Var inte så rädd för skiten

PLUS BENGT SÄNDH Det hände en sommardag på 90-talet när vi bodde i Skåne. Sopåkaren anlände med sin stora bil för att hämta vår sopsäck som stått i solen och jäst i en vecka. Han slet säcken ur ställningen så oförsiktigt att den sprack och hela dess innehåll föll ut på grusgången. Han svor till och hämtade en ny säck och jag ställde mig på knä för att hjälpa honom att fylla den. Det luktade orm men jag plockade upp fiskrens, köttrester och mögliga grönsaker med de bästa verktyg jag har - mina händer. Då skrek sopgubben: –Fan, va skönt att se någon som inte är rädd för att ta i skiten! Sen gick jag in och tvättade händerna.

PLUS BENGT SÄNDH Det hände en sommardag på 90-talet när vi bodde i Skåne. Sopåkaren anlände med sin stora bil för att hämta vår sopsäck som stått i solen och jäst i en vecka. Han slet säcken ur ställningen så oförsiktigt att den sprack och hela dess innehåll föll ut på grusgången. Han svor till och hämtade en ny säck och jag ställde mig på knä för att hjälpa honom att fylla den. Det luktade orm men jag plockade upp fiskrens, köttrester och mögliga grönsaker med de bästa verktyg jag har - mina händer. Då skrek sopgubben: –Fan, va skönt att se någon som inte är rädd för att ta i skiten! Sen gick jag in och tvättade händerna.

År 1938, det år då jag såg dagens ljus, gav en man vid namn Lubbe Nordström ut sin bok ”Lort-Sverige”. Lubbe var en liten lustig gubbe i kostym med golfbyxor och keps som for runt i hela landet och inspekterade de hygieniska i förhållandena i människors hem. Det var rysligt. Han höll en lång serie med radioreportage i ämnet och boken blev en klassiker. Här är även jag tvungen att hålla med. De sanitära förhållandena var vidriga på sina håll. Vid denna tid härjade även tuberkulos och andra infektionssjukdomar. Tuberkelbakterien trivs alldeles utmärkt i mörka, trånga, smutsiga och ovädrade miljöer.

Efter Lubbe började vi människor att städa i allt högre grad, år från år och nu finns folk som har detta som sitt allt överskuggande intresse. Nu ser många hem ut som utställningslokaler på en bomässa och det är nästan lika oroande som smuts. Man kan inte använda en hederlig skärbräda av trä ty det kan samlas bakterier i den. Man köper disktrasor i plastmaterial som man byter ofta. Det finns nu hygieniska skärbrädor i glas som kan desinficeras mellan varje lök. Man inbillar sig att man genom idelig städning kan eliminera varenda mikrob. Löjligt då hela atmosfären vimlar av organiskt slam som bakterier, virus och mögelsporer. Jag har sett hem där man skulle kunna göra hjärttransplantationer på köksgolvet utan risk för infektioner.

Överdriven renlighet är meningslös och löjlig. Vi är livrädda för vår egen avföring trots att den alltid finns i hela vårt tarmsystem. Det är dessa mikrober som hjälper oss att att tillgodogöra oss näringen i vår föda. Urinen är steril och skulle du få bakterier i den så tyder det på sjukdom varför du bör uppsöka läkare. Urin har alltid använts som desinfektionsvätska i alla krig. När en soldat fått en sårskada efter exempelvis en granat ställer sig hans kamrater att rengöra såret med urin. Vad är det som är äckligt? Min hustru plockar hundbajs med bara händerna från vår parkeringsplats när vi väntar gäster. Bara att tvätta av.

För ett par år sedan såg jag på svensk teve ett program om en ung dam som fått sin första lägenhet. Hon städade allt utom sin toalettstol. Det klarade hon inte för det var äckligt. Hennes pappa kom hem till henne och rengjorde toalettstolen en gång i veckan. Hur skall hon klara sig när pappa är borta? Vår hysteriska renlighet har gjort oss svenskar till jordens mest allergiska folk. Om vi har för liten eller ingen kontakt med sjukdomsalstrarna kan vi heller inte bilda någon motståndskraft. Om vårt immunsystem inte har någonting att bekämpa angriper det de egna vävnaderna.

Många duschar flera gånger per dag och det är rent förkastligt. Vi är aldrig så känsliga för infektioner som när vi just duschat bort hudens eget immunförsvar. Själv duschar jag och byter kläder varje torsdag och underkläder varje lördag. Då har jag min egen lukt kvar så hunden känner igen mig.

I dag har Sveriges Radio fått en motvikt till Lubbe Nordström. Hon heter Agnes Vold och är professor i klinisk bakteriologi vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Hon har ett program i Sveriges Radio varje vecka sedan ett par år och det heter Fråga Agnes. Där får vi lära att dammtussarna på golvet är helt sterila och ofarliga. Mikrober kan inte existera i denna torra miljö. Hon varnar för överdriven renlighet som sterila skärbrädor och bacillskräck. Du kan lyssna till samtliga hennes program som du rattar in på din mobil eller dator. De är roliga och mycket allmänbildade. Gör det!