Akvedukten i Segovia – storslaget arv från romarriket

PLUS Besökare i Segovia möts av den imponerande romerska akvedukten, som stoltserar i stadens centrum sedan nästan tvåtusen år. Monumentet är ett exempel på förstklassig ingenjörskonst från romartiden.

PLUS Besökare i Segovia möts av den imponerande romerska akvedukten, som stoltserar i stadens centrum sedan nästan tvåtusen år. Monumentet är ett exempel på förstklassig ingenjörskonst från romartiden.

Spåren av romarriket på den iberiska halvön är många. Ett av de mest storslagna monumenten som romarna byggde är akvedukten i staden Segovia, som ligger i regionen Kastilien och León, knappt tio mil nordväst om Madrid. Det är dessutom det största romerska byggnadsverket i landet.

Romarnas initiala närvaro i vad som idag betecknas som Segoviaprovinsen kan dateras till 100-talet före Kristus. Under romarnas styre användes området som en bosättning för den inhemska folkgruppen keltiberer. Invånarna blev allt mer romerska. De la sig an med romersk kultur och började tala och skriva latin. Enligt turistkontoret “Turismo de Segovia” bör bygget av akvedukten förstås i denna kontext. Staden som vi idag känner som Segovia var under förändring i och med mötet mellan de två kulturerna. Bygget av vattenledningen var prestigefyllt och hade både en konkret och en symbolisk funktion.

Det komplicerade bygget dateras till år 112 efter Kristus., även om det inte går att fastställa med total säkerhet. Datumet för bygget skrevs om för bara några år sedan, eftersom det 2016 kom nya forskningsrön om akveduktens ursprungsår.

Akvedukten skapades för att leda vatten från ett vattendrag i bergskedjan Sierra de Guadarrama till Segovias invånare. Genom den romerska ingenjörskonsten kunde de utnyttja vattennivåerna och forsla vattnet till staden. Akvedukten består av sammanlagt 167 valv, uppbyggt av två våningar med bågar. Vid den högsta punkten mäter den 28,10 meter. Det som gör bygget extra imponerande är att de 20.400 stenblocken inte är sammanfogade av cement eller annan massa, utan de hålls på plats av att de är perfekt utformade och utplacerade.

Akvedukten utgörs av tre olika delar. En del utanför samhället, en del i närheten av staden och en del i själva stadskärnan. Delar av vattenledningen gick under marken. Akvedukten i centrala Segovia är alltså bara en del av hela den långa vattenanordningen.

Det finns en legend kopplad till akvedukten som lyder att en flicka varje dag tvingades gå upp på ett berg för att hämta vatten. En dag tröttnade hon på det slitsamma arbetet och beslöt sig för att sluta en pakt med djävulen. Hon lovade honom sin själ om han kunde göra så att vattnet kom till hennes hus innan tuppen hunnit börja gala. Djävulen satte igång att bygga akvedukten, varpå flickan ångrade att hon lovat bort sin själ. Men precis när djävulen skulle lägga den sista stenen på bygget gol tuppen. Han hade således förlorat vadet och flickan fick behålla sin själ. Segovianerna tog tacksamt emot den nya vattenledningen. Idag finns en staty av en jungfru inplacerad i en hålighet i akvedukten och det sägs att det var hålet som blev kvar när djävulen inte hann lägga den sista stenen.

På grund av att det avancerade bygget är så intakt klassas akvedukten sedan 1985 som ett världsarv av UNESCO. I utnämningen ingår även Segovias gamla stadskärna och det sagolika slottet Alcázar, som ligger i stadens utkant.

Felicia Sundblad