Som vid alla val gav resultatet utrymme för en mängd olika tolkningar, beroende på vilket parti som uttalade sig. För regeringspartiet PSOE var det viktiga den stora majoriteten för EU-författningen och de ansåg valdeltagandet vara ”acceptabelt”. PSOE anklagade dock Partido Popular för att indirekt ha uppmuntrat till att inte rösta.

För Partido Popular, som liksom PSOE fört kampanj för ett ”ja”, var det låga valdeltagandet ett tydligt misslyckande av José Luís Rodríguez Zapateros regering. Oppositionsledaren Mariano Rajoy anklagade PSOE för att ha agerat överilat och oförberett i sin iver att sammankalla folkomröstningen som ett av de första EU-länderna.

Förlorarna segrare
Inte oväntat tolkade nej-försvararna också resultatet som en seger. Enligt småpartier som Izquierda Unida och ERC är det faktum att en majoritet av den spanska befolkningen inte deltog i omröstningen ett bevis på deras skepsis gentemot EU.

Skillnader mellan regioner
Sammanlagt deltog 14 204 663 personer i omröstningen, av vilka 10 804 464 röstade ja till EU-författningen och 2 428 409 röstade nej. Den region som noterade störst andel ja-röster var Kanarieöarna, med nära 90 procent medan det största motståndet mot EU-författningen registrerades i Baskien, där 33,66 procent röstade nej. Stödet till EU-författningen på Costa del Sol var stort. Hela 83,19 procent av de röstande i Málagaprovinsen sade ja.

Oenighet i enigheten
De två ledande rikspartierna PSOE och Partido Popular stödde alltså ja-sidan, men det var under valkampanjen svårt att tro att partierna stod på samma sida. De ägnade mer tid i sina möten åt att kritisera motparten än att tala om EU-frågor.

Socialistpartiet anklagade PP för att inte stödja ja-sidan helhjärtat, utan istället uppmuntra sina väljare att stanna hemma. Anledningen skulle vara övertygelsen om att ja-sidan ändå skulle vinna, men att ett lågt valdeltagande främst skulle skyllas regeringen.

Partido Popular menade å sin sida det vara motsägelsefullt att regeringspartiet anklagar dem för att inte stödja ja-sidan tillräckligt, medan flera av PSOE:s stödpartier som ERC och Izquierda Unida öppet propagerade mot EU-författningen.

Förståelig frånvaro
Valdeltagandet var, som sagt, det lägsta någonsin i Spanien. Det finns flera naturliga förklaringar till detta och mot bakgrund av dem är det till och med anmärkningsvärt att så många som 42,32 procent valt att rösta.

För det första rådde ett fantastiskt väder hela valdagen, vilket brukar locka de valberättigade till andra aktiviteter än att ta sig till vallokalerna. Vidare var folkomröstningen inte förbindande, vilket innebar att resultatet inte var definitivt utan att parlamentet i teorin kan rösta emot utfallet.

Som i de flesta folkomröstningar var temat mycket svårt för gemene spanjor att sätta sig in i. Opinionsundersökningar ända fram till valet visade att endast en bråkdel av spanjorerna tagit del av EU-författningen och ansåg sig var tillräckligt informerad för att kunna ta ställning. Detta trots en stor informationskampanj från myndigheternas sida, som kom att kritiseras av EU-motståndarna för att vara partisk.

Kanske var dock den största anledningen till frånvaron partiernas bristande vilja att hålla sig till ämnet i kampanjen. Störst energi ägnades åt att kritisera motståndarpartierna, även om PSOE och PP som sagt i denna omröstning stod på samma sida.

Kunglig valsedel
Spanska kungafamiljen gjorde vad den kunde för att bidraga till en stor uppslutning. Monarkerna tillåts endast avge sin röst vid just folkomröstningar och för kungaparet var det fjärde gången som de lade sina kuvert i valurnorna. Som alla röstberättigade var kungaparet dock först tvungna att visa legitimation. Även prinsparet Felipe och Letizia sågs i vallokalerna, liksom andra medlemmar av kungafamiljen.

Nöjda i EU-parlamentet
Spaniens regering fick dagen efter valet ett flertal gratulationer från andra medlemsländer för det positiva resultatet i omröstningen. Talmannen i EU-parlamentet, spanjoren Josep Borrel (PSOE) konstaterade att den stora majoriteten ja-röster till och med överträffade den som gavs när EU-författningen godkändes i parlamentet.

Kampanjavslutning i Marbella
Partido Popular valde att avsluta sin andalusiska kampanj med en lunch 18 februari på Hotel El Fuerte, i Marbella. Den blev signifikativ för kampanjens generella konfrontation mellan PP och PSOE.

Omkring 250 lunchgäster fick lyssna till åtta olika representanter för Partido Popular. Bland dessa fanns PP:s ordförande i Andalusien och tidigare vice regeringschef Javier Arenas, EU-parlamentarikern och tidigare skatteministern Cristóbal Montoro, borgmästaren i Málaga Fracisco de la Torre samt oppositionsledaren i Marbella Ángeles Muñoz.

Det talades väldigt lite om EU och mycket om de politiska motståndarnas påstådda brister. Den andalusiske regionalpresidenten Manuel Chaves kritiserades bland annat för att han i kampanjens inledning besökt Kubas Fidel Castro. Även socialistregeringen fick mottaga hård kritik, liksom kommunledningen i Marbella.

Deltagarna blev inte mycket klokare inför folkomröstningen. Däremot rådde ingen tvekan om anspråken från Ángeles Muñoz om att bli Marbellas nästa borgmästare, Javier Arenas som framtida andalusisk regionalpresident och Mariano Rajoy som kommande regeringschef.