Tidningen El País uppmärksammar i en artikel att tjurfäktningsmotståndet är nästan lika gammalt som skådespelet självt. Den 15 augusti 1914 hölls en Kultur- och antitjurfäktningsfestival i Gijón som samlade 4.000 personer. Evenemanget arrangerades av en djurskyddsförening inspirerad av idéerna från Eugenio Noel, en känd motståndare till tjurfäktning och även till den påstådda banaliseringen av flamenco. Historikern Sergio Sánchez Collantes från Burgos universitet har grävt fram detta evenemang ur arkiven och påpekar att, även om inte alla vänsteranhängare var motståndare till tjurfäktning, var dessa idéer vanliga inom olika vänsterpolitiska kulturer som republikaner, socialister, anarkister och reformister. Evenemanget i Gijón fick stöd av många arbetarföreningar och riktade sig särskilt till kvinnor, med uppmaningar om att inte ta med sina barn till tjurfäktningar. Det hölls tal och fåglar släpptes fria. För sin tid var detta en massmobilisering, enligt historikern.

Festen sammanföll med tjurfäktningsfestivalen i Gijón och det lokala motståndet har bestått. Stor kontrovers uppstod 2021 på grund av namnet som två av de fäktade och dödade stridstjurarna bar, som var ”Feminista” och ”Nigeriano”. Dåvarande borgmästaren Ana González (PSOE) meddelade efter det att inga fler tjurfäktningar skulle hållas i staden, men 2023 återinförde den nyvalda borgmästaren Carmen Moriyón (Foro Asturias) fäktningarna. Detta speglar spänningarna mellan tjurfäktningsentusiaster och motståndare som fortsätter att prägla Spanien. Tjurfäktning är en obestridlig del av den spanska kulturen och traditionen, men det betonas att motståndet mot tjurfäktning är lika anrikt.

När tjurfäktning diskuteras brukar historiska och kulturella argument lyftas fram. Kända namn som Lorca, Picasso, Hemingway och Goya nämns ofta som förespråkare eller skildrare av tjurfäktning i sina verk. Men det har även funnits namnkunniga kritiker, bland dem författarna Jovellanos, Unamuno, Baroja och Quevedo.

Juan Ignacio Codina beskriver tjurfäktningsmotståndets historia i boken ”Pan y toros: Breve historia del pensamiento antitaurino español” (Plaza y Valdés). Han betonar att kritiken mot fäktningar varken är något nytt eller en övergående trend. I sin bok spårar han kritiska åsikter om tjurfäktning ända tillbaka till kung Alfons X på 1200-talet. Codina redogör för det spanska antitjurfäktningstänkandet under renässansen och upplysningstiden fram till dagens debatt.

Bland de återkommande argumenten mot tjurfäktning finns djurens lidande, samhällelig brutalitet, offentliga kostnader och Spaniens skamfilade rykte internationellt. Å andra sidan framhåller tjurfäktningsförespråkare traditionens och identitetens betydelse, den ekonomiska stabiliteten och tjurfäktningens estetiska och kulturella värde.

Tjurfäktningens relation till upplysningen har även behandlats av filosofen Jesús Mosterín i sin bok ”A favor de los toros” (Laetoli). Han argumenterade 2010 i det katalanska parlamentet att tjurfäktning inte är ett unikt spanskt fenomen, utan förekom i hela Europa. Det rensades ut under upplysningen, med undantag för vissa områden som Spanien och södra Frankrike. Jovellanos, en framstående upplysningsman, författare och politiker från Gijón, kritiserade tjurfäktning som omoralisk och barbarisk.

Beatriz Badorrey, författare till ”Taurinismo/antitaurinismo. Un debate histórico” (Cátedra), ser debatten i kronologiska vågor. Först humanistiska och moraliska argument före upplysningen, sedan ekonomiska argument under upplysningen och slutligen djurrättsargument från slutet av 1800-talet. Hon noterar att även tjurfäktningsförsvararna har anpassat sina argument över tid, från att betona ekonomiska och ekologiska fördelar till att framhäva stridstjurens goda livsvillkor.

På 1800-talet kritiserade reformisterna och 1898-generationen tjurfäktning som symbol för Spaniens förfall. Men i början av det förra seklet såg vissa medlemmar av 1927-generationen tjurfäktning som något positivt. Filosofen Ortega y Gasset ansåg exempelvis att tjurfäktningen var oumbärlig för att förstå Spaniens historia.

Debatten om tjurfäktning fortsätter. Enligt en enkät 2023 från Electomanía anser 45 procent av spanjorerna att tjurfäktning bör förbjudas, 24 procent att den bör främjas och 30,3 procent att den varken bör förbjudas eller främjas. Kända aktuella förespråkare inkluderar artister som Joaquín Sabina, Miguel Bosé och Andrés Calamaro samt filosofen Fernando Savater. Den senaste kontroversen kring kulturministern Ernest Urtasuns (Sumar) beslut att avskaffa det nationella tjurfäktningspriset visar att debatten är långt ifrån över, konstaterar El País.