Jag citerar en professor Benny Hjern vid Umeå universitet, som ägnade sig åt implementationsforskning, alltså hur vi genomför beslut:

När staten ställer upp för många regler finns det inget val mellan lydnad och olydnad. Hur vi än bär oss åt är vi alltid olydiga. Lyder vi blir vi handlingsförlamade. Men det är också möjligt att vi drabbas av partiell anarki och det är ett tillstånd som alltid bör finnas i ett samhälle. Det är det som får oss att utvecklas. Vi skall vara tacksamma att det finns så många regelbrytare för hur skulle vi annars få reda på vad som fungerar bäst?

Civil olydnad är någonting nyttigt, nödvändigt och positivt. De som kämpade för allmän rösträtt, de som bildade våra första fackföreningar, de som kämpar för könens jämställdhet är olydiga, liksom Elise Ottesen-Jensen som i strid mot gällande lag agiterade för barnbegränsning. Himmlers SS-soldater var däremot mönstergossar när det gällde lydnad och disciplin.

En tid bodde jag i ett bostadsområde utanför Uppsala. En dag satte ett par hyresgäster upp lappar i portarna där de tyckte att vi skulle samlas och välja ett förtroenderåd. Så skedde och förslagsställarna blev, som vanligt, de som valdes till styrelse. De gjorde sig genast skyldiga till ett fläskigt missförstånd då de såg som huvuduppgift att hitta på nya regler och påbud för oss som valt dem. De gav ut en liten tidskrift med regler som handlade om var och hur man fick rasta kattor och piska mattor. Måttligt upphetsande.

Vid varje infart till området fanns en skylt som förbjöd bilkörning i området. Nu hade det hänt att någon kört in ändå, varför man raskt lät sätta upp bommar med hänglås så området liknade Treblinka. Den som hade köpt en soffa eller piano måste åka in till centrum för att lämna en hundralapp i pant för att låna en nyckel till ett av hänglåsen, för att senare åka tillbaka med nyckeln. Som artist kom jag hem från framträdanden mitt i natten med gitarr och sånganläggning med förstärkare och två stora högtalare som jag måste bära 45 meter. Eftersom kontoret var stängt nattetid bad jag att få disponera en nyckel så att jag lugnt kunde köra fram till porten. Jag fick avslag.

<>Nu råkade jag känna en man i Österbybruk som sålde begagnat byggmaterial. Hos honom hittade jag en halv hink med gamla hänglås som jag fick billigt. Kan förtroenderådet låsa så kan jag. Jag roade mig en tid med att nattetid sätta ett extra hänglås i varje bom för att sedan kasta bort nyckeln. Det var roligt att sitta på balkongen och se när de använde bågfil, vinkelslip och bultsax för att öppna bommarna. Nästa natt satt där åter dubbla lås, för sådana hade jag gott om.

Sedan hamnade jag i en liten tråkig skånsk by med namnet Östra Sönnarslöv där jag startade snusfabrik. För att göra tillvaron lite lustigare drog jag igång ett byalag. Vi ordnade pubafton en kväll i veckan i det gamla Folkets hus som stått oanvänt i decennier. Här serverade vi varje lördagskväll starköl till självkostnadspris, i strid mot utskänkningslagen. Vi var några som hade hund med oss och de störde ingen. Barn och vuxna klappade om och lekte med hundarna.

Nu var det ju så att vi hade en ordförande och en styrelse och det är ju ett skit som oftast gör mer skada än nytta. En dag beslöt styrelsen att förbjuda hundar i lokalen med motiveringen att det kunde finnas de som var allergiska, men ingen kunde namnge en enda hundallergiker i byn. Man påstod också att hundarna smutsade ner, hur man nu kunde veta det när vi var ett fyrtiotal människor som också gick ut och in. Varför man inte högg ner byns alla björkar är obegripligt. Det är bara så att när den lilla människan hamnar i en styrelse har hon myndigheter som sitt höga föredöme och när det gäller att hitta på regler vill hon visa sig lika duktig. Själv hade jag avböjt alla erbjudanden att få ingå i styrelsen och nu anmälde jag mitt utträde ur byalaget.

Som hundägare är man alltid var mans niding. En dag skulle jag, min fru och vår 94 kilos S:t Bernhardshund resa till Gotland. Eftersom de flesta svenskar verkar vara allergiker har man ordnat med en särskild salong för dem som medför husdjur och de får även vistas ute på däck. Men för att ta sig från bildäck till någon av dessa platser måste man gå igenom fartygets inre utrymmen, om man inte vill försöka klättra upp längs utsidan. I en av trapporna mötte min hund och jag en ungefär 17-årig flicka som spände blicken i mig och väste: ”Det finns dom som är allergiska!” Hon kände sig säkert duktig och samhällsnyttig när hon skyndade sig att försvinna innan jag han svara.

Jag hade länge drömt om att flytta utomlands. Jag var less på byn och tänkte som så att ett land som fostrar tonårsflickor till satkärringar vill jag inte leva i. En vårdag sa jag till min fru: ”Nu säljer vi företaget och huset och flyttar söderöver. Den 24/12-99 anlände en långtradare med vårt flyttlass till Campo Mijas och aldrig hade jag väl öppnat så många paket en julafton.

Tro nu inte att jag räknar mig till de utlandssvenskar som bara skäller och gnäller på mitt gamla fosterland. Sverige är ett av jordens mest sekulära länder och bland de främsta vad gäller demokrati, livslängd, läskunnighet, inkomst per capita, utbildningsnivå, offentlighetsprincip, jämställdhet, låg spädbarnsdödlighet, få tonårsaborter och lågt mordtal. Som jämförelse kan nämnas att USA har fyra gånger så många mord per capita. Spanien har just nu något mindre än Sverige. Det jag inte gillar med mitt fosterland det är att det är så reglerat och njutningsfientligt.