Det är en het eftermiddag i Barcelona i mitten av augusti. Medan turisterna flockas på La Rambla och i de gamla gotiska kvarteren beger jag mig till ett oansenligt lägenhetskomplex i stadsdelen Eixample. Jag har stämt träff med Lydia Artigas, eller Señora Rius som hon kallar sig. Den 84-åriga kvinnan har blivit känd i Spanien efter att hon i den biografiska boken “La sra. Rius – de moral distraída” från 2008 öppet berättat om sitt liv som prostituerad under diktaturen.

Señora Rius tar emot mig i vardagsrummet. Hon är välklädd i en röd, knälång klänning. Håret är lagt och på ögonlocken skimrar en glittrande ögonskugga. Trots det ber hon om ursäkt för sin uppsyn. Hon är lite krasslig och säger att hon inte har hunnit fixa sig så mycket idag.

Rummet är inrett med två fåtöljer i leopardmönster. Intill står en skärmvägg täckt med bilder på kvinnliga skådespelare. Jag identifierar både Greta Garbo och Ingrid Bergman, innan jag blir invisad till ett litet rum med en dubbelsäng och två fåtöljer. Det mönstrade överkastet är prydligt bäddat. Gardinerna är fördragna och det enda ljuset kommer från en lampa i ena hörnet. Jag antar att rummet vanligtvis brukar användas för andra ändamål.

Så fort vi har slagit oss ner börjar Señora Rius berätta. Hon tycker det är viktigt att prata om kvinnorna som prostituerar sig, eller “hacer señores” som hon kallar yrket – att behandla gentlemän.
–Jag tycker att det låter finare. Ordet “prostitution” tycker jag inte om. Vi erbjuder inte bara en tjänst, utan en relation. Det handlar om att göra det med klass.

Lydia säger samtidigt att alla kvinnor som “gör gentlemän” har någon typ av bakomliggande problem. Hon är själv inget undantag. År 1938 föddes hon i en familj med både ekonomiska och sociala svårigheter. Hennes föräldrar grälade mycket och ingen var speciellt intresserad av den lilla flickan.
–Min pappa var en Don Juan. En gång tog han med mig till en av sina flickvänner och mamma bad mig senare att visa var kvinnan bodde, vilket jag gjorde. Väl där ställde hon till med en scen och hade sönder ett bord i marmor. Polisen fick komma dit. Jag var tre år, men glömmer aldrig hur rädd jag blev.

Kort därefter flyttade Lydia till sin mormor. Under den här perioden gick hon i en skola som drevs av nunnor. Pappan betalade hennes skolgång fram till att hon var tolv år, därefter fick hon sluta skolan och flytta hem till sin mamma, som försörjde sig genom att sälja sex. De bodde i ett område där många av kvinnorna gick på gatan. För den unga Lydia blev det ett naturligt steg att ta över när hennes mamma blev sjuk.
–Hon hamnade på ett undermåligt sjukhus. Jag jobbade på en fabrik då och en dag på jobbet började jag gråta. Min chef tyckte synd om mig och bekostade så att min mamma fick bättre vård. Han såg även till att ge mig och min syster tak över huvudet.

Lydia hamnade i tacksamhetsskuld till sin chef. Det var så hon började sin bana som sexarbetare. Mannen var i medelåldern. Lydia 16. Under fyra år försörjde han den unga flickan i utbyte mot sexuella tjänster.
–Jag minns det inte som att han tvingade mig. Han var en fin man.

Hon fortsätter:
–Under de här åren har jag lärt mig så mycket om män. Det måste man för att överleva i den här världen. Jag hade inga studier, men har förstått mycket om världen genom att lyssna på de män som besökte mig och som berättade om sina liv.

Det Barcelona som Señora Rius växte upp i var väsensskilt från det turistmecka som den katalanska huvudstaden förvandlats till idag. I den moralkonservativa spanska diktaturen förväntades att kvinnan skulle vara en foglig och oskuldsfull hustru och mor. Paradoxalt nog legaliserades prostitution under Francos styre och mellan 1941 och 1956 var det tillåtet att sälja sex i Spanien.

När Lydia i sin ungdom arbetade på en bordell var dubbelmoralen från staten stor. Poliserna gjorde räder mot sexarbetarna, men lät sig gärna mutas.
–Om de fick tag i en tjej som sålde sex så rakade de av henne håret. Men de bordeller som betalade mutor slapp kontroller.

Vi blir avbrutna i intervjun flera gånger av att hennes sekreterare knackar på dörren och informerar om att diverse män har ringt och sökt Señora Rius. De vill boka en tid hos någon av husets “chicas” (flickor). Det råder ingen tvekan om att verksamheten är populär.

Det finns få aktuella studier om prostitutionen i Spanien. I en undersökning från 2008 gjord av forskningsinstitutet Centro de Investigaciones Sociológicas uppgav nästan en tredjedel av de tillfrågade männen (32,1 procent) att de någon gång betalat för sexuella tjänster. En rapport från 2012 uppskattade att det då fanns 45.000 kvinnor i Spanien involverade i prostitution. Antalet kan dock vara betydligt större, enligt sociologen Antonio Ariño, som spansk statlig tv har pratat med.
–Det rör sig troligen snarare om mellan 100.000 och 120.000 kvinnor, säger han till RTVE.

Señora Rius anser att det borde vara lagligt att både sälja och köpa sex. Hon är en kvinna med pondus och starka åsikter. Många gånger kan uppfattas som kontroversiella och även motstridiga. Under vår intervju säger hon bland annat att “En kvinna bör bara ha sex med en man av kärlek eller för pengar.” Men hon betonar att det är väldigt tufft att “göra gentlemän”.
–Man måste vara riktigt modig och stark för att klara av det. Det finns många tjejer inom den här världen som förlitar sig på män och som blir lurade på pengar.

Samtidigt talar hon med värme om både sitt liv och sitt yrke. När jag frågar henne hur hon ser på de män som besöker bordeller så tar hon dem i försvar.
–Vi får besök av män från alla samhällsklasser. Många känner sig ensamma. De kommer hem från jobbet till likgiltiga fruar och barn. Det måste vara väldigt deprimerande för dem.

Hon uppger att hon har haft tur och aldrig blivit illa behandlad.
–Jag har alltid kunnat säga nej om jag blivit ombedd att göra något som jag inte känner mig bekväm med.

Under alla sina år inom sexindustrin har hon bara stött på en man som betedde sig riktigt illa – självaste konstnären Salvador Dalí.
–Han dök upp en dag på bordellen där jag jobbade, i sällskap av en grupp långa, blonda svenskor. Han ville att vi skulle kalla honom “El divino” (den gudomlige). Han hade även med sig en and som han helt plötsligt skar halsen av. Sedan stoppade han sin penis i fågelns bak. Det var fruktansvärt. Den mannen hatade kvinnor.

Dalí är inte den enda kändisen Lydia känt i sitt yrkesliv. Hon berättar att hon exempelvis varit sällskapsdam åt den amerikanske skådespelaren Orson Welles (känd från bland annat Citizen Kane).

Har du aldrig drömt om att leva ett vanligt familjeliv?
–Jag levde med en man i tio år och du kan inte föreställa dig hur jobbigt det var! Han var så svartsjuk och svår. Jag var van vid att ha min frihet, så jag lämnade honom.

Hon blev gravid flera gånger, men har alltid gjort abort.
–Det liv jag levt har inte varit förenligt med att uppfostra ett barn.

Idag säljer Señora Rius inte längre sex själv, utan bedriver en bordell sedan 40 år. Runt tio kvinnor arbetar i lägenheten. Verksamheten är inte laglig, men det verkar inte oroa henne. Däremot tar hon inte in kvinnor som är för unga.
–Jag får förfrågningar från tjejer i tidiga 20-årsåldern som vill jobba här ett tag för att tjäna snabba pengar, men jag avråder dem alltid.

Tiden flyger förbi och när jag tittar på klockan har en timme redan passerat. Señora Rius livsöde är inte unikt, men få kvinnor inom sexindustrin väljer att dela med sig av sina historier. Vårt samtal har varit öppenhjärtigt och fyllt av både allvar och skratt. Jag hade kunnat fortsätta intervjun hela kvällen, men Lydia Artigas tid är dyrbar. Innan jag går tackar hon för mitt visade intresse och lyckönskar mig.

Väl ute på gatan igen är värmen lika kvav som tidigare. Ändå går det en kall kår längst ryggen när jag kikar upp mot fönstren med de fördragna gardinerna och tänker på alla de män som söker sig dit för att köpa en naken kvinnokropp. Barcelonaborna promenerar förbi i rask takt – de allra flesta helt omedvetna om vad som dagligen pågår i lägenheten två våningar upp.

Fakta: Prostitution i Spanien
• Sexhandel omsätter omkring fem miljoner euro om dagen.
• Det är inte olagligt att erbjuda sex för pengar i Spanien.
• Det är däremot brottsligt att en tredje part tjänar pengar på prostitution, till exempel genom koppleri. Det är sålunda olagligt att hyra ut en lokal eller lägenhet till någon som ämnar sälja sex där. Straffet för koppleri är fängelse i 2-5 år.

Källa: El Confidential och RTVE