Sydkusten träffar Peter Wickström för en sammanfattning av hans tid på Costa del Sol. Samma dag har han besök av sin efterträdare, Magnus Salomonsson. Att visa kollegan runt och introducera honom i arbetet får Peter att minnas sin egen introduktionsvecka sommaren 2002.
—Jag fick en rätt dramatisk början med midsommarfest, generalstrejk och ETA-attentat, berättar han.
Slutet ser ut att bli mindre omvälvande. Peter utstrålar som alltid ett stort lugn och harmoni. Han och familjen är mycket nöjda med sin tid i Fuengirola. En upplevelse som fått dem att växa som människor och som familj.

En del saker kommer han sakna. Framför allt människorna han träffat, och kanske allra mest de som som vållat honom bekymmer.
—I vårt arbete kommer man människor nära, både i glädje och i sorg, säger han.
—Och så klimatet förstås, bergen och havet. Jag är egentligen igen skogsmänniska.
Men det är till de småländska skogarna han nu beger sig.

Smålänning på nytt
För allting gott har ett slut. Och alla slut är förstås också en början på något nytt. Bakom beslutet, att flytta tillbaka till Sverige ett år innan kontraktet löper ut, ligger flera skäl. Men Peter är mycket noga med att poängtera att han och familjen valt att återvända av personliga skäl.
—Det har ingenting med varken Spanien eller församlingen att göra, säger han. Flera saker hände under en kort period i höstas och ledde fram till vårt beslut. Men det är inga konstigheter.

Bland annat blev Peter uppringd av ett pastorat i Sverige och uppmanad att söka en tjänst i Sävsjö i Småland.
—Vi ska planera för alla fem i familjen och det är svårt att veta om det ska dyka upp något nytt precis vid rätt tidpunkt.
Peter är visserligen från Göteborg men har bott stor del av sitt liv i Småland. Nu flyttar han tillbaka till sina gamla trakter, där han har gott om sociala kontakter.

Samtalen starkaste minnet
Peters starkaste minne från de gångna åren är alla samtal han haft. Caféet har varit samlingspunkten och lockar fler besökare än gudstjänsterna. Men det stör inte Peter.
—Även för dem som inte har en stark tro står kyrkan för trygghet. Lukten av kanelbullar förstärker denna känsla. Om något händer har dessa personer redan en upparbetad relation med oss och steget att be om hjälp blir mindre.
—Kyrkan ska vara som en god förälder, med öppna dörrar så att folk vet var vi finns om de behöver oss.

Några gudstjänster tillsammans med romersk-katolska kyrkan har också varit en stark upplevelse. Peter har fått möjlighet att på nära håll se för- och nackdelar med systerkyrkan och framför allt uppleva hur det är att vara minoritetskyrka.
—I Sverige är vi störst och har mycket att säga till om, här är vi bara en liten plutt.

Lärt mest om sig själv
I konfrontationen med en kultur som skiljer sig från den svenska har Peter också lärt mycket om sig själv.
—Här har jag kunnat se min egen kultur och värderingar tydligt och på gott och ont lärt känna mig själv. Det är nog den allra största behållningen.

Rent professionellt önskar Peter framför allt att han inte glömmer bort att det går att vara kyrka även med en snål budget. Både vad gäller pengar och personal har han de senaste åren verkat med betydligt mindre resurser än vad han är van vid i en svensk församling. Han säger sig ha fått en tankeställare.
—Här är vi tre anställda i en församling på 30 000–40 000 personer. I Sverige skulle det innebära 30–40 anställda. Även många andra församlingar här nere lever under helt andra ekonomiska förhållanden än vad jag är van vid.

Vettiga förväntningar
När Peter först kom till Fuengirola var hans ambition att sprida kyrkans verksamhet till fler platser på kusten. I Mijas, Almuñécar och Marbella har hållits gudstjänster ganska länge och nu har viss verksamhet etablerats i Manilva-trakten.
—Men det var svårare att orka med den biten än jag först trodde, säger Peter. Men jag tycker fortfarande det är väldigt viktigt. Det är en huvudpoäng med Svenska Kyrkan i utlandet – att vi är där svenskarna är, och det är inte bara i Fuengirola.

Peter har kämpat för att få mer resurser till Svenska Kyrkan i Spanien. Han anser att det borde finnas tre prästtjänster totalt; en i Fuengirola, en på Costa Blanca och en som kunde resa runt.
Spanskan var också svårare än Peter trodde. I övrigt anser han sig ha haft vettiga förväntningar på utlandsvistelsen.
—Vi kände många ”halvtidsspanjorer” redan innan vi kom hit. Livet här var oss inte så främmande.

Råd till efterträdaren
Peters råd till sin efterträdare Magnus Salomonsson, är att arbeta med sina egna gåvor. Att ta hänsyn till historien men utgå ifrån de förutsättningar som finns här och nu. Att se och lyssna och inte stressa.
—Det är en stor omställning att flytta till ett annat land och man behöver inte göra allt första veckan.