Historien om tortyr i Spanien brukar delas upp i två perioder. Detta enligt juristen och historiken Francisco Tomás y Valiente, som har skrivit boken “La tortura judicial en España” om ämnet. Den första är den lagliga användningen av tortyr. Den här perioden inleds under 1200-talet, på medeltiden. Det var lagligt att använda tortyr som förhörsmetod fram till 1812, då det förbjöds genom den nya författning som antogs i Cádiz. Här tar andra perioden vid. Trots att tortyr blev förbjudet fortsatte det nämligen att brukas vid enskilda tillfällen, som ett redskap vid förhör av fångar. Särskilt vid utredning av politiska brott. Men mer om det senare.
Tortyr infördes av kyrkan under högmedeltiden för att fastslå någons skuld eller oskuld. I mitten av 1200-talet godkände påven bruket av tortyr. Det ersatte den tidigare metoden gudsdom, som var en så kallad “gudomlig prövning” där den misstänkte fick genomgå ett riskfyllt, och ofta plågsamt, prov med föreställningen att gudomliga väsen skulle lämna den oskyldige oskadd. Att plåga någon visade sig snabbt vara ett effektivt sätt att få någon att erkänna skuld. Huruvida personen verkligen var skyldig eller inte var mindre viktigt.
Det går inte att prata om tortyrens historia i Spanien utan att nämna inkvisitionen – det katolska domstolssystem som instiftades 1478 av “Los Reyes Católicos”, Ferdinand och Isabella. Det upprättades för att identifiera och döma kättare och religiöst “avvikande”, som judar, muslimer och protestanter. Med tiden började inkvisitorerna även förfölja dem som sysslade med vad som ansågs vara svartkonst eller sexuella avvikelser. Systemet avskaffades först 1834, även om det hade haft ett uppehåll under Napoleons invasion.
Det finns olika uppgifter om hur många offer inkvisitionens blodtörstiga hejdukar skördade i Spanien. Tidigare har antalet döda uppskattats till mellan 30.000 och 300.000. Men nya rön menar att bara en procent av de 125.000 fall som prövades i kristna domstolar ledde till att en dödsdom utdelades. Det skriver tidningen The Guardian.
Flera nutida historiker menar att berättelserna om de hemskheter som begicks under den spanska inkvisitionen har överdrivits genom en medveten smutskastningskampanj kallad “La leyenda negra” (den svarta legenden). Protestantiska länder ska ha bedrivit ett propagandakrig och spridit ryktet om att det katolska Spanien var särskilt barbariskt. Tidningen Populär Historia skriver att varken dödsstraff eller tortyr var så vanligt förekommande som man tidigare har gjort gällande.
Spanien var på inget sätt unikt, utan det föregick liknande rättsprocesser i länder som Frankrike, Portugal och Italien. Tortyr var dessutom vanligt förekommande i domstolsväsendet runt om i hela Europa under medeltiden. Bilden av att det spanska samhället skulle ha varit särskilt diaboliskt är nuförtiden starkt ifrågasatt.
Det skingrar dock inte det faktum att tortyrredskapen som utvecklades och användes under den här perioden var hårresande. Flera museer runt om i Spanien har utställningar om tortyrens historia i landet. Ett av dem är “Palacio de los Olvidados” som ligger mitt i centrala Granada. Där finns en permanent utställning om inkvisitionen. Besökarna kan på nära håll med fasa betrakta bilder och replikor av instrument som är utformade för att orsaka så stor plåga som möjligt.
En av de vanligaste tortyrmetoderna var så kallad strappado, vilket innebär att en person binds med händerna bakom ryggen för att sedan hissas upp i ett rep, som därefter släpps så att personen störtar ner, utan att nudda marken. Det innebar en otrolig påfrestning på skuldror och axlar, som får ta emot hela tyngden av fallet och orsakar en obeskrivlig smärta. Därtill var sträckbänken flitigt använd. Offret binds fast i händer och fötter på en bänk som sedan sträcks ut, vilket resulterar i att lemmar dras ur led.
Uppfinningsrikedomen för att skada människor är skrämmande. På samma museum finns en modell av en ihålig tjur i naturlig storlek gjord i koppar. Offret placerades inne i tjuren och en brasa tändes inunder, vilket gjorde temperaturen där inne outhärdlig. Ljudet av den torterades skrik inifrån metalldjuret ska ha låtit som när en tjur råmar.
Tortyr är tyvärr ingenting som bara hör medeltiden till. Flera studier har dokumenterat de omfattande hemskheter som pågick under Francodiktaturen. Koncentrationsläger upprättades där bland annat oliktänkande, homosexuella, judar och romer utsattes för misshandel och tvångsarbete.
En av de mest ökända plågoandarna under diktaturen var Benjamín Solsona, eller “Billy el Niño valenciano” (Billy the Kid från Valencia) som han kallades. Han tillhörde Francos hemliga polis Brigada Político Social, som hade som uppdrag att lokalisera, förfölja och slå ner allt motstånd mot staten. År 2018 anmäldes han av en grupp på 15 personer för att på 1970-talet ha utsatt dem för tortyr och trakasserier i samband med ett polisförhör som varade i 19 dagar.
Tragiskt nog upphörde inte fallen av tortyr ens efter Francos död. I en FN-rapport från 2004 framgår att metoden inte var systematisk, men att det spanska rättssystemet tillät användningen av tortyr, särskilt när det gällde personer som misstänkts för terroristbrott. Det finns flera fall av misstänkt tortyr i samband med förhör av personer som anklagats för att tillhöra ETA. Den baskiska regeringen har släppt en rapport med en sammanställning av de över 1.000 tortyranmälningar som inkommit i regionen mellan 1960 och 2013.
I en artikel i tidningen Público uppges att det finns över 6.600 anmälda fall av tortyr eller illa behandling från polisen mellan åren 2004 och 2015. Så sent som 2021 dömdes Spanien i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna för att inte ha utrett en anklagelse om tortyr tillräckligt ingående.
Fakta: Tortyr
Det har genomförts flera studier som visar att tortyr inte fungerar. Det är en förhörsteknik som, förutom att vara omänsklig, är totalt fruktlös för att få fram sanningen. Att utsättas för extrem, långvarig smärta påverkar dessutom minnet, vilket gör metoden ännu mer ineffektiv. Det skriver hjärnforskaren Shane O'Mara, författare till boken “Why Torture Doesn’t Work”.
Röda korset beskriver tortyr som: “en av de grövsta och mest avskyvärda kränkningar en människa kan utsättas för. Det innebär att tillfoga någon allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt, i syfte att erhålla information eller bekännelse, utöva påtryckning, hota eller förnedra personen. Tortyr är helt förbjudet inom folkrätten, både inom de mänskliga rättigheterna och inom den humanitära rätten.”
Kommentarer
Endast prenumeranter på SK Premium+ kan kommentera artiklar.