Under 1970-talet och halva 1980-talet var deras renommé mycket gott och Skandia stod för kvalitet och pålitlighet. De ledde också återbäringsligan tillsammans med Trygg-Hansa och startade en tvekamp om vilket av företagen som kunde lämna högst bonus. Några år gav man 22-25 procent återbäring och det var då som många av deras fältmän propagerade för lån i bank mot 12 procent ränta och placering i femåriga kapitalförsäkringar, som dock snart föll i återbäring under 12 procent, med mycket negativa utfall för kunderna.

Skandia fick gå in och rädda vissa kunder med hjälp till återköp i förtid för att de skulle komma ur affärerna utan allt för stora förluster.

Felaktiga råd

När unit-linked, fondanknutna sparförsäkringar, växte i popularitet under slutet av 1980-talet och 1990-talet, blev en vanlig strategi framför allt bland Skandias säljare att förmå kunderna att överge sina konventionella försäkringar för att starta unit-linkedförsäkringar. Nya försäkringar, nya kostnader, nya provisioner!

När jag utexaminerades som godkänd fältman av IFU i Sverige ingick det att kunna den så kallade anskaffningsöverenskommelsen, en form av etiska regler inom livförsäkringsbranschen. Ett av de viktigaste budskapen var att aldrig råda en kund att döda en befintlig försäkring.

Dessa regler tycks idag inte tillämpas och otaliga är de affärer som gjorts efter det att gamla försäkringar dödats. Dessa "brott" mot anskaffningsöverenskommelsen utövas framför allt av bankerna, men även av Skandia närstående företag som exempelvis Skandia Link.

Visserligen har alla livbolag och banker i Sverige haft tveksamma säljmetoder och representanter som mer sålt med den egna provisionen för ögonen än kundens bästa, men så metodiskt och accelererande som de förekommit i Skandia och framför allt med sådant outtalat stöd från företagsledningen, har de försatt den tidigare så välrenommerade sparkoncernen i en ohållbar situation för kunder och anställda.

Till detta skall läggas nuvarande och tidigare företagslednin-gars giriga och verklighetsfrämmande roffarmentalitet, som i en tid av fallande börskurser och minskande återbäringar givit cheferna stigande bonusersättningar och lyxigare lägenheter. Även om dessa favörer påverkat återbäringen i ringa omfattning, så har de haft en enorm psykologisk effekt.

Mitt råd till alla Skandiakunder är: Ge dem inga nya sparpengar! Gör omedelbara temporära uttag under fem år från 55 års ålder (eller senare om Du är äldre) av dina pensionsförsäkringar.

Beträffande kapitalförsäkringar måste man se till risksummans betydelse. Rena riskförsäkringar skall behållas medan återköp kan motiveras om försäkringen är av placeringsnatur. Konsultera din ordinarie finansielle rådgivare.

Jag är rädd för att vi inte sett slutet av denna skandal ännu!

Jens Söderberg placeringskonsult@jet.es



Oändligt antal övertramp

Under hösten har kritiken varit skoningslös mot Skandia AB och Skandia Liv. Ett flertal av deras affärer, bonusavtal och lägenhetsinnehav har avslöjats. Ur olika utgåvor av svenska tidningar har Jens Söderberg saxat en sammanfattning av de värsta missgreppen.

Svikarna

Ledamöterna i Skandia Livs tidigare styrelser har svikit spararnas intressen, haft dubbla roller och låtit sig styras av Skandia AB. Kritiken drabbar flera tidigare ledamöter, bland annat nuvarande VD:n för Skandia Liv, Ola Ramstedt. Kritiken slår också mot representanter för spararna, exempelvis nuvarande ledamoten Annika Åhnberg. Granskningen gäller bland annat lägenheter till Skandia AB:s sparkade VD Lars-Eric Petersson och andra direktörer, samt försäljning av kapitalförvaltningen till Norge.

Fastighetsaffären 1990

Skandia Liv köpte 1990 fastigheten Träsket 16 i Stockholm av Skandia AB till ett pris som med 100 mkr översteg den värdering som två värderingsinstitut gjort. Härigenom gick försäkringstagarna miste om återbäring och Skandia AB berikades.

Skandia Asset Management

Under senhösten 2001 sålde Skandia AB förvaltningen av livbolagets sparmedel till DnB med ett 12-årigt avtal. Intäkten från affären, 3,5 miljarder kronor, gick direkt till Skandia AB, varvid försäkringstagarna i Skandia Liv ånyo fick känna sig blåsta.

Riskkapitalförvaltningen

Hösten 2002 fick två tidigare Skandia-anställda, Per Bragée och Leif Passmark, uppdraget att sköta en stor del av förvaltningen av onoterade tillgångar. "Det var olämpligt att inte konkurrensutsätta uppdraget", anser utredarna. Förvaltningen skall skötas i fonderna Prosper I och Prosper II. Prosper I har fått en utfästelse om 500 mkr att förvalta, men ännu inte gjort några investeringar. Dock har Skandia Liv betalat förvaltningskostnader på nästan sju mkr.

Investeringen i Swiss Life

I slutet av 1999 köpte Skandia Liv aktier i Swiss Life till ett värde av 3,2 miljarder kronor. Affären verkar ha initierats av Skandia AB och genomförts för Skandia Livs räkning. "Utredningsgruppen finner det anmärkningsvärt att en placering av denna storleksordning inte behandlats av, eller i vart fall anmälts till, Skandia Livs styrelse" Aktievärdet har sedan köpet gått ned med cirka två miljarder kronor.

Bonussystemen

I årsredovisningarna för 1999 och 2000 har olika former av bonus till ett totalt värde av 1,5 miljarder utbetalats till Skandiachefer. Mest har gått till Jan R Carendi, 250 mkr, Lars-Eric Petersson har fått 81 mkr och Ulf Spång och Ola Ramstedt vardera ca 20-30 mkr.

Boende för ledningen och barn

Femton ledande befattningshavare och sex barn till Skandiatoppar har fått lägenheter i fastigheter som ägs av Skandiakoncernen.

Flera toppchefer i Skandia misstänks för att ha lurat till sig miljonbelopp av bolaget genom att dölja kostnaden för lyxrenovering av lägenheter. "De har lyckats dölja kostnaderna på ett mycket förslaget sätt", konstaterar advokat Olof Rydbeck.

Även lägenheter i London har stått till Skandiadirektörers och deras barns förfogande.