Under pandemin när jag jobbade nästan heltid som reporter för Sydkusten, hade jag en idé om att ta reda på hur mycket jag som Spaniensvensk kan tänkas få i pension när jag en dag slutar arbeta. Utgångspunkten var att ta mig själv som exempel - då jag vet att det finns många här med ungefär samma förutsättningar - och undersöka vad mina respektive pensioner kan tänkas landa på. När det gällde den svenska delen kom jag en bit på väg, men jag lyckades inte få reda på något alls av vikt när det gällde den spanska.

Min situation är att jag flyttade till Spanien som 29-åring och därmed har cirka 10 år som aktiv i systemet i Sverige, dock inte heltid eftersom jag studerat också. Jag har vid det här laget ungefär 16 år som jag kan tillgodoräkna mig i det spanska socialförsäkringssystemet. De senaste åtta åren har jag arbetat som egenföretagare.

Som “autónoma” har jag alltid betalat miniminivån av den månatliga avgiften. Den låg tidigare på knappt 300 euro, men är sedan ett år tillbaka differentierad beroende på inkomst. Man kan ju välja att betala mer och i teorin därmed räkna med en högre pension. Dock litar jag inte på att pengarna faktiskt kommer finnas i framtiden, så jag sparar nog hellre privat…

Vilket jag i ärlighetens namn inte har lyckats så bra med hittills. Jag har faktiskt känt mig rätt värdelös på grund av det. Om pensionen kändes långt bort “förr i tiden”, så närmar den sig numera med stormsteg. Dock äger jag min bostad och har sedan 2015, tack vare strikta regler i Spanien, amorterat ganska ordentligt. Det sägs ju att det är det bästa sparandet. Så kanske är jag inte så värdelös trots allt. Nu har jag flyttat och skrivit om mitt hypotekslån som kommer vara avbetalt om 15 år när jag är 64 år. Alltid något!

Att se till att ha låga kostnader är ju ett sätt att klara livhanken när man blir äldre. Men hur ser det ut på inkomstsidan?

Jag har ett svenskt bankkonto som jag aldrig använder och skaffade mig ett bank-ID för några år sedan. Jag använder inte det heller och det visade sig inte längre vara aktivt. Jag lyckades förvånansvärt nog aktivera det nu i veckan och kom in på Pensionsmyndighetens sida för första gången på flera år.

Jag är utskriven från Sverige, har ingen inkomst där och min uppskattade pension ligger just nu på 7.900 kronor. Av det är 6.000 kronor allmän pension och resten tjänstepension och privat pension. Detta om jag går i pension när jag är 68 år. Mellan 70 och 73 får jag 100 kronor mindre i månaden och därefter får jag 6.200 kronor per månad varav 300 kronor är tjänstepension och 5.900 kronor är allmän pension.

Dock består den allmänna pensionen även av garantipension och den får jag inte om jag inte bor i Sverige. Hur mycket det rör sig om vet jag inte. Sedan ska det ju dras skatt. Så särskilt mycket blir det inte kvar. Men många bäckar små… och faktum är att jag ju bor och arbetar i Spanien och sedan jag insåg att jag skulle bli kvar här, har jag inte heller sett framför mig att jag skulle få någon större pension från Sverige. Det känns ganska rimligt.

Hur ser min spanska pension ut då? När jag 2021 försökte få ett svar på den frågan, fastnade jag efter många försök och gav till slut upp.

När jag i veckan snubblade över en artikel om pensioner i tidningen Diario SUR, med hänvisning till en simulator, bestämde jag för mig att göra ett nytt försök! Hur pensionerna här räknas ut bygger på ett väldigt krångligt system, så jag tänker inte ens försöka förstå eller förklara det. Det jag vet är att man måste ha jobbat här i minst 15 år för att ha rätt till spansk pension. Här är länken till simulatorn https://sede.seg-social.gob.es

Man kan logga in på lite olika sätt. Jag lyckades inte ta mig in med mitt digitala certifikat, däremot med hjälp av SMS. För att det ska fungera måste man dock ha ett telefonnummer som är registrerat hos Seguridad Social.

Enligt denna simulator har jag bidragit till spanska försäkringskassan under 6.356 dagar och beräknas fortsätta att bidraga i ytterligare 6.549 dagar. Det betyder att jag befinner mig nästan exakt i halvlek!

Beräkningen utgår därmed ifrån totalt 12.905 dagar. Jag kan gå i pension den 3 februari 2042, det vill säga på min 67-års dag. Den bruttopension jag beräknas få är 1.380,26 euro, med “un valor deflectado” på 966,42 euro. Den sistnämnda summan är alltså det uppskattade värdet av min pension på pensionsdagen, med hänsyn tagen till den förutsebara utvecklingen av levnadskostnaderna.

Med andra ord, en inte särskilt upplyftande läsning. Det är inte direkt så att man känner att man kan kämpa järnet under de två första tredjedelarna av sitt liv för att sedan luta sig tillbaka och njuta av ålderdomen. Åtminstone inte om njutningen ska bestå av ekonomiska utsvävningar.

Även om jag helst inte vill tänka på pensionen och blir stressad över allt jag borde göra som jag inte gör, eller över hur krångligt det kommer bli med min bakgrund och små pensioner från två länder och all osäkerhet, så älskar jag simulatorer och när man kan logga in och få individuellt anpassad information. Det är ju jättekul, mitt i misären och jag känner mig trots allt inspirerad till att engagera mig lite mer framöver.

Det jag undrar är när vi får en EU-simulator som samkör systemen och tar direkt hänsyn till att man jobbat och eller bor/bott i flera EU-länder.

Och vet ni, nu har jag även börjat pensionsspara i Spanien! Kanske blir det roligare att tänka på pensionen om man planerar för den som inför en lång semester. Som en liten framtida juvel. Istället för att stoppa huvudet i sanden.