Min familj har med jämna mellanrum hyrt något trevligt lanthus nära min hustrus by i Cádizbergen. På en kulle utanför byn, som under århundraden mest befolkats av olivträd, har det de senaste 20 åren byggts en mängd lanthus som de flesta hyrs ut på korttid till besökare. Många är riktiga pärlor med egen pool och makalös utsikt.

Då vi i år hade ett inbokat besök i Sverige i början av augusti koncentrerades semesterkassan till dessa blott fem dagar i Stockholm. Resten av tiden fick tillbringas hemma i Marbella, som ju för de flesta är att likställa med önskesemester. Men naturligtvis är det inte samma sak att semestra hemma, även om bostaden råkar ligga i en synnerligen attraktiv turistort.

Överraskningen för oss kom bara några dagar före vår resa till Sverige. En bekant till mig hade plötsligt fått en oväntad avbokning på ett av sina semesterhus i byn och undrade om vi var intresserade att fylla vakansen, till specialpris. Det var inte vilket hus som helst, utan det nyaste av dem han själv byggt och med milsvid utsikt från den svalkande poolen.

Den lediga veckan inföll i slutet av augusti, när vi har pressläggning på tidningen. Jag ville dock inte missa denna unika chans och bekräftade bokningen. Arbetet med tidningen fick omorganiseras och jag fick jobba hårt de mellandagar som uppstod mellan Sverigeresan och vår vistelse på den andalusiska landsbygden.

Det var det värt! Det nya huset visade sig vara ännu finare än vad de i sig läckra bilderna förmedlade. Dessutom hade det något som står högt på min önskelista, nämligen ett läge från vilket man kan beskåda såväl soluppgången som solnedgången. Det blev många fotografier och effektfulla videos med time-lapse tagna under dessa sju dagar och naturligtvis hade vi fantastiskt väder. Temperaturer kring 35 grader är betydligt uthärdligare när man har egen pool och luftkonditionering.

Kronan på verket var att ligga i en av solstolarna i den ljumna natten och beskåda himlavalvet. Där mitt ute på landet är det ont om störande ljus som förorenar skyn. De tindrande lamporna från byarna Olvera och Algodonales, nere i dalen, nådde inte hit och som tur var tittade månen inte fram förrän en bra bit in på natten.

Jag låg rakt under den starkt lysande stjärnan Vega. Borta i norr syntes Karlavagnen tydligt och från den var det lätt att identifiera Polstjärnan. Borta i väst, över byn Algodonales, var planeten Venus en av de första himlakroppar som kunde skönjas när skymningens färger började tonas ut.

Om man ligger still och fokuserar på en fast punkt i himlavalvet, i det här fallet Vega, så är det bara en tidsfråga innan man ser ett stjärnfall. Det brukade som regel inte ta mer än 30 minuter innan ett sådant himmelsfenomen uppstod. Ibland var det knappt märkbara små streck som avtecknade sig under bråkdelen av en sekund. Men ett par gånger under mina nätter på solstolen fick jag se ljussken som var så intensiva att jag spontant utbrast ett ”WOW!” för mig själv i sommarnatten.

Sedan en tid tillbaka längtar jag allt mer till landet och har börjat fantisera om att skaffa ett eget litet andalusiskt lanthus. Där skulle familjen och jag kunna tillbringa helger, liksom längre perioder under sommaren. Huset får gärna ha pool eller åtminstone en liten bassäng och ska helst ha några fruktträd, som apelsiner, citroner, fikon och avokado. Förmodligen skulle jag försöka mig på att anrätta en köksträdgård också, men framför allt ser jag fram mot många sömnlösa nätter under stjärnorna.