Vi är lika på många sätt, jag och sambon. Det är så lätt att leva med honom. Men på en del punkter krockar det ordentligt och vi kan omöjligt förstå varandra. En sådan är det här med att drömma, göra framtidsplaner och se fram emot saker. Det är jag som drömmer, planerar och ser fram emot, inte sambon.

Han lyssnar tyst med ett artigt småleende när jag berättar vad jag ser fram emot. Säger ingenting, uppmuntrar mig inte. Han själv skulle aldrig se fram emot något som han inte har råd med exakt nu, eller som inte garanterat kommer att ske. För går man och gläder sig i förskott och det man längtar efter inte sker – ja, då blir man besviken.

Ärligt talat kan det här vara mycket frustrerande för en som är tvärtom.

Tack och lov att jag inte föddes sådan. Jag skulle aldrig vilja vara utan mina drömmar. Så mycket glädje jag skulle gå miste om då! Besviken blir man väl ändå, antingen man glatt sig innan eller inte? Tänk i stället på all glädje jag haft innan besvikelsen!

Nu till exempel, jag har så mycket roligt framför mig att det liksom bubblar inuti hela tiden! Låt mig dela med mig av en del!

Nu i veckan ser jag fram emot att lära mig något nytt på trollerikursen, att överraska min kanadensiske kompis med något hembakt, nästa steg i det eventuella husköpet, beställa ett par julklappar som någon kommer att bli mycket glad åt, samt att besöka den stora julkrubbemarknaden i Sevilla med barnen. Femåringen längtar något enormt till dagen då vi ska sätta upp julkrubban, hon längtar mer efter den dagen än till julafton. Frågar hela tiden hur många dagar det är kvar. Hon har redan haft framme lådan med alla saker en gång och suttit och lekt en lång stund med dem. Nu ska vi köpa nya figurer och djur och bygga ut landskapet. Jag tänkte också köpa lite julklappar på marknaden, och en present till en samlare jag tycker om.

Nästa vecka ser jag fram emot fredagen, då vi ska gå på bio och se Vaiana 2. Det är inte jag som bestämt film, utan tioåringen som längtat sedan i somras. Det blir biobesök och en rolig restaurang efteråt.

Dagen efter blir det ännu roligare. Då åker barnen och jag till Sverige! Vi tar ett tidigt plan från Sevilla, gör ett byte på vägen och landar på eftermiddagen i Stockholm. Vi åker hem till min bror och svägerska för att träffa min lille brorson för första gången. Så spännande! Dagen efter ska vi gå på julmarknad på Skansen allihop, kanske stöpa ljus och höra en adventskonsert, vem vet? Insupa svensk jul. Tänk om det snöar! Övernattning på vandrarhem, sedan en ny heldag i Stockholm med bland annat pepparkakshusutställning.

Mitt i veckan byter vi storstad, ska gå på Liseberg och träffa moster. Första natten ska vi sova på ett fint hotell, det ser vi fram emot alla tre. Vi åker tillbaka till Uppsala för att träffa finska, okända släktingar och för att vara med på barndop.

Efter resan är jag inte hemma i två dygn ens innan jag ska tillbaka till Sverige, denna gång för att jobba. Det ska också bli roligt, lokalreporter på en liten favoritredaktion med en av mina närmsta vänner till kollega.

Jag bör vara i Spanien igen natten till julafton. Till vår julaftonslunch ska vi beställa goda räkor, krabbor och andra skaldjur av vår fiskhandlare.

Under jullovet kommer nog tioåringens bästa vänner vara i byn när de hälsar på sin mormor, som hon ser fram emot det, min unge!

Nyåret firar vi med barnens sysslingar och deras föräldrar, det blir nog det bästa på jullovet för mina ungar.

Trettondagen är alltid en höjdpunkt på året. Vi åker nog en runda och ser olika Reyes Magos-parader i byarna runt om, och besöker släktingar dagen efter. Beställer en stor roscón de reyes med rostade nötter från konditoriet.

Sedan gör vi ett hopp till slutet av februari, jag är nämligen uppskriven som reseledare för en resa till Peru! Det är jobb, javisst, men vem skulle inte se fram emot en jobbresa till Peru? Det vore sambon då, som inte är intresserad av den sydamerikanska kontinenten alls, och som verkligen inte skulle ta ut glädjen i förskott, eftersom resan kanske inte blir av om det inte kommer in fler anmälningar. Men i nuläget ser det ser lovande ut. Förutom att det blir fantastiskt att resa i Peru i två veckor, spinner jag vidare planer, för jag har tänkt att passa på och besöka min värdfamilj från när jag bodde ett år i Bolivia för 20 år sedan. Jag ägnar långa bilfärder till Sevilla åt vakendrömmar om eventuell Boliviaresa, för det skulle vara så ofattbart roligt att komma dit igen.

Ni ser ju? Peru och Bolivia kanske inte ens blir av, men jag har så roligt när jag planerar i tankarna. Inte skulle jag vilja vara utan det, inte!

Tur att man kan glädjas i förskott. Det hade allt känts lite fattigare och tråkigare att bara befinna sig i nuet. Inget fel på nuet, jag skulle inte vilja byta mitt liv med någon, men lite extra glädje är ju bara trevligt!