I slutet av 1800-talet hade Barcelona inget välfungerande, modernt sjukhus. I över 500 år hade stadens primära lasarett varit Hospital de la Santa Creu, som uppförts på 1400-talet. Kliniken var gammal, trång och hade sanitära brister. Barcelona stod vid den här tiden inför utmaningar med en befolkningstillväxt som hade lett till trångboddhet och ohälsosamma levnadsvillkor. I den här miljön spreds sjukdomar snabbt.

När Hospital de la Santa Creu drabbades av en brand 1887 bestämdes det att det var dags att bygga ett nytt lasarett. Mannen som finansierade bygget var bankiren Pau Gil Serra. Han donerade 3.060.000 pesetas med kraven att den nya kliniken skulle hålla hög standard vad gällde hygien och inhysa de senaste innovationerna inom medicin.

Uppdraget att designa byggnaden gick till den katalanska arkitekten Lluís Domènech i Montaner. Han hade fått sitt genombrott vid världsutställningen i Barcelona 1888, där han uppmärksammades för sitt pampiga Hotel Internacional, som byggdes på imponerande 53 dagar.

Bygget med det påkostade sjukhuset påbörjades 1902. Det tog sin tid och Lluís Domènech i Montaner lämnade i slutet av sitt liv över ansvaret till sin son, som färdigställde arbetet 1930. Resultatet blev Hospital de Sant Pau, som inte var en klassisk, steril sjukhusbyggnad med avskalade färger och former. Byggnaden med sin snirkliga utsmycknad för snarare tankarna till ett palats. Domènech i Montaner verkade inom jugendstilen eller “modernismo catalán”, som det heter på spanska. Han var av uppfattningen att patienterna kunde hjälpas av att vistas i en vacker miljö för att bättre återhämta sig. Sjukhuset var därför utformat för att trigga fantasin med höga, välvda tak, väggar klädda i mönstrat kakel med blomsterinspirerad design och fönster utsmyckade med mosaik. Flera framstående konstnärer och skulptörer deltog i arbetet med utformningen.

I anslutning till byggnaden anlades även en trädgård med apelsinträd, almar, lindar och medicinalväxter som salvia, rosmarin och lavendel. Den var ett estetiskt inslag, men fungerade också som en oas för att främja patienternas rekreation och ge dem frisk luft i en avslappnande miljö.

Sjukhusets uppbyggnad påminner närmast om en liten stad. De olika avdelningarna delades upp i fristående paviljonger. Det var en estetisk lösning för att slippa de institutionaliserade, långa korridorerna som är så vanliga på sjukhus. Därtill hindrade systemet smitta från att spridas mellan de olika patienterna. Istället för korridorer byggde Lluís Domènech i Montaner tunnlar under byggnaden för att förvara material och kunna förflytta de intagna.

Hospital de Sant Pau utsågs tillsammans med konserthuset Palau de la Música Catalana, även det ritat av Lluís Domènech i Montaner, till världsarv av UNESCO 1997. År 2009 flyttade sjukhuset sin verksamhet till nya lokaler i staden. Delar av byggnaden hålls i dag öppna för allmänheten och det hålls dagliga guidade turer på området för nyfikna besökare.

Mer information:
https://santpaubarcelona.org