Min årliga julbitterhet är en tradition jag gärna skulle vilja vara utan. Den har med åren kommit senare och senare, men det slår aldrig fel. I december blir jag alltid bitter över att behöva fira jul i Spanien. Inte ett enda år, förutom det första – innan jag visste vad spansk jul är – har jag velat göra det. Men spanska jular blir det nästan alltid, eftersom jag ju bor i Spanien och inte har föräldrar att fira jul hos.

Läsaren har all anledning att påpeka att man får ta seden dit man kommer, att det inte är någon idé att sträva emot, att spansk jul helt enkelt firas på ett annat sätt än i Sverige och att det kan vara roligt det också. Allt är sant, och jag uppskattar de levande julkrubborna, de virkade juldekorationerna i byarna, spanska julsånger, och jag tyckte om de spanska släktmiddagarna då när släkten fortfarande umgicks. Trots det har jag alltid försökt få till lite svenskt firande, framför allt sedan barnen kom. Lite pepparkaksbak, pepparkakshus, gran, svenskinspirerad julmat, Kalle, adventskalender… Men det går inte att skapa en svensk jul i Spanien. Inte ensam, och inte utan vintermörker och ett varmt hus.

Det här året har jag fått en genomsvensk jul i Sverige. Och den blev underbar.

Jag jobbar jul och nyår i Sverige. Under ett par veckor bor vi i en släktings gäststuga på landet, men på julafton var den upptagen. Då hyrde vi stadens tidigare kommunalråds extrahus. Han var kommunalråd i många år, det är omöjligt att inte ha någon slags relation till honom så det var en märklig situation. Men han visade sig ha ett urmysigt litet hus mitt i centrum. Lånade mig julgransfot också, så jag köpte en liten gran på stan innan familjen kom. Jag hade åkt en vecka i förväg för att jobba.

Hela dagen den 23 december kändes som julafton eftersom jag skulle hämta familjen på flygplatsen på kvällen. Jag bar in gran, köpte julmat och skaffade pulka.

Min chef lånade mig sin bil, så den körde jag de två timmarna det tog till flygplatsen. Ute var det iskallt. Med barnen i händerna gick jag ut och mötte kylan och snön. Den lillas reaktion på snön var fantastisk, men det skriver jag mer om nästa vecka.

På julaftons morgon åkte vi till tomten. Vi gick genom en snöig skog ett par kilometer, den lilla fick åka pulka, och till slut kom vi fram till en gammal stuga i skogen där inte mindre än två tomtepar väntade. Vi serverades het glögg från en gryta som värmdes över en eld, fick pepparkakor och godis och köpte smällkarameller med hemgjord chokladkola. Fyraåringen var minst sagt blyg och nioåringen tröttnade efter ett tag. Jag var nämligen där i jobbet, skulle skriva om tomten för tidningen som jag jobbar på, så vi kunde inte gå förrän jag var klar. Trevlig tradition ändå, att så många går ut i skogen för att träffa tomten på julaftonsförmiddagen!

Därefter behövde jag åka till redaktionen och skriva, medan de andra återfick värmen i huset. Sambon slutade ändå inte att frysa, vilket visade sig bero på feber. De fick stränga order om att se Kalle på tv tills jag kom tillbaka, och jag var med den sista kvarten.

Det var en sådan mysig julafton! Ett varmt hus, snö utanför. Granen doftade gott, vi tände ljus, griljerade skinka, åt choklad. Vi öppnade julklappar och ungarna lekte hela kvällen med det de hade fått, och jag fick tre bra böcker. De hade jag köpte till mig själv och slagit in utan att skriva avsändare på etiketterna. Jag fick den fantastiska flygturen av sambon i somras, den som jag skrev om nyligen, och har efter den förlåtit alla gamla och framtida missade presenttillfällen.

Dagen därpå bytte vi bostad till det släkthus som vi ska bo i tills vi åker hem till Spanien igen. På vägen dit köpte vi godsaker att ha när vi spelar spel, febernedsättande till sambon och stannade dessutom till vid en pulkabacke. Till allas förtjusning snöade det, och nioåringen har äntligen fått uppfylla en dröm - att kasta snöbollar.

När vi kom till släktingens gäststuga väntade paket på barnen. De innehöll kristyr, nonstop, bakklister, pepparkaksdeg och pepparkaksformar för att bygga ett helt muminhus, så här ska bakas pepparkakor i mellandagarna!

Vi har faktiskt tillbringat en jul i gäststugan tidigare, det var förra gången vi firade jul i Sverige. Sex år sedan nu. Den julen var jag gravid i tredje månaden, och förlorade barnet i mellandagarna. Det är en ledsam historia och jag har inga glada minnen från den julen. Det här blir min revansch.

Jag är så oerhört glad att ha fått ge ungarna den här julen. Inte för att de någonsin har haft tråkigt under vårt spanska julfirande, inte ens sedan släkten slutade att träffas och det bara har varit vi. Men jag har önskat visa dem adventssljusstakar i fönstren, låta dem känna grandoft och bara uppleva ett riktigt julmys, med mörker och kyla utomhus och värme och trevnad inne. Så tacksam över denna jul.