Málagas gamla stadsdel, själva centrumkärnan, Centro Antiguo, upplever en renässans. Du promenerar inte många meter utan att passera ett gammalt hus som renoveras. Fasaderna står som kulisser med ljuset silande genom antika fönster utan glasrutor. De bärs upp enbart med hjälp av byggnadsställningar. Bakom dessa kulisser konstrueras nya hus och hem.

José María Gómez Aracil, ansvarig för återuppbyggnaden av centrum, berättar att många Málagabor flydde staden på 1960- och 70-talet. Det rådde högkonjunktur. Folk började röra sig mer, skaffade bil.
—Trenden var att folk övergav centrum och flyttade till utkanten av stan. Det var mycket som var gammalt och ägarna var inte beredda att investera.
—De som hade pengar flyttade ut och ersattes av en mindre köpstark grupp bestående av pensionärer som hyrde sin bostad.

Attraktivt bo i centrum
Nu ser José María en tydlig, motsatt trend. De som flyttade ut som unga med barn, som ville ha trädgård, vänder nu tillbaka till Centro Antiguo. De säljer villan och har goda möjligheter att köpa en fin lägenhet i centrum. Ungdomarna gillar också att bo där.
—De är inte rädda för ljuden och hålligånget, det är ju deras liv, säger José María.
—Sedan har vi alla de som arbetar i centrum, på kontor eller i affär, för dem är det mycket attraktivt att bo nära arbetet, särskilt med tanke på trafikstockningarna i rusningstid.

Överhuvud taget tycker Málagaborna om sitt Centro Antiguo. José María beskriver stolt hur gatorna åter fyllts med folk, liv och rörelse.

70-talet var destruktivt
De flesta av husen är från 1700- och 1800-talet, det finns en del ännu äldre, men de är ganska få. Málaga var på 1800-talet en stad med en mycket god ekonomi, en av de viktigaste i Spanien. Bland annat tack vare vinexporten. Företagarna, en välbärgad borgarklass, slog sig ned här och byggde sina hus, bland annat längs med det som skulle bli Calle Larios.

1970-talet var ett destruktivt decennium, det saknades känslighet för kulturen. Moderniteten gick före allt, menar José María. Bland annat revs en gammal biograf vid Plaza Uncibay och ersattes av ett hemskt 70-tals komplex.
—Men som tur var förstördes ganska lite tack vare ointresset för centrum. Folk flyttade härifrån och lät det förfalla, men det var inte mycket som revs för att bygga nytt.

Enorm värdestegring
Arbetet med att återuppbygga Málagas Centro Antiguo började för tio år sedan. Hyresgästerna hade bott där under lång tid med låg hyra. Ägarna hade föga intresse av att renovera. José María berättar hur han förhandlat med fastighetsägare som vägrat att rusta upp sitt hus och hellre skänkt det till kommunen. Så är det inte längre.
—Uppvärderingen av husen är enorm. Under dessa tio år har inställningen förändrats radikalt. Den som äger ett hus i centrum är idag mycket lyckligt lottad, efterfrågan bland mäklare och promotorer är enorm.

Originalfärger
På José Marías vägg hänger en karta över Centro Antiguo som breder ut sig mellan Plaza de la Merced, romerska teatern, Alameda Principal, floden och Calle Carretería. Byggnaderna har märkts med olika färger som illustrerar graden av skydd. Den som äger ett hus kan och bör enligt José María, söka ekonomiskt stöd från kommunen för att rusta upp det. Men de måste också följa de regler som finns. Till sin hjälp har byggbolagen en katalog som talar om vad de får och inte får göra, samt vilka färger som kan användas.
—Vi följer originalfärgerna så långt det går, säger José María. Det finns en färgpalett som grundar sig på vilka färger husen hade på 1700-talet.

En annan utmaning som byggbolagen möter är de ständiga arkeologiska fynden.
—Var du än gräver en grop i Málaga så hittar du något. Det görs alltid en arkeologisk utgrävning och därefter försöker vi att inte förstöra och bygger ovanpå.

Hjälp på traven
De fyra första åren av renovering av Centro Antiguo i Málaga fick kommunen ett EU-bidrag på totalt 3,5 miljoner euro. Det blev början och ett sätt att komma igång, väcka intresset och lusten för att satsa på det civila kulturarvet. Sedan sex år tillbaka är Málaga kommun ensam finansiär av projektet, i år med en budget på 17 miljoner euro.
—Vi hjälper fastighetsägarna på traven, det är ett sätt att motivera och inspirera, men kommunen kan ju inte stå för hela kostnaden.