Ibland slumpar det sig här i livet och redan dagen därpå, på en bar på andra sidan gatan träffade jag en bekant, en medelålders man som ingick i världens främsta manskör - Orpheii drängar. Det kan man inte leva på, så vid sidan av sången var han läkare på Akademiska sjukhuset. Han var dermatolog, alltså specialist på hud och hår. Jag berättade för honom vad frisören sagt dagen innan.
– Struntprat, sa han. Du sköljer väl håret när du har tvättat det och då blir det ju vattnets pH- värde som gäller. För övrigt är kroppen blixtsnabb när det gäller att rätta till pH-värdet på hud och hår. Du kan lugn fortsätta med diskmedel.

Vad är då schampo för sorts fluidum? Jo, det består till högst 20 procent av sin enda verksamma beståndsdel som är just flytande tvål. Resten är vatten med förtjockningsmedel som ger önskad konsistens samt några droppar färgämne och parfym. Det säljs till hutlösa priser i löjligt designade plastflaskor som gör att det ser mer ut än det är.

När jag var på barnhem så fick jag ibland komma hem till mamma på söndagar. Hon var servitris på Sveaplans kafé i Göteborg och där satt jag för mig själv på köksgolvet och lekte när jag var sex år. Mamma var duktig på att bolla med fyra bollar. En gång försökte hon bolla med fem ägg och det gick också bra en stund tills ett ägg träffade mig på huvudet. Hon sköljde av mig i kallt vatten över slasken och så var äggschampot uppfunnet. Skämt åsido.

Det finns moden i allt och inte minst i schampo. På 80-talet fanns flera fabrikat med ölschampo. Öl innehåller B-vitamin som reklamen påstod vara bra för håret. Vidare fanns olika äggschampo som skulle vara rena undermedlet för frisyren. Mystiska aromer, vitaminer och örter av alla de slag har använts för att mystifiera tvålblandningen men allt detta är ren vidskepelse. Hår är dött organiskt material. Det tar inte upp någonting. Du kan lika gärna hälla öl, ägg, vitaminer och örter på din sopborste. Allt du behöver för att tvätta hud och hår är lite tvål som gör vattnet mjukare. Själv har jag en enliters flaska diskmedel på golvet i duschrummet. Det är så koncentrerat att den räcker nästan i två år. Tre droppar och hela skallen löddrar. En tesked räcker till hela kroppen.

Ack ja. Kosmetikaindustrin står för mycket av dagens vantro. Som ung smed deltog jag i reparationer av maskineriet på en benmjölsfabrik söder om Stockholm. När jag svetsade fräste det bakom plåten av likmaskar som dråsade ner i nacken på mig. Utanför på ett stickspår, i solskenet, stod två öppna järnvägsvagnar fyllda med slakteriavfall i form av ben och koskallar. Av detta framställde man benmjöl och animaliskt fett. Fettet, fick jag veta av en förman, går till kosmetikaindustrin för att ”fruntimren skall ha någonting att smeta in sig i”.

Professor Axel Johansson på tekniska högskolan i Stockholm gav en gång ut boken ”Fåfängans kemi”. Jag har den inte kvar då en av mina S:t Bernhardsvalpar tuggade den till konfetti. Professorn berättade om att det såldes badsalt i en liten påse med vitt pulver som man skulle hälla i sitt badkar för att få medelhavssalt vatten, men det krävs minst åtta kilo rent koksalt för att vattnet skall bli lika salt som i Medelhavet. Vidare avslöjades att den röda färgen i läppstift och nagellack kommer från sköldlusen Kochenill, som odlas för ändamålet. Det var alltså en massa löss jag kysste när jag vänslades med damer. Glittret i nagellacket kommer från norska sillfjäll.

Folk duschar alldeles för ofta. Det finns de som duschar flera gånger om dagen. Själv duschar jag en gång i veckan. Det räcker gott. Kroppen har sitt eget immunförsvar och man är aldrig så mottaglig för infektioner som när man just duschat bort det mesta av detta immunförsvar.

I Uppsala kände jag även en liten blekfet man som hette Kalle. Han drev ett företag och hade franchiseföretagare i vartenda svenskt köpcenter. De hette Nektar Body Shop och sålde kosmetika och bijouterier till främst unga flickor. Kalle själv duschade varje morgon och smorde in hela kroppen med företagets produkter. Han levde som han lärde och det var nyttigt, trodde han. Som om han inte var tillräckligt fet redan. Nu är det emellertid så att huden tar inte upp någonting av alla dessa krämer. Tvärtom, huden som är kroppens största organ är till för att hindra att saker tränger in i kroppen. Man blir bara fet på ytan. Har man däremot ett aldrig så litet sår på huden så tränger krämen in och då rycker immunförsvaret ut i form av vita blodkroppar med påföljd att man får en liten plita som kallas finne.

På en av mina favoritkrogar jobbade två servitriser. Den ena hade en helt slät och fin hud medan den andra ideligen smorde in sig med kosmetikaindustrins undermedel och klämde finnar dagen i ända.

I dessa tider, läser jag, har alltfler svårt att få ihop pengar till mat och husrum. Jag vet vad man kan spara in på ganska rejält. Kosmetika. Käre läsare: du är vacker som du är.