Spanska skogen står inför nya utmaningar

PLUS Trots omfattande skogsbränder och tilltagande ökenspridning har den spanska skogen genomgått en anmärkningsvärd återhämtning under de senaste hundra åren. Spanien var på väg mot en ekologisk kollaps på grund av trädbrist, men har idag en betydligt större skogsyta än tidigare. Dock väntar nya utmaningar i form av klimatkrisen.

PLUS Trots omfattande skogsbränder och tilltagande ökenspridning har den spanska skogen genomgått en anmärkningsvärd återhämtning under de senaste hundra åren. Spanien var på väg mot en ekologisk kollaps på grund av trädbrist, men har idag en betydligt större skogsyta än tidigare. Dock väntar nya utmaningar i form av klimatkrisen.

På 1800-talet befann sig Spanien i en djup ekologisk kris. En artikel i tidningen El País beskriver hur de spanska träden höggs ner i stor skala för att möta behov inom jordbruk, gruvdrift och skeppsbyggnad. Den spanska flottan beskrevs som "flytande skogar”, eftersom en betydande del av landets skogar gick till att bygga skepp. Situationen var särskilt katastrofal i områden som Zaragoza, där marken var så överutnyttjad att till och med gräs saknades.

Samtidigt spelade den statligt sanktionerade avyttringen av skogsmarker en stor roll i avskogningen. Under dessa processer såldes stora skogsområden till privatpersoner, som snabbt avverkade träden för att återfå sin investering. Detta ledde till att skogsarealen nådde ett historiskt minimum på omkring sex miljoner hektar, vid mitten av 1800-talet.

Den kritiska bristen på träd skapade en utbredd medvetenhet om miljöförstörelsen, vilket blev tydligt i dåtidens press och allmänna debatt. Historiska dokument och resenärsberättelser från 1700- och 1800-talen beskriver ett land i förfall, där människor var tvungna att förflytta sig långa sträckor för att hämta ved från bergsområden.

Idag, nästan två hundra år senare, berättar statistiken en annan historia. Enligt den senaste rapporten från det spanska ministeriet för ekologisk övergång täcker skogarna nu över 19 miljoner hektar, mer än tre gånger så mycket som under det mest avskogade 1800-talet. Denna betydande ökning är resultatet av flera faktorer. Efter det spanska inbördeskriget inleddes en storskalig återplanteringskampanj. Den så kallade ”Plan General de Reforestación” bidrog till att täcka närmare fyra miljoner hektar med ny skog.

Även europeiska initiativ, som det program för återplantering av jordbruksmark som startade 1993, har bidragit till att utöka den spanska skogen. Dessutom har den naturliga tillväxten underlättats av att jordbruksmark övergavs på landsbygden, när människor flyttade till städerna.

Men det är inte bara skogstillväxten som påverkat landskapet. Elden har också satt sina spår. Sedan mätningarna började 1968 har över 3,1 miljoner hektar skog brunnit, vilket har varit förödande för vissa områden. Trots det betonar experter att den totala tillväxten av skogsytan är betydligt större än vad som förlorats i bränder.

Många av de skogar som planterades på 1900-talet har nu diversifierats naturligt. Men denna förändring har inte varit utan kontroverser. Under den spanska diktaturen genomfördes massiva planteringsprojekt med snabbväxande tallar, som visserligen lyckades återställa skogsmark men också kritiserades för att vara för dominerande och mer benägna att brinna.

Nu står skogarna inför ett nytt hot, nämligen klimatkrisen. Torka och extremväder kan leda till massdöd av träd och forskare debatterar hur man bäst kan anpassa skogsbruket till de nya förhållandena. En väntad lösning är att gallra skogarna, alltså minska trädens täthet, för att göra de resterande träden mer motståndskraftiga mot torka. Men även med sådana åtgärder är det osäkert hur framtidens skogar kommer att klara sig, skriver El País.

Mats Björkman Sydkusten