I min svenska varukorg

PLUS CARIN OSVALDSSON Saltlakrits, ”bea” och hjortronsylt. Det finns många godsaker för en utlandssvensk att inventera bland i en svensk mataffär. Vad passar jag på att handla när jag är på semester i Sverige och vad får komma med hem? Jag kan avslöja redan nu att det blev ganska mycket denna gång, närmare bestämt en halv resväska!

PLUS CARIN OSVALDSSON Saltlakrits, ”bea” och hjortronsylt. Det finns många godsaker för en utlandssvensk att inventera bland i en svensk mataffär. Vad passar jag på att handla när jag är på semester i Sverige och vad får komma med hem? Jag kan avslöja redan nu att det blev ganska mycket denna gång, närmare bestämt en halv resväska!

Sedan många år tillbaka älskar jag verkligen att gå in i en svensk mataffär. För mig kan känslan liknas vid att få gå in i Willy Wonkas chokladfabrik. Ögonen tindrar och det vattnas i munnen. Så många minnen, nostalgi och speciella smaker som jag inte längre har i mitt dagliga liv. Och nya grejer som pockar på nyfikenheten.

Det kan vara enkla saker som falukorv, färdiga köttbullar, olika filsorter eller yoghurtsmaker som inte finns i Spanien. Och bröd såklart, min son älskar Polarbröds rågkaka och jag Pågens Lingongrova… mmmm. Kanelbullar. Eller sådant som ostkaka och blodkorv. Svensk leverpastej och stora runda gräddostar. Eller lyxigare saker som kräftor och löjrom. Men det brukar jag inte köpa.

Och så godis förstås. Ett Käck med havssalt åker vanligtvis ned i korgen. Jag vill inte svulla - om jag skulle släppa på hämningarna skulle jag handla flera kilo godis varje gång - men det känns så lagom och lyxigt att få äta ett Käck på vägen hem från affären och det symboliserar allt jag längtar efter. (Jag vet att det numera heter Kick, men för mig är det fortfarande Käck.)

Hade vi haft eget boende i Sverige och lagat mat på egen hand, hade jag nog gått lite ”nuts”. Men oftast bor vi ju hos familj och vänner och det blir att vi anpassar oss till de flestas ganska vanliga matvanor. Vilket är himla mysigt och trevligt.

Jag brukar köpa en påse lösgodis vid något tillfälle, vanligtvis när det är dags att bege sig hem till Spanien. Då är faran över och jag kan unna mig. Annars brukar jag, trots min besatthet av svenska mataffärer, knappt handla något extra alls. På grund av en ganska hårt hållen budget, de senaste årens inflation och skenande livsmedelspriser, har jag snarare gått in i svenska mataffärer med skygglappar på sidorna och målmedvetet bara köpt precis det som behövdes.

Men i år åkte Iván och jag faktiskt avsiktligt till Willys (efter att min mamma pratat i flera dagar om den affären) för att på riktigt proviantera sådant vi ville ha med hem. Både till oss själva och till hund- och kattvakterna. Det var riktigt roligt och jag kände mig som en äkta turist.

Medan jag gick runt och letade efter bearnaisesås som inte behövde förvaras kallt (det blev pulvervarianten) och vände och vred på olika kryddor, sprang Iván fram och tillbaka mellan godiset och mig och ställde olika frågor. ”Mamma, får jag köpa godis?” Svaret blev ”ja, bara du lämnar mig i fred”. Fem minuter snare. ”Mamma, får jag köpa sånt godis som finns i Spanien”. Etc. Stackaren förstår sig inte alls på svenskt lösgodis, surt och salt. Han ville dock ha rostad lök. Och chokladsås, som jag ju inte kunde neka honom då jag skulle köpa saltlakritssås. Den var dock slut till min stora sorg så det fick bli saltlakritsströssel istället.

Vad köpte jag mer? Bland godiset, som trots allt är det viktigaste blev det Ahlgrens bilar, Hubba Bubba och Juliskum till Iváns kompis som varit med och vaktat vår katt. Till hans mamma köpte jag tunnknäcke med ramslök och havssalt, hjortronsylt och saltlakritsdadlar. Det sistnämnda köpte jag även till mig, älskar dem! Hundvakten är besvärlig, hon vill aldrig ha någonting och lämnar ofta tillbaka det jag ger till henne, så hon fick nöja sig med knäcke samt röd och grön curry paste.

Vidare åkte en pommeskrydda och en sesamolja ned i varukorgen (det sista har jag länge velat ha men inte hittat i de vanliga affärerna i Spanien). Och så godis, godis och mer godis. Iván plockade sitt eget lösgodis och jag satsade på surt och salt. Jag har under min första vecka hemma hunnit äta upp en hel del av min skatt.

Varför spara? Bättre att njuta snabbt här och nu så det inte blir gammalt och dammigt!

Med hem, dock inte på bild, kom även två glasburkar med egenhändigt plockade och torkade kantareller. Den verkliga skatten.

Carin Osvaldsson