Mysterium från bronsåldern löst

PLUS Efter tio års utredningar har ett team från det spanska forskningsrådet CSIC, tillsammans med flera universitet, löst hur de enorma stenblocken i dösen i Antequera flyttades från en stenbrott cirka 850 meter bort. Studien, som publicerats i Science Advances, gör gällande att stenarna transporterades med hjälp av en bana som förbereddes med jämna träplankor.

PLUS Efter tio års utredningar har ett team från det spanska forskningsrådet CSIC, tillsammans med flera universitet, löst hur de enorma stenblocken i dösen i Antequera flyttades från en stenbrott cirka 850 meter bort. Studien, som publicerats i Science Advances, gör gällande att stenarna transporterades med hjälp av en bana som förbereddes med jämna träplankor.

Dösen i Menga, belägen i Antequera (Málaga), är en av de äldsta och största megalitiska strukturerna på Iberiska halvön. Den byggdes mellan 3.800 och 3.600 före Kristus och dess massiva tak består av fem enorma stenblock, varav det största väger 150 ton. Hur dessa enorma stenar kunde transporteras och placeras med sådan precision under en tid när ingen tung maskinell utrustning fanns tillgänglig har länge varit ett mysterium för forskare, rapporterar tidningen El País.

Byggnadsverket, sedan 2016 förklarat världsarv av Unesco, ligger på en kulle 50 meter över Guadalhorcedalen och är en imponerande struktur. Dösen är 24,9 meter lång, 5,7 meter bred och upp till 3,5 meter hög. Den består av 32 stenar som tillsammans väger cirka 1.140 ton. För att undvika att stenarna sprack under transporten, vilket var en stor risk med de porösa materialen, byggde ingenjörerna en slät yta och använde träbjälkar för att skapa en stabil bana.

Eftersom det inte fanns några maskiner för att lyfta de enorma stenblocken, sänktes dösen ner i marken istället. Genom att gräva ner strukturen och använda sluttande ytor kunde stenarna glidas på plats utan att behöva lyfta dem.

Den största stenen, som väger 150 ton, är särskilt anmärkningsvärd eftersom det är den största i sitt slag som flyttades under den megalitiska perioden på Iberiska halvön. Det är även den näst största i Europa efter den stora menhiren i Bretagne, i Frankrike.

Forskningsresultaten visar också att byggarna av dösen använde en avancerad teknik där de vertikalt placerade stenarna lutats med en vinkel på 83 till 86 grader. Detta skapar en stabil struktur där stenarna stöder varandra och den största stenen formats med en konvex yta för att fördela vikten jämnt och undvika sprickbildning, liknande tekniken i medeltida katedralers valv.

Dösens orientering mot klippan Peña de los Enamorados och dess solrelaterade design visar att de som skapade den hade en djup kunskap om både geologi och astronomi. Under sommarsolståndet förblir den vänstra sidan av dösens inre i skugga, medan den högra sidan lyses upp av solen, vilket indikerar att de tidiga människorna hade en imponerande kunskap om solens rörelser och dess betydelse.

Sammanfattningsvis, den tekniska och vetenskapliga skicklighet som krävdes för att bygga dösen i Menga, med sina komplexa ingenjörslösningar och astronomiska justeringar, placerar denna forntida struktur som en av de mest imponerande tidiga stenbyggnaderna i mänsklighetens historia, skriver El País.

Mats Björkman Sydkusten