I nuläget finns endast 125 ETA-medlemmar kvar bakom galler. Det är en markant minskning från de 703 som satt fängslade vid vapennedläggningen. Samtidigt pågår diskussioner om hur resterande fångar ska hanteras.

Den väpnade baskiska separatiströrelsen stod för ett mer än 40 år långt terrorkrig, som lämnade över 800 döda och tusentals skadade. När organisationen 2011 slutligen lade ner sina vapen återstod dock frågan om vad som skulle hända med de hundratals medlemmar som fortfarande avtjänade fängelsestraff. Det tog nästan sju år efter vapennedläggningen innan ETA officiellt upplöstes, i maj 2018, men fängelsefrågan har fortsatt att vara en politisk och socialt laddad fråga även efter detta datum, skriver tidningen El Independiente.

Under Rajoy-regeringen, som styrde i Spanien omedelbart efter ETA:s vapennedläggning, fanns inget intresse från staten att förhandla om lättnader för fångarna för att upplösa organisationen. ETA-medlemmar skulle fortsätta avtjäna sina straff under samma villkor som tidigare. Detta inkluderade diskriminerande åtgärder, som den långvariga policyn att sprida ut ETA-fångar över olika fängelser långt ifrån Baskien, något som tillämpats sedan 1989.

Det var först med Pedro Sánchez och den nya socialistiska regeringen som en förändring i fängelsepolitiken vidtog. Stödd av den baskiska vänsterkoalitionen EH Bildu, började Sánchez-administrationen luckra upp den tidigare hårda hållningen. Ett av de första stegen var att avsluta policyn med att sprida ut fångarna. ETA-medlemmar flyttades därmed successivt till fängelser närmare deras hemregion Baskien. Detta mottog kritik från högeroppositionen, men välkomnades av vänstern och en viktig del av den baskiska befolkningen.

En annan avgörande förändring kom med överföringen av fängelseförvaltningen till det baskiska regionstyret, i oktober 2021. Detta ledde till att fler ETA-fångar kunde beviljas tredje graden, vilket ger dem möjlighet att avtjäna sina straff under betydligt friare former, med viss tillgång till arbete och möjlighet att vistas utanför fängelset. Sedan överföringen har mer än 80 ETA-fångar beviljats dessa lättnader, även om flera av fallen överklagats av spanska åklagare.

Den senaste rättsliga reformen, som gör det möjligt för ETA-fångar att tillgodoräkna sig tid som avtjänats i franska fängelser, har väckt nytt liv i debatten. Bland de mest kända ETA-medlemmarna som nu förväntas dra nytta av denna regeländring finns "Txapote", "Mubutu" och "Anboto", några av organisationens mest beryktade medlemmar. Totalt beräknas ungefär 40 ETA-fångar slippa ut tidigare från fängelset tack vare denna lagändring, ett tiotal av dem inom de närmaste två åren.

Sedan vapennedläggningen har många av ETA:s historiska ledare och aktiva medlemmar återfått sin frihet. Ett av de mest kända fallen är José Antonio López Ruiz, även känd som “Kubati”, som satt fängslad i 26 år för 13 attentat, däribland mordet på den före detta ETA-medlemmen Dolores González Katarain, "Yoyes", utfört inför hennes treåriga son. Efter sin frigivning 2013 blev Kubati en ledande figur inom ETA-fångarnas organisation och arbetade för att fångarna skulle få tillgång till fler förmåner och snabbare frigivning, något som tidigare varit förbjudet för ETA-fångar.

En annan viktig del av denna process har varit den så kallade “Vía Nanclares”, där ETA-medlemmar som tagit avstånd från våldet och erkänt sitt ansvar för de brott de begått har fått möjligheten att friges tidigare. Detta har inneburit att de öppet tagit avstånd från den väpnade kampen och i vissa fall även mött sina offer eller deras anhöriga. Bland dessa återfinns personer som Carmen Guisasola och José Luis Urrusolo Sistiaga, båda tidigare framträdande medlemmar av ETA, som sedan sin frigivning har deltagit i offentliga ceremonier till minne av ETA:s
offer.

Ett av de mest uppmärksammade fallen är Ibon Etxezarreta, som dömdes för mordet på socialisten Juan María Jáuregui och som efter att ha uttryckt ånger över sina handlingar, dock utan att be om förlåtelse, nu lever i frihet. Hans möte med Jáureguis änka, Maixabel Lasa, har skildrats i den spanska filmen Maixabel, som givit stor uppmärksamhet åt processen med försoning mellan ETA-fångar och deras offer.

Trots de många frigivningarna avtjänar fortsatt mer än hundra ETA-medlemmar tid i spanska fängelser. Enligt organisationen för terrorismens offer AVT kommer ETA-fångar att sitta kvar i fängelse åtminstone till 2052. Exempel på detta är Liher Aretxabaleta och Joanes Larretxea, som trots förkortade straff inte väntas bli frigivna förrän om flera decennier.

Frågan om ETA-fångar förblir ett känsligt ämne. För vissa symboliserar frigivningarna en nödvändig försoning och slutet på en mörk period i landets historia, medan andra ser det som ett hån gentemot offren för ETA:s våld. Oavsett hur debatten utvecklas, är det klart att Spanien fortsatt bearbetar arvet efter ETA och försöker balansera rättvisa med återuppbyggnaden av ett samhälle som under lång tid plågats av terrorism.