Spaniens ouppklarade massmord

PLUS Den 12 april 1985 exploderade en bomb på restaurangen El Descanso i Torrejón de Ardoz, nära den amerikanska flygbasen utanför Madrid. Explosionen skedde vid 22.30-tiden, då lokalen var full av gäster, inklusive amerikansk militär personal, och har 40 år senare ännu inte lösts.

PLUS Den 12 april 1985 exploderade en bomb på restaurangen El Descanso i Torrejón de Ardoz, nära den amerikanska flygbasen utanför Madrid. Explosionen skedde vid 22.30-tiden, då lokalen var full av gäster, inklusive amerikansk militär personal, och har 40 år senare ännu inte lösts.

Detonationen, som orsakade att en bärande balk kollapsade, dödade 18 personer och skadade ytterligare 85. Ett dussintal amerikaner fick vård på militärbasen och några av dödsfallen bekräftades först nyligen. Fyra decennier senare har ingen gripits, och attentatet förblir ett av de största olösta brotten i Spaniens moderna historia, skriver elDiario.

I boken Un extraño atentado (Ett egendomligt attentat) granskar terrorismforskaren Luis de la Corte Ibáñez de många obesvarade frågor som omgärdar dådet. Han pekar på bristen på konkreta bevis för att attacken skulle ha varit ett islamistiskt terrordåd, trots att detta under decennier har varit en accepterad teori. Enligt De la Corte, som är professor vid Universidad Autónoma de Madrid och expert på säkerhet, var Spanien vid denna tid oerfaret i att hantera internationell terrorism. Den utredning som följde begränsades av låg grad av samarbete med utländska säkerhetstjänster och av en politisk ovilja att beröra känsliga frågor.

Efter attentatet mottogs flera motstridiga påståenden om ansvar. Först hävdade båda de nationella terroristorganisationerna ETA och GRAPO att de låg bakom, men dessa påståenden avfärdades snabbt. Istället dök det upp två påstådda islamistiska förklaringar: först från en grupp kallad Islamiska Jihad i Libanon, senare från ett palestinskt nätverk kallat Waad. Den spanska polisen kontaktade då israeliska och amerikanska säkerhetsorgan, som misstänkte en koppling till den marxistiska, sekulära gruppen Folkfronten för Palestinas befrielse. Men inga gripanden följde.

De politiska spänningarna i Spanien vid tiden för attentatet kan ha spelat en roll. År 1985 befann sig landet mitt i debatten om medlemskap i NATO, vilket starkt motsattes av delar av vänstern och fredsrörelsen. President Ronald Reagan planerade ett besök i Spanien bara veckor efter attacken, vilket har stärkt teorin om att målet var att skicka ett budskap till både USA och den spanska regeringen. Direkt mittemot El Descanso fanns vid tiden en fabrik vars passager överbryggades av banderoller med texter som ”Nej till NATO" och ”Bort med militärbaser".

Trots att dådet ofta beskrivs som Spaniens första islamistiska attentat, menar De la Corte att det inte finns något som direkt kopplar det till den sorts sunni-extremism som senare representerats av al-Qaida eller IS. Den grupp som nämnts, Islamiska Jihad, var snarare en shiitisk rörelse med annan ideologisk grund. När fallet återupptogs 2005 pekades den syriskfödde jihadisten Mustafá Setmarian Nasar ut, men polisen kunde återigen inte knyta honom till dådet.

De la Corte belyser även offrens roll i eftermälet. Till skillnad från senare attentat som 11-M, då stora manifestationer hölls till stöd för drabbade, glömdes El Descanso snabbt bort i ett land som då präglades av frekvent politiskt våld. Inga brottsofferföreningar fanns på plats och det blev varken någon statlig ersättning eller offentlig upprättelse.

Nyligen har nya uppgifter framkommit som antyder att tre amerikanska militärer omkom i attacken men att detta tystades ned av både USA och Spanien. Om det bekräftas, visar det på hur politiska intressen kan ha vägt tyngre än transparens i utredningens tidiga skede.

Trots flera försök att ompröva och undersöka attentatet har ännu ingen blivit ställd till svars. Den 40-åriga tystnaden kring El Descanso speglar inte bara ett förlorat rättsfall, utan också en tid då terrorismen i Europa tog nya former – och då offrens röst alltför ofta tystades med dem.

Även om attentatet för 40 år sedan hållits som det första i Spanien som begåtts av jihadister har dådet ännu inte klarats upp.