Mysteriet Isabel García Marcos

PLUS MATS BJÖRKMAN En dokumentärserie i fyra delar om den uppmärksammade Malaya-skandalen i Marbella har nyligen släppts på RTVE Play. Jag strecksåg den och många personliga minnen väcktes till liv. Intressant var att jag förmodligen fick en förklaring till mysteriet Isabel García Marcos, GIL:s bittraste fiende som gick över till ”den mörka sidan” och dömdes till fängelse för korruption.

PLUS MATS BJÖRKMAN En dokumentärserie i fyra delar om den uppmärksammade Malaya-skandalen i Marbella har nyligen släppts på RTVE Play. Jag strecksåg den och många personliga minnen väcktes till liv. Intressant var att jag förmodligen fick en förklaring till mysteriet Isabel García Marcos, GIL:s bittraste fiende som gick över till ”den mörka sidan” och dömdes till fängelse för korruption.

Dokumentären på RTVE Play är på spanska och fokuserar på den utpekade hjärnan i Malaya-skandalen, den kommunala byggchefen i skuggan Juan Antonio Roca. Skandalen exploderade den 29 mars 2006, när ett stort polisuppbåd slog till mot bland annat rådhuset i Marbella. Samtliga i kommunstyrelsen kom att gripas och regeringen valde senare att upplösa fullmäktige och tillsätta en interimsstyrelse. Det är första och enda gången som detta skett i Spanien.

Det finns hur mycket som helst att kommentera om dokumentären och Malaya-skandalen, som jag som journalist och boende i Marbella upplevde i realtid. Det är till och med så att jag syns i bakgrunden i ett klipp i dokumentären, när jag bevakade hur Jesús Gil tvingades avgå som borgmästare.

I den här bloggen fokuserar jag dock på Isabel García Marcos, en av de mest intrigerande personerna av de nära hundra som ställdes inför rätta i Malaya-processen och som dömdes till 3,5 års fängelse. Det som gör hennes livsöde särskilt intressant är att hon under många år var oppositionsledare i Marbella för PSOE och som sådan GIL-partiets första och främsta fiende. Ingen hade kunnat ana att hon skulle sluta sin politiska karriär som dömd för korruptionsbrott, mutad av Gils arvtagare.

Jag fick en personlig intervju med Isabel García Marcos i november 1997, när hon var som mest utsatt för det styrande GIL-partiets trakasserier. Borgmästaren Jesús Gil kallade henne nedlåtande för ”blondinen” (La Rubia) och hon var den som förklarade för mig termen ”cacique”, som syftar på en lokal despot.

Hon valde uteserveringen på Hotel El Fuerte för vår eftermiddagsintervju och det första som slog mig var att hon beställde en gin tonic. Sedan pratade vi om lokalpolitiken. Jesús Gil var vid det laget halvvägs in i sin andra mandatperiod med egen majoritet och att vara oppositionsledare i Marbella på den tiden var verkligen som Don Quijotes kamp mot väderkvarnarna. Precis som Cervantes figur av den sorgliga skepnaden blev Isabel García Marcos ganska illa tilltygad, kanske inte fysiskt men väl psykiskt. Trakasserierna från Gil och hans radikala anhängare gjorde det omöjligt för henne att bo kvar i Marbella.

Mot alla odds höll den lokala PSOE-ledaren ut på barrikaderna, mandatperiod efter mandatperiod. Allt medan GIL-partiet radade upp valsegrar med egen majoritet. Så skedde slutligen det som verkade otänkbart. När Gils efterträdare som borgmästare Julián Muñoz lät makten stiga honom åt huvudet lierade sig García Marcos med den gamla GIL-falangen, nu ledd av Juan Antonio Roca. Ledamöterna från såväl PSOE som Partido Andalucista gick samman med ett flertal avhoppare från GIL-partiet, för att rösta bort Julián Muñoz genom en misstroendeförklaring.

Isabel García Marcos, en ytterst kompetent kvinna med administrativ erfarenhet, blev vice borgmästare under GIL:s avhoppare Marisol Yagüe, som i sin tur var en körsångerska som så fort hon blev vald till borgmästare bokade in sig på en skönhetsklinik för flera kirurgiska ingrepp. Idag vet vi att misstroendeförklaringen iscensattes av Roca, som mutade alla i den nya kommunledningen. Bland dem García Marcos, hans tidigare ärkerival. Vid Malayatillslaget hittades mer än 300.000 euro i kontanter i kuvert med initialerna ”IGM”, i hennes hem.

Jag har alltid förundrats över hur någon som slitit och lidit så mycket för att bekämpa korruptionen i Marbella, kunde falla så lågt att hon tog emot mutor av dem hon stridit emot. Men dokumentären har faktiskt givit mig en förklaring, i form av en konkret kommentar. Ett vittne uppger nämligen att på valnatten 2003 när Julián Muñoz och GIL-partiet, trots alla vid det laget kända korruptionsskandaler, åter fick egen majoritet av väljarna i Marbella, ska García Marcos i interna kretsar ha förkunnat: ”Vill de ha korruption så så ska de banne få det så de tiger!”.

Det skulle bara ta några månader från att dessa påstådda ord fälldes till att Isabel García Marcos spelade en fundamental roll i avsättandet av Julián Muñoz, i en konspiration i sann Machiavelli-stil. Drygt två år senare skulle polistillslaget genomföras mot den korrumperade trepartikoalitionen i Marbella och resten är som det brukar heta historia.

Läs min intervju med Isabel García Marcos 1997:
https://www.sydkusten.es

Mats Björkman Sydkusten