Ett sista brev till mamma

PLUS BENGT SÄNDH - Campo Mijas 30/1-2024: Kära mor
Nu var det länge sedan vi hade någon kontakt. Du kan inte läsa detta men jag har så mycket att berätta att jag skriver ändå. Jag har ingen giltig adress att skriva till, men jag vet att du finns i Hagaparken utanför Stockholm. Strax innan du dog sa du till sköterskorna:
–Jag vill inte veta av någon psalmbok för jag är ateist. Till mig sa du:
–Jag vill inte ha någon dyrbar begravning.
–Nej jag tycker vi sprider din aska i Hagaparken, sa jag.
–Ja, det är bra, gör det, svarade du och vi gjorde så.

PLUS BENGT SÄNDH - Campo Mijas 30/1-2024: Kära mor
Nu var det länge sedan vi hade någon kontakt. Du kan inte läsa detta men jag har så mycket att berätta att jag skriver ändå. Jag har ingen giltig adress att skriva till, men jag vet att du finns i Hagaparken utanför Stockholm. Strax innan du dog sa du till sköterskorna:
–Jag vill inte veta av någon psalmbok för jag är ateist. Till mig sa du:
–Jag vill inte ha någon dyrbar begravning.
–Nej jag tycker vi sprider din aska i Hagaparken, sa jag.
–Ja, det är bra, gör det, svarade du och vi gjorde så.

Du älskade Hagaparken så där låg du ofta på din filt och solade. Ibland dök det upp en blottare ur buskarna och visade sin stolthet. Då skrattade du och sa:
–Skulle det där vara nå´t att visa upp?
–Jävla kärring, sa han och försvann.

Du föddes på nyårsafton 1917 och din mor dog när du var tolv. Sedan fick du sköta hushållet och ladugården åt din pappa Per som var skogshuggare och dina två yngre bröder i den lilla Hälsingebyn Ed. I tidiga tonåren gick du med i Frälsningsarmén bara för att få spela gitarr men när du tältat en natt tillsammans med en pojke blev du utesluten ur församlingen.

Vid 17 års ålder flyttade du ensam till Borås, hyrde rum på en vindsvåning och jobbade som städerska på en textilindustri och blev med barn. En dag gick du hem från jobbet och födde mig. En av dina killar hette Ture och du påstod att han var min far. Sedan bar det av till Göteborg där du gifte dig med Ture och hade en lång rad anställningar som servitris på olika kaféer och matställen. Ett par år senare bar det av till kåkstaden Hagalund i Solna. Nu var du åter gravid och lät även denna gång Ture tro att han var fadern. Så föddes min bror Rustan.

Tillbaka till slummen i Göteborg. Båda var otrogna och svartsjuka och det ledde till otaliga slagsmål där du med tiden övade upp stor träffsäkerhet då det gällde att kasta husgeråd. Så skrek du till Ture:
–Du är inte far till någon av pojkarna!
–Jävla hora! Skrek han och slog igen dörren utifrån.

Min bror och jag hamnade på Sveriges värsta barnhem som hette Vidkärr. Vi flyttades sedan runt till ett antal barn- och fosterhem tills vi blev vuxna.

När jag fyllt elva år pekade du ut en taxichaufför Erik som far till mig och tingsrätten lät sig luras så att han åkte på att betala underhåll för mig tills jag fyllde sjutton år. Så lätt hade det inte gått till i dag då vi med säkerhet kan bestämma faderskap med hjälp av Deoxiribo- nukleinsyra, som förkortas DNA. Min fru Barbro som är en mycket skicklig släktforskare lät mig spotta på en bomullstuss som hon skickade till ett laboratorium. Året därpå hade en svensk flygvärdinna boende i Singapore gjort samma sak och så fick vi reda på att hennes far var min halvbror och att vår pappa hette Jack Ulvensten. Det var honom du hade träffat under samma korta fertilitetsperiod som Ture och Erik. Genom denne Jack har jag i dag fått sex halvsyskon.

När min bror och jag blivit vuxna hände det att vi ställde frågor till dig rörande vår barndom i Göteborg. Du blev alltid lika irriterad och ibland ursinnig och sa:
–Nu skall vi inte rota i det där gamla! Vi skall se framåt!

Strax efter din död tillbringade jag, vid två tillfällen, ett antal dagar i Göteborgs stadsarkiv. Det gav mig fyra pärmar med fotostatkopior från barnavårdsnämndens, från socialläkare och barnpsykologer samt barnhemmens alla handlingar om vår lilla familj. Min hustru Barbro har även skaffat fram handlingar rörande dig från gynekologen och psykakuten på Sahlgrenska sjukhuset. Av dem framgår att du år 1944 försökt provocera fram en abort då du blivit gravid med en Harry Lundqvist. Sedan levde du i konkubinat med snickaren Sven Rundbäck innan du åter blev gravid med handelsresande Ivan Bäckvall från Uppsala. Du gjorde två självmordsförsök och togs in på Sahlgrenska psykakuten. Du ansökte om att få bli steriliserad och uppgav att ”Jag kan inte leva utan karlar”. Man skrev också att du var ”dokumenterat sexuellt vidlyftig” och din ansökan beviljades. Ack ja! Jag konstaterar utan att moralisera.

Du hade oturen att födas fyra decennier för tidigt. Hade du fötts 30 år senare så hade ingenting av allt detta inträffat. Då hade vi sluppit barnhem ty då fanns det både dagis och fritis. Du hade aldrig behövt göra abort eller sterilisera dig eller fundera på självmord. Du hade kunnat vara hur ”sexuellt vidlyftig” som helst för nu finns det P-piller. Jag och min lillebror hade kanske aldrig kommit till världen. Enda faran som jag kan se är då gonorré, men det är ju en struntsak i sammanhanget.

Vila i frid.

Bengt.

Ps: Det där med sista brevet. Vi har fått fram så mycket mer som vi vill berätta så det blir ett brev till nästa vecka. Ds.

Bengt Sändh