Den 28 januari 1937 hade de fascistiska upprorsstyrkorna tagit kontroll över västra Málaga. Den italienska flottan dominerade från havet, och tyska bombplan väntade på att anfalla. När Gerda Grepp anlände till staden insåg hon snabbt att Málaga var dömt. Hon möttes av gator i ruiner och en skräckslagen lokalbefolkning. Familjer försökte fly till Almería längs kusten och blev massakrerade i det som kom att kallas ”La Desbandá”. Grepp var den sista journalisten som lämnade Málaga innan dess fall och beskrev att hon kände sig som en ynkrygg när hon gav sig av.

Gerda Grepp, född i Oslo, var dotter till två framstående norska socialister, Kyrre och Rachel Grepp. Hennes uppväxt präglades av föräldrarnas politiska engagemang och hon utbildades i Köpenhamn och Wien, vilket formade hennes starka antifascistiska övertygelser. Som ung mor till två barn kände Grepp att hon måste bekämpa det växande fascistiska hotet, särskilt från Nazityskland. Hon såg det spanska inbördeskriget som en möjlighet att bidra till kampen och dokumentera konflikten för de nordiska länderna.

I oktober 1936 reste Grepp till Barcelona, ett epicentrum för den europeiska vänstern. Staden pulserade av liv och politiska idéer, vilket Grepp beskrev som ett underbart och inspirerande klimat. Hon skrev fyra reportage för den norska tidningen Arbeiderbladet, som också publicerades i Sverige och Danmark av Social-Demokraten. Snart kände hon att hon behövde vara närmare frontlinjen och begav sig till Madrid. Där fann hon en stad i krigets grepp, med ransoneringsköer, nervositet och militär aktivitet. Från sitt hotell på Gran Vía rapporterade hon om bombningar och förödelse, ofta från telefonhustornet där hon följde bombangreppen tillsammans med sina kollegor.

Grepp var en pionjär inom sitt yrke och den första skandinaviska journalisten att sätta sin fot på spansk mark efter upproret den 17 juli 1936. Hennes rapportering fokuserade ofta på civila offer, särskilt kvinnor och barn, vilket skiljde henne från många av sina manliga kollegor som rapporterade från frontlinjerna. Elisabeth Vislie, som publicerade Grepps biografi i Norge 2016, framhåller hur Grepps arbete förändrade krigsjournalistiken genom att belysa det civila lidandet.

Efter en kort period i Norge för att förbättra sina fotografikunskaper återvände Grepp till Spanien i januari 1937. Hon reste till Valencia, där den exilerade regeringen då hade sitt säte, och vidare till Málaga tillsammans med den ungerska journalisten och författaren Arthur Koestler. I Málaga bevittnade hon soldaternas brist på resurser och den förödande massakern längs vägen till Almería. Hon kände sig djupt skakad av sina upplevelser och led av psykologiska påfrestningar vid sin återkomst till Valencia.

Senare reste Grepp till Baskien, där hon rapporterade från skyttegravarna och såg förödelsen efter bombningen av Guernika. Hon beskrev dessa upplevelser som ännu värre än de hon hade haft i Madrid och Málaga. I juni 1937 flydde hon från Bilbao på skeppet Habana tillsammans med en grupp barn, bara fem dagar innan staden föll. Hennes hälsa försämrades dock snabbt efter att hon återvänt till Europa, och hon avled i tuberkulos i Oslo 1940, bara 33 år gammal, strax efter att Nazityskland ockuperade Norge.

Gerda Grepps liv och arbete har återupptäckts genom Elisabeth Vislies forskning och den nypublicerade biografin ”Ved fronten”. Grepps reportage och personliga brev ger en inblick i krigets brutala verklighet och hennes orubbliga engagemang för att dokumentera och bekämpa fascismen.