betydde lika mycket för min barndom som Astrid Lindgren och ”Fem myror”.

När ett geni går ur tiden har man de blandade känslorna av sorg och saknad, men också insikten om att deras arv är odödligt. Det gäller såväl musiker, filmskapare som serietecknare. Francisco Ibáñez fick leva ett långt och rikt liv och han kom att teckna i mer än 60 år. Flera generationer av spanjorer står i tacksamhetsskuld till honom.

Jag var nio år när familjen av olika skäl lämnade Spanien för Sverige. Redan då utgjorde serietidningen ”Colecciones Olé” en fundamental del av min barndom. Jag brukade spara min veckopeng och gå Calle Antequera i Fuengirola ner till pappershandeln vid Carretera de Mijas, för att köpa en ny serietidning. Doften av tidningspapper och färsk trycksvärta är något som etsat sig fast hos mig som ett behagligt minne.

Saknaden av Spanien var enorm efter flytten till Sverige. Rostade solrosfrön kunde man få tag i på några få utvalda platser i Stockholm, men serietidningar med ”Mortadelo och Filemón” (Flink och Fummel som de kallas på svenska) gick inte att få tag i. Min pappa arbetade tack och lov i resebranschen och besökte Spanien med jämna mellanrum. Jag skapade en mall i kreditkortsstorlek som han kunde ha med sig i plånboken, där jag markerade nummerna på serietidningarna från Colecciones Olé, så att han skulle veta vilka exemplar jag redan hade. Dessa gavs nämligen inte ut i någon bestämd datumordning, så enda sättet att hålla reda på dem var utgivningsnumret.

Francisco Ibáñez skapade ett flertal olika seriefigurer, men de mest kända var ”Mortadelo y Filemón”, de två extremt klantiga hemliga agenterna. Som för alla var min favorit ”Mortadelo”, den långa seniga figuren med runda glasögon som hade ett oändligt antal utklädnader som han tog på sig snabbare än Clark Kent byter om till Stålmannen i en telefonkiosk.

Så mycket tyckte jag om mina spanska serietidningar att jag ville förmedla dem för mina svenska kompisar. Det gjorde jag genom att med hjälp av tippex och kulspetspenna översätta en hel serietidning till svenska.

Tack vare min fars och mina egna besök i Spanien genom åren kom jag att samla på mig hundratals exemplar av Colecciones Olé. Många år senare, när min första systerson Svante föddes och lärde sig läsa, fick han regelbundet exemplar från min kollektion för att jobba på sin spanska och roa sig på samma sätt som jag gjort i min ungdom.

Jag har fortfarande några hundra exemplar kvar på lagret, ljusa minnen från en barndom som förgylldes av genier som Francisco Ibáñez, vars figurer aldrig kommer att dö.

Mats Björkman Sydkusten