Man bär inga ringar på fötterna, men vad heter då denna tå? Vi diskuterade detta vid frukostbordet men min fru visste inte heller namnen på de tre tårna mellan stor- och lilltå. Det kan väl inte finnas tre mänskliga kroppsdelar utan namn?

Jag ringde ortopeden på Uppsala akademiska sjukhus och fick tala med en läkare.
–Vad heter tårna? Löd min fråga.Vi säger stortå och lilltå men de andra tre benämner vi med siffror. Tvåan, trean och fyran. Han höll med mig om att det var märkligt att dessa tår saknade namn.

Vilket fattigt språk vi har, tänkte jag. Jag ringde kulturattachén på tio olika länders ambassader och frågade vad tårna hette på deras språk och fann att alla dessa länder saknade namn på tvåan, trean och fyran. Mycket märkligt. Då vill jag verka för att Sverige skall bli det första land som har namn på samtliga tår. Jag ringde Expressen, som då var vår största tidning, och där jag talade med redaktör Stig Nahlbom. Vi skulle utlysa en tånamnstävling där medborgarna fick komma med förslag. Uppropet publicerades fyra gånger sommaren -77 och svaren skulle adresseras till mig.

Aldrig hade någon i byn fått så mycket brev som jag. Lantbrevbäraren var förtvivlad. Han fullständigt vräkte ut försändelser över hela mitt köksbord. Min fru och jag satte oss att sprätta upp och läsa i timmar. En vanlig början kunde se ut så här:

Det var det dummaste. Visst har tårna namn. När jag var liten och satt i mormors knä så nöp hon mig i tårna och läste en ramsa som löd: Storgubben, Tåtilla, Tillerosa, Kroknosa och Tuppen opp i vädret.

Alla känner vi fingerramsan: ”Tummetott, Slickepott, Långeman. Gullebrand och lilla Vicke Vire.” Vad jag inte vetat var att det fanns liknande ramsor om tårna. Till hösten hade jag fått två stora plastsäckar fulla med brev från Jämtland, Dalarna, Hälsingland, Uppland och i en sväng ner mot Göteborgstrakten. Det verkar vara där man hade mest ramsor, men vi fick brev från hela landet. Alla med olika tåramsor.

Så plötsligt fick jag telefon från en professor Tore Gjötterberg i Göteborg. Han var språk- och folklivsforskare och berättade:
”Jag har forskat i sådana här ramsor hela mitt liv och efterlyst dem i radio, men du har fått in fler ramsor på bara en sommar”. Jag hade lovat att donera allt detta material till Dialekt- och fornminnesarkivet i Uppsala, men nu lovade jag professorn att han skulle få studera det hela först. Vi hade ett timslångt samtal och jag fick veta att dessa ramsor var så gamla att en del var från förkristen tid. Tänk att här har gamla gummor läst dessa ramsor ända från vikingatiden. Vilken stark tradition!

Professorn förklarade att namnet Storgubben för stortån var en omskrivning för Gud fader. Namnen Makafru, Maggefrua och Majafru var jungfru Maria och så vidare. Lilleskohästen och Essen var namnet på ett fabeldjur från vikingatiden med vilket man skrämde barn till lydnad. ”Lyder du inte så kommer Essen”. Sådant och mycket annat fick jag veta under ett intressant och lärorikt samtal.

Jag skrev ut alla namn på de olika tårna i långa listor. Det fanns minst 80 namn på stortån, men nu skulle vi alltså åstadkomma fem namn så att Sverige skulle bli först i världen med namn på samtliga tår. Namnet Stortå var ju givet. Sedan lät vi fyrtiotvå människor sätta sina nakna fötter mot golvet och då fann vi att grannen till stortån oftast var den längsta tån och skulle därför bära namnet Långtån. Tån i mitten skulle heta Mittån. Tån bredvid lilltån är ju som alla vet lite krokig och den kallades ofta Kroknosa i ramsorna. Alltså skulle den heta Kroktån. Vårt förslag blev alltså Stortån, Långtån, Mittån, Kroktån och Lilltån. Vid ett par tillfällen under hösten -77 hade Expressen infört ett fotfoto med dessa namn inskrivna.

Så fick jag idén att jag skulle försöka få in dessa namn i Svenska akademiens ordlista SAOL och ringde Svenska akademien och fick tala med ledamoten Karl Ragnar Gierow, som var mycket ämabel. Han höll med om att det var märkligt att vi hade kroppsdelar som saknade namn. Sedan förklarade han för mig att Akademien inte får föra in ord utan att dessa är i allmänt bruk. De får inte hitta på nya ord. Bara registrera de ord som är i bruk. Men, sa han till mig, kan du med Expressens hjälp åstadkomma att dessa tånamn kommer till allmän användning så kommer de naturligtvis in i ordlistan.

Detta var alltså på 70-talet och ännu har vi inga allmänt vedertagna namn på dessa tre tår. Bedrövligt tycker jag. Men jag använder de av oss förslagna namnen. Gör det du också så blir vi vi svenskar i Spanien de enda som har namn på alla tår.