Det var efter attentatet i Bryssel, där två svenska fotbollssupportrar sköts ihjäl och ytterligare en skadades allvarligt, som Sveriges utrikesdepartement kände sig föranledd att skicka ut en särskild varning till svenskar i utlandet. Texten lyder som följer:

”Hotbilden mot Sverige och svenska intressen utomlands är sedan tidigare förhöjd. UD uppmanar svenskar utomlands att iaktta ökad försiktighet och förhöjd vaksamhet samt att hörsamma lokala myndigheters råd. Svenskar utomlands uppmanas också att skriva upp sig på svensklistan samt ladda ner appen UD Resklar och där aktivera pushnotiser för aktuellt land.”

UD går inte in på några detaljer och i dagsläget kan man välja och vraka när det gäller motiv bakom terrordåd. Men vid sidan av kriget i Ukraina, terroristattackerna av Hamas i Israel och massbombningarna av Gaza, är det tydligt att det som triggade just dådet i Bryssel var koranbränningarna i Sverige. Detta då gärningsmannen, som senare sköts ihjäl av belgisk polis, var en radikaliserad islamist som avsiktligt valde svenska mål. Det var ingen tillfällighet att dådet inträffade i anslutning till det svenska landslagets besök i Bryssel och att offren bar svenska landslagströjor.

Attentatet förra veckan genomfördes av allt att döma av en så kallad ”ensamvarg”. Problemet är att det som motiverade honom även kan inspirera andra radikala islamister. Risken anses till och med öka av härmningseffekten. Detta är med all säkerhet anledningen till UD:s specifika varning till svenskar utomlands.

Det konkreta hotet är något helt nytt för oss svenskar som bland annat bor i Spanien. Sverige har normalt setts som ett neutralt och fredligt land, men koranbränningarna i Sverige har förändrat den bilden. Åtminstone i radikala muslimska kretsar. Naturligtvis är i slutänden den som genomför ett hatbrott av religiösa skäl den ytterst ansvariga för dådet, men det är lika uppenbart som oacceptabelt att människor dödas för att några få individer roar sig med att bränna religiösa skrifter. Som journalist försvarar jag naturligtvis yttrandefriheten minst lika mycket som andra, men jag är faktiskt inte villig att riskera mitt liv för att enskilda provokatörer ska få agera fritt.

Denna ståndpunkt hos mig grundar sig inte i någon slags undfallenhet för de som hotar att svara med våld. Jag anser helt enkelt att ren provokation, vars huvudsyfte är att just orsaka tumult och konflikter, inte kan betraktas som en grundläggande rättighet.

Risken för att radikala islamister skulle få för sig att agera mot svenskar i Spanien måste trots allt hållas som ganska låg. Spanien befinner för övrigt sedan 2015 på samma beredskapsnivå för eventuella attentat som det Sverige nyligen utlyst, som är fyra på en femgradig skala. Det fråntar dock inte den obehagliga tanken att en mentalt instabil ensamvarg kan få för sig att genvägen till paradiset går via angrepp på spaniensvenskar.

Jag har aldrig varit räddhågsen av mig och har skådat under årtionden hur ETA sprängt bomber på Costa del Sol och, på senare år, maffiaorganisationer med jämna mellanrum skjuter på varandra på öppen plats. Däremot är det första gången som jag själv i teorin är en måltavla. Det är ingen rolig känsla.

Med detta sagt är jag av övertygelsen att man inte får låta rädslan styra ens liv. Då har ju terroristerna faktiskt uppnått sitt mål. Jag beundrar i denna bemärkelse norrmännen, som inte lät de fruktansvärda dåden i juli 2011 tumma på deras öppna samhälle. Låt oss följa deras exempel och fortsätta leva våra liv som vi själva vill.

Samtidigt är det naturligtvis på sin plats att vara medveten om att vi tyvärr lever i en ofullkomlig värld, som just nu verkar galnare än på länge…