När mitt diplom äntligen kom med posten förra veckan, med stämpel och signatur från utbildnings- och vetenskapsdepartementet, tänkte jag att det skulle vara roligt att berätta lite mer för er om kursen och vad den faktiskt innehöll. Många svenskar jämför ju mäklarbranschen här med den i Sverige, men skillnaderna är många.

Framför allt är det många som undrar och har synpunkter på det faktum att man kan jobba som mäklare här utan någon form av licens. Jag tror dock det kommer att bli ändring på det snart. I vissa regioner, som Katalonien och Valencia, finns redan krav på registrering, särskild utbildning och ansvarsförsäkring. Det är sannolikt bara en tidsfråga innan det kommer till Andalusien.

Vilken kunskap förväntas man då ha som mäklare i Spanien? Kanske ni undrar. Det var det jag tänkte berätta idag.

Så läste jag Annika Elwings blogginlägg om att köpa hus i Spanien, http://casaannika.blogspot.com och blev så full i skratt. Ni har väl förresten inte missat att Annika som ju bloggar för Sydkusten varje onsdag, även har en privat blogg? Läs gärna hennes inlägg innan ni fortsätter!

Alla ni som har köpt eller sålt en fastighet i Spanien kan säkert relatera till det där fluffiga, mjuka molnet som hindrar byråkratisk information att nå fram. Trots att jag alltså jobbat i branschen i många år och precis som Annika är flytande på spanska, kände jag precis som henne under hela nämnda mäklarkurs. Några avsnitt var lite lättare att ta till sig, men 90 procent av dem gav mig ont i magen och jag kämpade konstant mot det där molnet som försökte lägga sig mellan den intågande faktan och mina hjärnceller.

Fast kanske var det i mitt fall mer av ett högt illa skorrande nynnande, än ett mjukt fluffigt moln. Oavsett så tror jag det är en slags försvarsmekanism som slår till. Till och med de enklaste ting görs så oerhört krångliga att det slår helt slint i hjärnan. Det är ju i och för sig själva essensen av den spanska byråkratin, så hur hade jag kunnat förvänta mig något annat?

Anyhow.

Kursen var uppdelad i 12 moduler; Sector inmobiliario (fastighetssektorn), Derechos Reales (egendomsrätt), Ley de arrendamientos urbanos (lag om urbana hyresavtal), Fiscalidad inmobiliaria (fastighetsbeskattning), La hipoteca (bolån), Urbanismo (stadsplanering), Valoraciones inmobiliarias (fastighetsvärderingar), La promoción inmobiliaria (fastighetsutveckling), Comercialización de inmuebles (marknadsföring av fastigheter), La actividad profesional inmobiliaria (yrkesmässig fastighetsverksamhet), Material de consulta y refuerzo (referens- och förstärkningsmaterial) samt Examen (slutprov).

Varje modul var uppdelad i enheter, som i sin tur var uppdelade i kapitel med delprov. I vissa fall var det en oändlig hierarkisk stege som aldrig tog slut.

Den första modulen som handlade allmänt om fastighetssektorn i Spanien bestod främst av förinspelade seminarier och var varken särskilt omfattande eller krånglig. Där och då kände jag mig ganska optimistisk att jag skulle klara kursen galant. Min förhoppning var ju främst att få ett bevis för kunskaper jag redan besatt.

Nästa modul var egendomsrätten. Här kan man säga att jag stod på näsan rakt ned i dyngan. Jag förstår ju att man som mäklare måste ha koll på juridiken. Men det här var juridik, för jurister. Alltså texter som rakt av var skrivna av advokater för andra advokater. Eller som jag misstänker starkt, att de helt enkelt bara kopierat lagboken.

Det spelade ingen roll hur många gånger jag läste vissa meningar eller översatte, ord för ord eller hela meningar och stycken. Det var och förblev obegripligt. Jag lärde mig att acceptera det och att liksom bara bita ihop och plöja text. Jag hoppades på att mitt undermedvetna på något vis sög åt sig något, trots att mitt medvetna jag inte förstod vad jag läste.

Men det magonda försvann aldrig och främst var det journalisten i mig som mådde dåligt. Enligt mig ska information aldrig krånglas till, alltid skrivas med så få och enkla ord som det är möjligt utan att ge avkall på budskapet.

Men det kunde stå saker som “Se plantea respecto a los derechos reales el problema de si constituyen un numerus apertus o si son un numerus clausus, es decir, si solo pueden existir los tipificados y establecidos en el Código Civil o si pueden existir otros derechos reales no previstos.”

Eller.

“La usurpación se produce siempre que el usucapiente sea un poseedor en el que concurran determinados requisitos legales, por lo que ciertamente es un efecto de la posesión.”

Eller.

“La acción reivindicatoria es regulada por el art. 348.2 del CC, conforme al cual el propietario tiene acción contra el tenedor y el poseedor de la cosa para reivindicarla.”

Jag ska inte trötta ut er. Men ni kan ju lägga in dessa fraser i Google Translate och höra av er sedan. Jag vet inte om det där mjuka fluffiga molnet hindrade mig från att bli klokare eller om det kanske snarare räddade mitt liv. Men där var det. Konstant. I vägen för all form av juridisk fakta att träda fram ur dunklet.

Trots min uppenbara dumhet så är jag ändå stolt över min egen envishet och uthållighet, för jag läste varenda rad och tragglade mig under flera månaders tid igenom denna mastodontmodul. Och de som sedan följde. Skatteavsnittet var nästan lika illa, något mer handfast och konkret, men till största delen ren grekiska tyvärr. Och det skulle jag nog kunna säga om övriga moduler också. Fastighetsutvecklingen var extremt teknisk. Stadsplaneringen likaså. Värderingen väldigt matematisk och mer passande för värderingsmän.

Jag fick dock högsta betyg på inlämningsuppgiften som bestod av ett diagram med tolv jämförelsebara fastigheter och 17 kolumner med egenskaper som skulle räknas om till lika många korrigeringskoefficienter för att få fram ett så kallat homogeniserat enhetsvärde för att slutligen beräkna värdet på en specifik fastighet.

Genomgående var texterna - som lurigt nog presenterades som en rolig interaktiv lek för barn - uppenbart skrivna av fackmän inom respektive område, utan att överhuvudtaget ha anpassats till mottagaren av informationen, hur den ska användas i praktiken och utan att passera någon som helst pedagogisk miniminivå.

I avsnittet om marknadsföring av fastigheter kände jag mig tack och lov hemma. Däremot lämnade delen om yrkesmässig fastighetsverksamhet en hel del att önska. Här finns så mycket att säga, men än en gång handlade det mest om juridik som konsumenträtt, rätten till en bostad, penningtvätt och viss yrkesetik men då utifrån ett historiskt och någon slags etymologiskt perspektiv. Mycket märkligt faktiskt.

Jag kämpade mig systematiskt igenom allt kursinnehåll på ungefär elva månader. Jag var livrädd för slutprovet men det blev ett antiklimax. Provet bestod av 20 slumpmässigt utvalda frågor med svarsalternativ. För att bli godkänd var man tvungen att ha minst 14 rätt. Jag klarade det första gången (det gick att göra om), men förmodligen mest med hjälp av min intuition. Jag förstod helt enkelt inte frågorna.

När jag googlar vad en svensk mäklare studerar för att få sin titel, ser jag att det i teorin rör sig om ungefär samma områden; fastighetsförmedling, civilrätt, fastighetsrätt, skatterätt, ekonomi, byggnadsteknik och fastighetsvärdering. Jag är dock helt säker på att den svenska juridiken är lättare att förstå och att studiematerialet för mäklare är betydligt mer pedagogiskt.

Jag har faktiskt läst en termin rättssociologi på universitetet i Lund i min ungdom och hade inga som helst problem att förstå. Jag är inte korkad. Jag har också genom erfarenhet och bra mentorer, lärt mig den fastighetsjuridik jag som mäklare berörs av i mitt dagliga liv. Det är därför ett mysterium för mig hur större delen av kursen kunde vara så obegriplig.

Vad jag dock ser tydligt är en utmärkt affärsmöjlighet för någon pedagogiskt lagd jurist med språkkunskaper. Tänk om någon kunde översätta alla dessa texter till spanska för oss vanliga dödliga. Och i nästa steg till engelska, för alla icke spansktalande mäklare i Andalusien som så småningom kommer att behöva tillägna sig denna kunskap på ett eller annat vis.