Mijas är om möjligt ännu svårare än Benalmádena att få grepp om för många svenskar som kommer på besök till Costa del Sol. Och även bland de som bor här eller känner till kusten hyfsat, har de flesta sin egen bild av vad de menar när de säger Mijas. Få har en aning om hur stort Mijas verkligen är, nämligen 148,5 kvadratkilometer och en av Málagaprovinsens till ytan största kommuner.

Det mest typiska, som många tänker på när de säger Mijas, är Mijas Pueblo. Den vitkalkade, ganska turistiska men väldigt vackra byn uppe i bergen. Jag har ett vagt minne av att första gången jag kom dit var runt 2007. Min dåvarande pojkvän (som många år senare blev pappan till min son), tog mig på sin Honda Shadow upp till toppen av berget. Det var dimmigt och kallt och inte mycket till utsikt. Efteråt drack vi varm choklad på ett café i Mijas Pueblo. Romantiskt!

Nu för tiden tar jag nästan alltid med mina långväga gäster upp till Mijas Pueblo. Det är en klassiker som alla brukar uppskatta. Vyerna, torgen med uteserveringar, de vitkalkade husen, kullerstensgränderna med butiker som säljer keramik och läder.

Annars var Mijas för mig under många år mest något man åkte igenom för att komma till Marbella. Det dröjde länge innan jag fick en relation till kommunen. Jag minns en annan kille jag dejtade som insisterade på att vi skulle tillbringa en stranddag i La Cala de Mijas. Men jag förstod aldrig riktigt varför vi skulle åka hela vägen från Málaga till Playa El Bombo. Inte då.

När Iván hade fötts i november 2013 började vi titta på större bostäder att flytta till. Till en början att hyra. På den tiden fanns det mycket att välja på. Det var fortfarande kris, få bostäder såldes och många hyrdes ut istället. Vi var på flera visningar i Riviera del Sol, där gick det att få stora radhus med tre, fyra sovrum och garage för runt 600 euro i månaden. Det var tider det. Problemet var just att så mycket stod tomt. Det kändes nästan lite obehagligt.

Det hade byggts hur mycket som helst där åren före kraschen och det kändes inte så attraktivt. Nu har jag däremot inte alls något emot Riviera del Sol. Nu är det ett levande område med folk från världens alla hörn och inga hus står tomma. Men nu går det inte heller att hyra ett radhus för 600 euro. Det skulle man inte ens få en liten studiolägenhet för.

I februari 2016 började jag jobba som mäklare på ett kontor i La Cala de Mijas. Där blev jag kvar i nästan tre år och det var då jag lärde känna Mijas ordentligt. Under samma period tillbringade vi dessutom som familj en stor del av vår lediga tid på olika hästgårdar i Entrerríos för att min son Iváns storasyster red och sedermera fick en egen häst.

La Cala hade precis inlett sin glansperiod. Byn bestod ännu främst av den delen som ligger på strandsidan av kustvägen. Folk i allmänhet och så även jag, föll för den charmiga gamla fiskebyn med den härliga strandpromenaden, fina stranden, många restaurangerna och typiska spanska bebyggelse. Det kom under de åren ut ett flertal nya projekt på andra sidan motorvägen som såldes på ritning. Nu står de klara och La Cala är sex, sju år senare ett helt annat samhälle. På gott och ont.

Byn har vuxit - jag har en känsla av att den borde ha fördubblat antalet bostäder de senaste tio åren - och är i princip en stad med ett flertal stora mataffärer och det nya köpcentret på norra sidan av kustvägen. Problemet är väl att infrastrukturen inte riktigt är anpassad för mängden människor och det blir ofta proppar.

Men strandpromenaden är den samma. Den gamla bebyggelsen finns kvar. Och den fina lekplatsen Parque La Butibamba där vi hängde mycket när Iván var liten. Och en av våra favoritrestauranger på den tiden, Venta Restaurante La Butibamba. Här åt vi deras paradrätt fläskfilé, friterad potatis, stekt ägg och paprika. Så gott och mycket prisvärt!

I Las Lagunas de Mijas ligger en annan ”venta”, vägkrog, som vi besökte ofta när Iván var mindre. De har en stor uteservering under tak, lekplats och serverar grillat kött och lite rustikare spansk mat som passar bra framför allt på vinterhalvåret. Las Lagunas som stadsdel sitter ihop med Fuengirola och det är svårt att hålla koll på vilka delar som tillhör vilken kommun.

Men det är ju faktiskt inte så noga. Jag fascineras av denna del just för att det är en sådan märklig blandning av gamla ocharmiga kvarter, industriområde och andra väldigt genuina ”barrios” med låg bebyggelse, parker och lokala caféer, butiker och barer. Med spänning ser jag också fram emot Costa del Sols största park som ska byggas just här.

Den verkliga oasen är förstås Mijasbergen med alla sina underbara vandringsleder. Tidigare år har jag åkt upp till den som heter Sendero Cerro de la Medialuna med start en bit ovanför Mijas Pueblo, men när jag gjorde ett försök för några veckor sedan var vägen upp fortfarande avspärrad på grund av skadorna från naturbranden som härjade där för ett par år sedan. Låt oss hoppas att den snart blir tillgänglig igen!

Läs mer om mina favoritställen:
"Mitt Benalmádena": https://www.sydkusten.es
”Mitt Marbella”: https://www.sydkusten.es
"Mitt Fuengirola": https://www.sydkusten.es